Harrys perspektiv.

- Sophie, it's okey. You don't get pregnant on your first time, i promise. Jag strök henne lugnande över håret. Helst av allt ville jag gråta lite mycket som henne, jag var lika osäker på dethär. 
- How could you forget?! You should have known.. It was my first time Harry. My first time EVER. Hon kollade anklagande på mig. Jag suckade.
- I'm sorry, okey? If you want to we can go to the doctor tomorrow. If you want to be sure. I don't think you need to worry. Jag log när jag såg att hon slappnade av lite. 
- Are you sure? Jag nickade.
- I'll go to the doctor tomorrow. Hon log mot mig. 
- Good. Let's sleep, okey? Jag klappade brevid mig. Hon kröp försiktigt ner brevid mig.
- I love you Harry. 
Jag strök henne försiktigt över håret. Jag kände hur hon slappnade av och efter ett tag blev hennes andning tyngre. Jag vände mig med ryggen mot henne och suckade.
Jag älskade henne inte. Inte på det sättet.

Sophies perspektiv.
- Are you okey? Jag strök lätt över Liam hand som vilade på ratten.
- Yeah.. Han log sammanbitet mot mig. Vi hade suttit i bilen på hans mormors gård i nästan en halvtimme och ingen av hos hade gjort någon ansats till att gå ut från bilen. 
Liam kollade sorgset på mig.
- I think it's time. Han spände loss säkerhetsbältet. 
- It is. Jag skyndade mig att gå ut bilen för att kunna hjälpa han. Jag tog hans hand och vi började gå mot byggnaderna.

- I just want to check on the horses. Nothing else, okey? Liam kollade bestämt på mig.

- We'll do whay you want. Jag tryckte hans hand.

Stallet var som vanligt mörkt och det luktade instängt. Liam gick fram till ett av fönsterna och blåste bort lite damm innan han öppnade det. Ljuset flödade in.

- Can you take that? Liam pekade mot en hink som stod i ett hörn. Jag förstod att det var mat till hästarna. Hinken var tung och jag fick ta tag i den med båda händerna för att orka lyfta den. Liam log för första gången på ett dygn.
- I'll take it. Han tog försiktigt hinken ifrån mig och gick ut mot hagen. När jag kom ut stod han och matade Brenda. Jag tog försiktigt ett kort på dom utan att han märkte det. Jag visste inte hur det skulle bli med hans farmors hästar nu när hon inte levde längre.

Jag gick fram och strök Brenda över halsen. Hon kollade sorgset på mig. 
- Does she understand? Liam kollade på mig med sorgsna ögon.
- I think so. She's so old and wise. Han strök långsamt den gamla hästen över huvudet.
- I don't think they'll let her live.. Brenda. She's to old to move away from here. She's the oldest one here. And i can't take care of her because we'll keep our tour going soon. Han suckade. Sometimes i wish i didn't join x-factor.
- Why? Jag kollade frågande på honom.
- Because i'll never get my life back. We'll always be in this famous world, with paparazzis everywhere. Before x-factor i was just a ordinary boy, alone with my horses. With grandma. I'm really happy that i have so good friend like Harry, Niall, Zayn and Louis. But i don't think we're going to be together so long..
Jag kollade chockat på honom.
- Why?
Han skakade på huvudet.
- I can't tell you. But we're just tired of this life, and if we don't think it's funny, we don't want to put our lifes on it. Please don't tell anyone i told you, right? 
Jag kollade förtvivlat på honom.
- But you didn't told me anything.. Why are you tired of this life? 
Han ställde ner hinken och började gå mot stallet. Jag sprang efter honom. När jag lade handen på hans axel vände han sig snabbt om.
- i just can't tell you, okey? You wouldn't understand.
Jag skakade på huvudet.
- Try me. Maybe i'll understand?
Han skakade sorgset på huvudet.
- Not yet. 
Han fortsatte gå mot stallet. Jag fick springa för att kunna hålla jämna steg med honom.
- We're going home now. Han kollade sammanbitet på mig innan han satte sig i bilen. När jag satte mig brevid honom tog han försiktigt min hand.
- I wish that i could tell you. But not right now..
Jag nickade.

Vi var tysta hela vägen tillbaka till stan. Jag bad Liam släppa av mig vid vårdcentralen. Jag hade lovat Harry.
- Are you sure you'll make it home by yourself? Jag nickade. Det var bara hundra meter till hotellet. Jag vinkade åt honom när han körde iväg innan jag började gå mot ingången. Jag slog mig ner på en bänk utanför. Orden jag hade läst på internet ekade i mitt huvud.
" A child is a connection between the couple. A Child will help you to build a better relationship." 
Folk som hade haft barn innan hade skrivit på tråden. Hur deras kärleksliv hade lyfts till en ny nivå, hur deras liv hade förändras. Att de hade kommit varandra närmare.

Jag tog långsamt upp mobilen och tryckte fram min och Harrys konversation.
" I'm not pregnant Harry. It's okey. I'm at the hospital right now, they did a test and said i wasn't pregnant. Sophie" 
Innan jag hann ändra mig tryckte jag på skicka knappen. Jag fick snabbt ett medelande tillbaka.
" That wonderful. We're having our first concert tonight here in London, there's a place in the arena for you if you want to come. See you soon."
Jag log. Såklart jag ville gå på konserten. Medan jag skrev ett svar slog ett sting av dåligt samvete till mig. Det hade ju varit kul att veta om jag var gravid eller inte..
Jag kollade mot entren på vårdcentralen. Det såg inte inbjudande ut. Jag suckade. Jag fick helt enkelt vänta.

Inom en vecka. Tänkte jag. Inom en vecka ska jag gå dit. Jag måste få veta svaret. En överraskning var någonting jag velat gett till Harry länge men jag hade aldrig kommit på någon bra. Jag log medan jag började gå mot hotellet där Harry väntade.

Sophies perspektiv.

Why? Liams gråt var hjärtskärande. Hans fingrar borrade sig in i min rygg och han klamrade sig fast i min famn. Han hade gråtit konstant de tre senaste timmarna.
- She wasn't even old. How could she leave me like that? And what will happen to the horses? Who'll take care of them? Jag strök honom långsamt över ryggen.
- She was old Liam. It'll be fine, i promise. She'll always be there for you even if you can't see her.Jag kände tårar trycka på bakom ögonen. She was a lovely old lady, she really loved you. I'm sure she's up there watching you, wherever you'll go. you'll met her again.
Han kollade på mig med rödsprängda ögon.
- Are you sure? 
- Promise. 
Jag kunde känna hur hans tårar började rinna igen när han lutade sitt huvud mot min axel. Vi hade suttit på hans hotellrum i flera timmar nu. Harry hade inte kommit tillbaka än och jag visste inte vart han var. Men jag brydde mig inte heller.
- Liam , if you want to, we can go out to your grandmothers house. We can check on the horses tomorrow. I'll follow you, if you want to?
Han kollade på mig och log ett försiktigt leende. 
- Yes.. I want. Are you sure you want to follow me?
Jag nickade och strök honom över håret.
- Ofcourse, that's what friends are for. Han slog ner huvudet igen och snyftade.
- Promise me you'll never leave me? 
Jag nickade långsamt.
- Promise. Han lyfte sitt huvud och kollade mig i ögonen. Hans ögon var rödkantade och hans hår låg slarvigt över huvud. Han lutade sitt huvud långsamt mot mig och innan jag han tänka kysste han mig. Jag kollade förvånat på honom hans röda ögon kollade sorgset på mig. När han lutade sig fram andra gången hade jag inte hjärta att putta bort honom. Han var så ledsen..

Jag flög ifrån honom när dörren slogs upp. Harry kom in och stod chockat i dörröppningen i några minuter innan han gick fram till Liam.
- Liam, i'm so sorry. Harry kramade honom hårt. Liam slängde en orolig blick på mig. 
- Harry..Can i talk to you? Jag ville inte avbryta dom i kramen men jag var tvungen. Vi gick utanför Liams hotellrum.
- Harry, i'm sorry, it just kind of happened and i didn't want to make him more sad.
- Sophie, i understand. Harry kollade på mig med snälla ögon. It's okey, i promise. 
Jag log tacksamt mot honom innan vi gick in till Liam igen.

Efter några timmar somnade Liam. Jag och Harry hade suttit hos honom ända tills han hade somnat. Harry hade burit honom till sängen och vi stod länge och kollade på honom.
- He likes you. 
- I know.

Harry kollade sorgset på mig.
- What? Jag kollade oroligt på honom.
- Nothing. Let's go to bed. Han tog min hand och guidade mig ut från det mörka rummet och in på hans ljusa hotellrum. Han gick bakom mig in genom dörren och hans hand lanade omedvetet på min svank när han guidade mig fram till garderoben. Det pirrade till i mig.

Han höll fram en t-shirt mot mig. 
- You can take this today. 
Jag tog s-shirten och vände mig om. Snabbt drog jag min gamla tröja över huvudet och tog på mig t-shirten istället. När jag vände mig om kollade Harry generat på mig. Jag log osäkert på honom. Han vände sig om och började byta om. Jag gick bort och lade mig i sängen och väntade spänt på honom. ljuset släcktes och efter några minuter kände jag hans varma kropp krypa ner brevid mig. Jag flyttade mig närmre honom. Mina fingrar strök försiktigt över hans mage. Jag kände en lust i mig, en lust jag aldrig känt förut. Det skrämde mig lite. Jag lutade mig försiktigt fram och kysste honom.

Harrys perspektiv.
Jag försökte föreställa mig Louis röst i huvudet när jag kände Sophies läppar sluta sig om min kuk. " It's okey to have sex with her ".
Och jag var tvungen att erkänna att jag kände en viss njutning av hennes beröring. Jag slappnade av en aning när jag kom ihåg vad Louis hade sagt. 
It doesn't mean that you love her if you have sex with her. 
Jag flätade in mina händer i Sophies hår. Jag stönade. Det var inte långt kvar tills jag skulle komma. Hennes händer strök långsamt över mina bara ben. 
- Sophie.. Sophie i'm coming. Jag drog snabbt bort hennes huvud från min kuk. Jag vägrade komma i hennes mun. Jag flämtade av ansträngning. Hon lade sig på min mage. Jag kollade nervöst på henne.
- Do you want me to.. Jag var nervös. Jag hade aldrig gjort det på en tjej innan.
- I want to do it now. Harry. Jag såg i hennes ögon vad hon menade. Mina händer skakade nervöst när jag försiktigt vände henne så hon låg under mig. Jag lade mig över henne.
- It's my first time Harry. Hon log mot mig. Jag försökte le tillbaka. Jag vågade inte säga att det var min första gång med en tjej..

Mina händer famlade nervöst mot hennes underliv. Hon fnissade och puttade bort mina händer. Varsamt tog hon tag i min kuk och guidade mig rätt. Hon stönade av smärta när jag tryckte till. Jag gled långsamt in i henne.
- Are you okey? Jag kollade oroligt på henne.
- Yes.. Jag såg att hon fick ont. Jag strök henne långsamt över håret.
- Harry, it's okey. It really is.
Jag rörde mig sakta över henne. Det var en annorlunda känsla. Jag kunde till och med känna en viss njutning i det. Sophie flämtade under mig. Jag ökade takten lite. Hennes händer klamrade sig fast på mina axlar. Hon viskade mitt namn flera gånger.

- Sophie.. I'm coming. Jag kollade nervöst på henne. Jag hade aldrig varit med om dethär innan. Hon nickade med slutna ögon. Jag slappade av. Hon stönade när hon kände hur jag kom i henne.  Jag drog mig sakta ur henne och lade mig brevid henne. Vi båda flämtade av ansträngning. Hon log mot mig.
- Harry, it's was amazing.
Trots att jag hade haft dåligt samvete kunde jag inte låta bli att hålla med. Det var en otrolig och ny känsla jag hade upplevt.
Sophie satte sig chockat upp och stirrade på mig.
- What? Jag kollade oroligt på henne.
- Harry..We forgot to use a condom..

Harrys perspektiv.

Sophie hade varit borta i timmar och pratat i telefon. Jag gick rastlöst fram och tillbaka på hotellrummet. Varför ringde hennes mamma henne? Sophie hade sagt till mig att hennes mamma inte ville ha med henne och göra längre, men ändå hade hennes mamma hittat hennes nummer och right upp. Jag suckade frustrerat och tog upp min mobil för att skicka mitt femte sms till henne. Precis när jag skulle trycka på skicka knappen flög dörren upp.
- Hey! Hon log glädjestrålande mot mig.
- Hello. What did she say?
- Oh.. It's so much Harry. But she wants to meet me.
Jag kollade oroligt på henne.
- When? 
- When your tour will have a pause. It's three months left, right? 
Jag nickade långsamt. Det skulle funka. Joe kontrollerar oss inte lika mycket när vi har semester.
- I'm happy for you! Jag fejkade ett leende och rufsade om henne i håret.
- Oh, by the way. Liam asked me if i wanted to go shopping, i said yes. Do you want to follow to? Hon kollade bedjande på mig.
- No, i have some things i have to to today. When are you going?
- We thought we could go now. Are you sure it's alright?
Jag nickade glatt.
- Yes, go! Have a good time. Hon hämtade sin väska innan hon sprang iväg mot Liams rum. Jag suckade lättat.

Allting hade gått enligt planerna och om det var bara en timme kvar tills Louis och jag skulle åka iväg. Vi hade övertalat Joe att få åka iväg till en sjö, en sjö jag hade hittat på alla mina promenader. Det var ingen stor sjö, den var lite och låg mitt i skogen. Runtomkring tornade det upp sig stora klippor och en liten brygga gick ut ifrån en av bergen. Alla gånger jag varit där hade det inte varit en människa där. Det var perfekt.
Jag avbröts i mina tankar av att mobilen plingade till.
Louis: Joe left with Sophie and Liam. Maybe we could go earlier, like right now? Liam said they'll be gone for a couple of hours.
Jag log medans jag svarade.
Louis stod nere i receptionen och väntade på mig. Han hade en liten väska med sig. 
- What's in it? Jag pekade mot väska. 
- Just some food. And a blanket. It's getting cold in the evening you know.Louis log.

Jag slängde en blick på klockan. Vi hade bestämt att vi skulle åka klockan 7 men klockan var bara 6. 
- So, shall we go? Louis höll Nialls bilnycklar i handen. Jag försökte ta dom ifrån honom.
- No Harry, I'll drive. Jag kollade på honom med orolig blick. Louis, you don't even have a driving license!
- just kidding. Han kastade bilnycklarna till mig.
- I'm sure you didn't. Jag flinade mot honom. Han blinkade tillbaka.

Att köra till sjön tog bara tio minuter. Det var varmt ute och solen sken fint över den lilla sjön. Louis satt länge tyst i bilen och bara kollade på sjön.
- Harry, it's so beautiful.
- I know. Jag flätade in mina fingrar i hans. Come on, let's go out. Jag andades in den kalla kvällsluften.
- Can you smell that Harry? Louis log stort mot mig. Jag tog honom hårt i handen.
- Do you think we can make it there? Jag pekade på en lite klippavsats lite längre upp.
- You make everything possible. Louis kramade min hand. Let's go!

Det var svårare än vi trodde att ta oss upp, det tog nästan 20 minuter innan vi kunde sätta oss och pusta ut uppe på klippan. Louis lade sig raklång på berget. Jag flyttade mig långsamt fram till honom och lade mig brevid honom. Han tog min hand.
- Harry, how's everything going with Sophie?
Jag suckade.
- Well it's fine. We didn't have sex tonight if that's what you think. She's nice, but she still reminds me of Felice. I can't have sex with her, i would only think about you. Han ryckte till när jag sa det sista.
- Harry, You don't have to love the person you have sex with. Han kollade bekymrat på mig. 
- What do you mean? Jag kollade frågande på honom.
- Nothing, i'm just saying that..
- Did you have sex with Eleanor? Jag avbröt honom.
- Harry.. I'm sorry. It was Joe. He did the same thing he did to you, but you made it without having sex with her, right?
- Yea, and i didn't to it because of you. Jag ljög. Jag ville inte säga att jag hade varit hög igen.
Jag kollade på honom med mörk blick.
- Why didn't you tell me?
- I don't know.. I just. didn't want to hurt you. Louis kollade på mig med sorgsna ögonen. Jag försökte le tillbaka.
- Harry, if you want to, you can have sex with Sophie. I don't mind. If she want to, and if you feel for it, you can do it. Han gav min en uppmuntrande blick. Sex is a part of your relationship Harry. Even if you want to have sex with her, you'll always love me, right?
- Always. Jag tryckte hans hand.
- What if someone heard us now. Louis skrattade. They would think we're crazy.
- You are Crazy. Jag kittlade han i sidan. Han flög upp på fötterna. Stop it! Jag reste mig och försökte komma åt att kittla honom ännu. Han puttade ner mig på marken igen och lade sig på mig.
- Got you! Han flinade mot mig. Jag pussade honom lätt på munnen. Han strök mig över håret.
- You're so beautiful Harry. Han lekte retsamt med mina lockar. Jag tog tag i hans nacke och drog ner honom nämre mig. Jag kysste honom långsamt. Hans händer klamrade sig fast i mitt hår.
Vi avbröts av att min mobil plingade till. Jag suckade och sträckte mig efter den.
Joe. Only 30 minutes left. Remember the deal Harry, only 2 hours.
Jag suckade.
- Who was it? Louis kollade oroligt på mig. 
- Don't think about that.

Sophies perspektiv.

Bilen krängde till för tioende gången och jag skrattade.
- Liam , you're the worst driver i've ever seen! Han slog till mig lite lätt på låret. Den lilla skesten fick hela bilen att kränga till. 
- Just don't talk, okey? Liam försökte styra bilen rakt igen. Jag försökte hålla inne ett skratt.
Han ryckte till när hans mobil började ringa. Han svor och försökte ta upp mobilen samtidigt som han körde. Bilen vinglade till flera gånger.
- I'll take it. jag puttade bort hans händer och drog försiktigt upp hans mobil. Dolt nummer.
- Hello?
- Liam? There's been a accident..

Sophies perspektiv.

Klockan var nästan tio på kvällen och Harry hade inte kommit hem än. De andra killarna var ute på middag och Harry hade skickat ett sms och lovat att han skulle komma hem tidigt, men han var inte hemma ännu. Jag suckade medan jag kollade igenom bilderna från dagen ännu en gång. Jag hade tagit några bilder på Liam när han red och han hade tagit några bilder på mig. Efter min avramling hade vi fortsatt rida en bit till innan vi hade vänt hem mot stallet igen. Varken jag eller Liam hade tagit upp det han hade sagt. Men tanken hade funnits i mitt huvud hela dagen. Jag hade aldrig förstått att Liam gillade mig innan, jag trodde bara han var min kompis.

Jag avbröts av att dörren öppnades. Harry kom in och låste dörren efter sig.
- Where have you been? Jag kollade frågande på honom.
- Oh, i just had to fix something. Hans ögon var lite rödkantade och han rörde sig med hastiga rörelser fram till soffan där jag satt.
- Harry, are you drunk? Jag kollade oroligt på honom. Han skakade på huvudet.
- No, i'm not. Han försökte sig på ett leende innan han satte sig brevid mig. Han tog min hand och tryckte den hårt. 
- Sophie, you're looking good tonight.

Jag rodnade när han kollade på mig uppifrån och ner. Han lutade långsamt sitt ansikte närmare mitt och kysste mig långsamt. Han tog långsamt tag i min midja och lyfte mig så jag satt i hans knä. Jag satte försiktigt ner knäna på varsin sida av hans lår. Hans annars smala figur kändes ännu smalare när jag satt över honom. Jag kollade honom i ögonen. Hans ögon hade blivit ännu en nyans rödare sedan han kom in i rummet.
- Harry, are you sure you're not.. Han satte försikitigt fingret mot min mun. Hans ögon såg svarta ut i ljuset. 
- Don't worry. Han kysste mig långsamt på halsen och hans händer famlade under min tröja. Jag ryckte till. En våg av njutning for genom min kropp när han greppade om mitt bröst. Jag flätade in mina fingrar i hans mörka lockar. Harry drog långsamt i min tröjkant och jag lät min kropp slappna han. Han drog långsamt av min tröja och blottade mina bara bröst. Jag försökte dölja dom med mitt långa hår. Eftersom jag hade tänk att gå och lägga mig hade jag inte bh på mig.

Harry tog tag i min midja och ställde mig upp. Han ställde sig bakom mig och ledde mig mot sängen. Jag kände att han gick ostadigt. Han var full, inte som förra gången, men han var full. Tanken svindlade. Om det hände någonting skulle inte någon av de andra killarna kunna hjälpa mig..
Harry lade sig långsamt i sängen och pekade att jag skulle sätta mig på honom. Jag lade försiktigt mina ben på varsin sida av hans mage. Det kändes som han skulle gå sönder.
Harry drog långsamt av sig sin tröja och blottade sin bleka överkropp. Han tog tag i mina händer och började stryka dom över hans mage. Jag kunde känna några små vita ärr på hans mage. Han kollade på mig med rödspränga ögon och hans händer darrade när han förde dom upp mot min midja och puttade ner mig brevid honom. Hans ögon blev en nyans mörkare när han kollade på mig. Snabbt tog han av sig sina byxor och kalsonger och slängde ner dom på golvet. Hans han tog ett hårt tag om min hand och förde den ner till hans stora kuk. Jag flämtade till när jag kände den mot min hand. Harry tog min hand och jag greppade hans kuk. Han började långsamt föra min hand upp och ner. När han släppte fortsatte jag försöka rörelsen själv. Han flämtade.
- Faster. Jag tog ett hårdare tag och började röra min hand upp och ner så fort jag kunde. Harry borrade hårt in sina händer i mitt hår. Hans ögon var svarta och ur kontroll. Jag kollade honom skräckslaget i ögonen. Jag kunde se i hans ögonen att han var kraftigt påverkad. Jag tog fort bort handen från hans kuk och försökte kravla mig ur sängen. Han tog tag i mina höfter och och drog ner mig i sängen igen. Han satte sig på mig. Hans smala kropp avteckade sig i det svaga ljuset. Hans blick vart svart och jag förstod att han snart skulle gå in i dimman igen. Han händer famlade under mina trosor och jag flämtade till när hans fingrar strök över mitt känsliga område. Hans fingrar rörde sig hårt och snabbt mot mitt underliv. 
Han lade sig långsamt över mig. Hans gned sin kuk långsamt utanpå mina trosor. Jag försökte värja mig mot hans hårda pussar som han placerade runt på min. Hans ögon var svarta mot ljuset och hans blick var långt borta.
- Harry? Han svarade inte. Hans ögon var borta för längesen. Jag skakade hans axlar. - HARRY? jag skrek. Han kollade på mig med tom blick. Plötsligt klarnade hans blick lite. Han kollade på mig med en blick som skar i mitt hjärta. Han reste sig hastigt upp.

- I.. I'm so sorry. Han slog armarna hårt om sitt huvud. Snabbt drog han på sig sina kalsonger innan han försvann ut i den mörka korridoren. Jag kollade förvånat efter honom. Snabbt flög jag upp ur sängen och tog slarvigt på mig mina shorts och t-shirten.
- Harry?! Jag ropade ut i den tomma och mörka korridoren. Harry kunde inte springa runt själv när han var i det tillståndet. Mina händer famlade sig fram utefter väggen. Mitt hjärta bar mig beslutsamt mot trappan upp till taket. Mina fötter rörde sig snabbt upp för trappstegen. När jag kom ut på taket piskade regnet mig hårt i ansiktet. 
- Harry? Jag försökte göra min röst så hög som möjligt men den starka vinden tog tag i min röst och förde den ut i mörkret.
Jag gick långsamt mot platsen där hade hittat Harry förra gången. Jag var rädd för vilket tillstånd jag skulle hitta honom i. Jag kunde se hans bleka kropp som avtecknade sig mot den mörka staden i bakgrunden. Hans huvud var lutat ner i knäet och håret var alldelles blött av regnet.
- Harry? Jag viskade tyst hans namn. Han vände sig chockat mot mig. Hans ögon var fortfarande röda men hans blick var klarare. Jag satte mig försiktigt framför honom.
- Why'd you do that to yourself? It's not good if you're being high all the time Harry. Han kollade på mig med röda ögonen.
- I.. I just had to.
- Why? Jag tvekade innan jag försiktigt tog hans hand. Hans stora han tryckte försiktigt min hand.
- I can't tell you. Han kollade ner i sitt knä. Jag nickade långsamt. Om han inte ville skulle jag inte tvinga honom.
- What's on your stomach? Jag pekade mot de små ärren som avtecknade sig på hans bleka mage. Han tryckte snabbt händerna mot dom.
- Nothing. I just fell.
Jag drog försiktigt ner min ärm på tröjan och sträckte fram min handled. Han strök försiktigt över de små vita ärren som avteckade sig på min handled. Han kollade på mig med sorgsna ögon. Han tog försiktigt bort hans hand han hade på magen och tog min hand. Jag strök över de små vita ärren på hans mage.
- I'm sorry. Mumlade han.
- Harry, it's okey. It's over now, right? You controlled yourself, you didn't do anything stupid this time. Jag bestämde mig för att inte berätta för någon om vad som hade hänt på natten. Jag ville inte att Niall, Liam och Zayn skulle börja tycka illa om Harry igen.

- Harrys ögon var fortfarande röda och hans blick lite suddig. Jag tog försiktigt hans hand.
- Harry, please come inside. It's cold. jag strök försiktigt min hand över hans kalla rygg. Han slappnade av ochlät mig leda honom mot dörren. Jag hjälpte honom så gott jag kunde med att sötta honom nerför trappan. När vi gick förbi det stora fönstret i korridoren hörde jag några kameror blixtra till.

Harrys perspektiv.
- Well done Harry! Joe kollade på mig med uppskattande blick samtidigt som han hölll upp dagens tidning. Stora rubriker och en stor bild på mig och Sophie tagen genom fönstret i korridoren. Jag hade bar överkropp och Sophie hade sin stora t-shirt på sig som hade halkat ner över axlarna.
"Harry Styles and his girlfriend in the middle of having sex"
Jag suckade. Såklart fotograferna hade sett när vi sprang upp på taket efteråt. 

- I'll give you 2 hours with Louis tonight, okey? I'll tell Liam to take Sophie and go shopping. She still have money and she'll need some clothes. Jag nickade tyst. Joe klappade mig lite lätt på axeln innan han gick iväg mot trappan. Jag tog några djupa andetag innan jag gick in på hotellrummet igen. Sophie låg fortfarande och sov.
Jag studerade henne där hon låg i sängen. Täcket var uppdraget till hakan och hennes blonda hår bredde ut sig över kudden. Hennes hår glänste i det lilla ljuset som kom in från fönstret. Hennes mun var lite halvöppen och hon snarkade lätt. Jag strök henne långsamt över pannan och hon log i sömnen. Jag kände mig som världens elakaste person. Sophie var en sådan fin tjej, hon förtjänade någonting bättre. Jag behövde inte ens försöka få henne att älska mig, hon gjorde det ändå. Tanken fick mig att må illa.

Vi hade pratat om det flera gånger. Vi var alla trötta på Joe. Men det kändes som det var mig och Louis han var på mest av alla. Ända sedan vi började jobba med Joe har han satt ett stort blankt nej för min och Louis relation. De andra killarna hade försökt att hjälpa oss men ingen av oss hade chansen att sätta oss upp mot Joe. Jag försökte minnas Zayns ord han hade sagt på sjukhuset. Han hade lovat att försöka fixa det och när Zayn lovade någonting höll han det alltid.

Jag ryckte till när hennes mobil började vibrera brevid sängen. Ett okänt nummer kom upp på skärmen och jag lyfte långsamt upp telefonen.
- Sophies phone, it's Harry.
- Hello, This is Sophies mum. Where's Sophie?

Harrys perspektiv.

- Louis? Louis what's wrong? Jag tryckte örat mot telefonen för att komma så nära hans röst som möjligt.
- Harry.. Harry i'm coming home. Louis snyftade till i luren. I'm coming home today, i'm so much better so they decided to let me go now.
Jag kände hur tårar började rinna nerför mina kinder.
- Louis, that amazing. Where are you? 
- On my way out. I just wanted to check if you could pick me up..
- I'm coming. Jag slängde snabbt ner mobilen i fickan. 
- Sophie, come on! jag kände hennes oroliga blickar i ryggen när hon sprang efter mig. Jag hittade Liam i affären närmast dörren. Jag lutade mig snabbt mot honom.
- Liam! Jag flämtade fram orden. You need to take care of Sophie. Louis.. Jag hade inte tid att berätta mer.
- But Harry.. 
- Just do it, okey? Jag började springa mot dörren ut från köpcentrumet. Sophie ropade efter mig.

Sophies perspektiv

Jag försökte springa efter Harry men Liam hindrade mig.
- Harry was just going to check on Louis. Liam försökte le. I'm going to my grandmother, she wanted me to visit her. If you want to, you can follow?
- Maybe i should be at the hotel when Harry gets back..
- Forget about Harry! Liam skrek. He's not even.. 
Han avbröt sig plötsligt. Jag kollade chockat på honom.
- He's not even.. what? 
- He's not coming back before the evening i think. Jag såg på honom att han ljög. Please, follow me to my grandma, okey?
Jag nickade långsamt.

Liams mormor bodde en bit utanför London. Vi hade fått låna Nialls bil för att ta oss dit och Liam körde extremt långsamt. Han fick ta tag i växelspaken med båda häderna för att kunna växla och varje gång han gasade hoppade bilen fram några meter innan vi saktade in igen.
Om det inte hade varit för Harry hade jag skrattat åt honom. Men mina tankar var långt borta. Varför försvann Harry hela tiden? Vad hade hänt Louis? Folk hade skrivit på min twitter sida i flera veckor att Harry bara var tillsamans med mig för att dölja hans och Louis relation. Men Harry älskade ju mig.. Eller? 
- We're here now. Liam stannade klumpigt bilen på en liten gård. Det fanns många byggnader på gården och bakom en lång smal byggnad kunde jag skymta några hästar.
När vi klev ur bilen kom en liten tant springande mot oss. Hon var kort och hade stora bruna ögon och vitt hår.
- Oh my sweetie, my little Liam! Hennes huvud vilade mot hans bröst när hon kramade honom. Liam kollade generat på mig.
- Grandma, this is Sophie. Han pekade på mig. Hon slog glatt ihop händerna.
- Oh, my little Liam has a girlfriend! Hon gick fram till mig och skakade artigt hand.
- Nice to meet you, my name is Lola but you can call me Lo. Hon log glatt mig mig.
- Nice to meet you too. Jag log mot henne. Liam is just my friend.
Hon log finurligt och blinkade mot mig.

- The cake is not ready yet, maybe you want to take Sophie for a ride? Your old Brenda is still waiting for you. Hon knuffade till Liam och han blev ännu en nyans rödare i ansiktet.
- Do you want to? Jag knep ihop munnen för att inte börja skratta medan jag nickade.
- Lovely! I'll go inside. Come in when you're done. Hon började gå mot huset.
- So, this way. Liam sträckte fram sin hand och pekade mot stallet. Det var mörkt i stallet. Hästarna gick ute på bete. Vi hämtade sadlar och träns i sadelkammaren innan vi gick ut i hagen. Liam gick direkt fram till en liten svart häst med busiga ögon. Han strök den varsamt över huvudet.
- So, Do you like horses? Han kollade försiktigt på mig.
- I do. But i've never ride before. Han skrattade. 
- This is my horse Brenda. She was my jumping star before x-factor. Now she's too old. Han kollade sorgset på den lilla svarta hästen.
- Oh. I didn't know you were a horserider. Liam tränsade Brenda och gav henne till mig. 
- I'm too big for her. But i think you can ride her. Jag strök långsamt den lilla svarta hästen över huvudet. Efter en stund kom Liam tillbaka med en stor brun häst. Snabbt svingade han sig upp på den. Jag försökte härma honom och efter några försökt satt jag på Brendas rygg. Liam manade på hästen och vi började rida över kullarna.
- How was Harry today? Liam kollade oroligt på mig.
- Fine.. He's just acting so wierd sometimes. With Louis and everything. 
Han kollade på mig med allvarliga ögon.
- Do you like him? Jag nickade.
- A lot. I really do. But i don't know if he like me back. He doesn't want to be around so much..
Liam kollade ner i hästens man. Han mumlade någonting.
- What? Jag lutade mig mot honom för att höra vad han sa.
- I love you Sophie. Han mumlade tyst. Jag fick luta mig ännu närmare för att höra vad han sa. I don't think Harry deserves you. You're so beautiful and he's just treating you like shit. Jag såg hur hans ögon tårades. Jag skulle just sträcka mig ännu lite längre fram när jag kände hur jag började glida ner från Brendas rygg.
- Liam! Help, i'm falling! Med en lätt duns landade jag i det höga gräset. Liam kastade sig av sin häst och böjde sig över mig.
- Are you hurt? Oh my god, I'm so sorry Sophie, i'm so sorry.. Han gick nervöst fram och tillbaka. Jag satte mig upp och skrattade.
- Liam, i'm okey. Seriously. Jag reste mig upp och gick fram till Brenda.
- So, you want to ride again? Jag svarade inte utan hoppade bara upp.

Harrys perspektiv.
You did it AGAIN? Joe stod i dörröppningen och skrek på mig.
- I.. I just wanted to take Louis home. It wont happen again. Jag kollade ner på mina slitna skor. Louis satt på min säng och försökte hjälplöst att övertala Joe.
- You heard me. Louis, you'll need to sleep on the first floor beside my room. And no secret meetings, okey? 
Jag nickade försiktigt. Joe nickade åt Louis att han skulle följa efter ner.
- I'm sorry Harry. Han viskade i mitt öra när han gick förbi. Jag hann inte svara honom.
Jag stönade och sjönk ihop på golvet. Jag hade förstört det en gång till. Eleanor skulle anlända till hotellet redan om några timmar och sedan var mina chanser att träffa Louis på en vecka borta.

Jag ryckte till av att dörren öppnades igen. Joe kom in ställde sig framför.
- Harry, you understood i had to punish you, right? But we can make a deal, right. Everyone has to know that you love Sophie, right? I'll take the other boys out for dinner so there'll only be other hotel visitors here. Make love to her, Harry. People will hear it and call the paparazzis. I don't care if you're high och drunk by the time, just do it. If people hear about that, they'll believe it. And if the believe, maybe you and Louis can get an hour or two alone, deal?
Jag kollade på honom med avsmak i blicken.
- You're kidding, right? Han kollade på mig med tomma ögonen.
- Just doing my work. Han vände sig om och smällde igen dörren. Jag slog näven hårt i väggen flera gånger. Hjärtlösa människa. Joe var det elakaste människan jag hade träffat, han förstörde inte bara vårat liv, han förstörde även Sophies och Eleanors liv. Eleanor var van vid allt hat nu, hon visste dealen och hon visste att hon fick betalt för det. Men sophie var fortfarande lika sårbar som innan. Jag suckade. Jag visste vad jag var tvungen att göra. Jag skulle göra Zayn besviken igen. Men denna gången skulle jag göra rätt. Jag skulle inte skrämma Sophie. Jag reste mig beslutsamt och gick bort till garderoben.

Jag visste vad jag behövde göra.

Sophies perspektiv

- I have a sister.
Harry var den första med att bryta tystnaden. Vi satt fortfarande på taket.
- Oh. Jag visste inte vad jag skulle säga.
- She died. She killed herself. Harry kollade på mig med tårar i ögonen. You reminding me of her, she had blonde hair and brown eyes to. Han snyftade till. I miss her so much. Sometimes when i see you, it's like seeing her again. I just can't let her go..
Jag kollade förbryllat på honom.
- Harry i'm so sorry.. But. Why do you want to date a girl who looks likes your sister?
Han fingrade på sitt armband samtidigt som han ryckte på axlarna.

- Can't you tell anything about yourself? Han log svagt mot mig. I don't know so much about you yet.
- Well.. I have a mum and she have a boyfriend. My dad left a couple of years ago. And i have a dog. I never had a boyfriend or any friend at all. Or i met a boy in Norway on my way to your consert, he's kind of a friend. How was your sister like?
- Her name was Felice. Harry hade blicken långt borta. She never had any friends. I don't know, but there was always something dark about her. But something i really think she was happy. We used to have wather fights in the garden. Harry log åt minnen.
- How old was she? She was you little sister, right?
- No. Han kollade förvånat på mig. We were twins.
- Oh.. You talked about her like she was younger.
Han log snett mot mig. 
- It's kind of cold.. Han gnuggade fingrarna mot varandra. Vi hade suttit ute i regnet i timmar.
- It is. Do you want to go inside? Jag reste mig upp. 
- I'll stay here for a while.. Han kollade på mig med sorgsen blick. Jag satte mig mittemot honom.
- Harry, they're not angry at you, okey? When i'll tell them it's okey everyone will calm down. It's not a big deal, right? They told me about your problems, and i didn't know. I'm feeling safe now, it wasn't you last night, right? 
Han nickade långsamt.
- Sophie, what did i do? 
Jag skakade på huvudet.
- Don't think about it Harry. I'm fine. 
Jag reste mig och började gå mot dörren. Jag hörde snabba steg bakom mig. 
- Are you ever going to tell me? Harry tog tag i min hand.

- Yes. But not right now.

Harrys perspektiv.
Liam, Niall och Zayn kollade förvånat upp när jag och Sophie kom gåendes nerför trappan. Jag tog ett stadigare grepp om hennes hand.
- Sophie.. Niall kollade på henne med orolig blick.
- No, it's okey. It really is. Can't we just forget this, okey? 
Jag kollade på killarna med allvarlig blick.
- It won't happen again, not with her or with any of you.
- Harry, it shoulden't happen at all. Never. You know that. Zayn kollade besvärat på mig.
- Yea, but now it happened and can we just forget this now, okey? Sophie kollade på Zayn med sträng blick.
- Okeyokey, We'll forget it. But just for this time Harry, Never again with us, right? 
- Promise. Jag kollade lättat på honom. Han avfyrade ett kort leende mot mig innan han vände sig till de andra.
- So, what are we gonna do today? Go to Louis? Niall kollade sig omkring.
- I'm not allowed to see Louis today.. Jag nickade mot Joe som satt på andra sidan rummet. Sophie kollade frågande på mig men sa inget. 
- Maybe we can just go out and met some fans? It's raining outside so there shouldn't be so many outside, maybe we can to the shopping centrum too. Liam kollade förväntansfullt på oss. Det var inte ofta vi kunde gå utanför hotellet på grund av allt folk, så vi alla nickade. Sophie var inte lika förväntasfull som vi andra var, men hon följde med iallafall.

Utanför hotellet satt det ett tiotal fans som vi visste hade varit utanför i flera dagar. När vi kom ut skrek de och sträckte fram sina händer för att få röra oss.
- Easy, easy. Liam försökte lugna dem. We're going to take pictures with all of you, just take it easy.
Vi ställde upp på bilder med var och en. Sophie stod kvar vid trappan och jag såg att hon inte riktigt visste vad hon skulle göra. Vissa av fansen kastade arga blickar på henne och vissa ignorerade henne. När jag hade tagit några bilder slängde jag en till blick på henne och såg hur några tjejer hade kommit fram till henne. Jag kollade oroligt på henne men hon log mot tjejerna. De tog fram sina mobiler och tog bilder tillsamans med Sophie också. Jag log mot henne innan jag fortsatte ta bilder med fansen.

När vi var klara gick vi in igen och sedan ut bakvägen. Det var bäst så, annars skulle de följa efter oss. Vi hade alla på oss våra kläder vi brukade ha ute, svarta munkjackor och luvan uppfällda. Sophie hade ingen munkjacka men vi hade övertalat henne att hon inte behövde det.
När vi kom fram till shoppingcentret han vi gå några meter innanför innan några fotografer kom fram. Jag suckade. Men det var inte mig det ville åt, utan Sophie. Antagligen så såg dom inte ens att det var jag.
- Sophie! Where's Harry? Are you in love with him? What about Louis? Is Larry over? Sophie tell us about Harry, SOPHIE? 
Sophie kollade sig förvirrat omkring. Jag försökte ta hennes hand och dra henne med mig men fotograferna höll henne kvar.
- Harry, is that you? Harry? HARRY?
Jag suckade och vände mig om. Snabbt tog jag av mig luvtröjjan och gav den till Sophie. Hon såg så hjälplös och ledsen ut där hon stod mitt bland alla fotografer. Jag tog hennes hand och började gå mot affärerna igen. Några säkerhetsvakter tog hand om fotograferna som försökte följa efter oss.
Inne på shoppincentrummet var det inte alls lika mycket folk. Det dåliga vädret lockade inte folk att ens gå utanför dörren. Vi fick ta bilder med några fans som var där men sedan var det inte mer action.
- We're out! Liam kollade glädjestrålande på oss. We're out in the city boys, do you even remember when that happened last time? Vi skrattade.
- Is there anything you need? Jag kollade frågande på Sophie. Joe hade gett mig pengar som jag skulle försöka ge Sophie på ett smart sätt, betalningen för att täcka upp för mig. Änsålänge visste inte Sophie vad som pågick.
- Yes but i don't have any money.. Hon kollade sorgset ner i marken.
- I'll pay for it. What do you need? Hon kollade chockat på mig.
- I.. I need a cellphone. I lost mine i France. 
Jag kollade förvånat på henne. 
- But.. Haven't you called you family?
Hon skakade sorgset på huvudet.
- Harry, then don't care. My mum is really mad.

Niall lade sin arm om hennes axlar.
- It's okey. We can be your family now, if you want to?
Hon log ett sorgset leende mot honom.
- Let's go and find a phone! Jag tog henne i handen. Vi gick mot apple affären som låg bara runt hörnet.
- Harry, I don't need a iphone. Hon kollade på mig med förskräck min.
- No, but i want you to have one.
Hon fick tårar i ögonen och log glädjestrålande mot mig. Jag försökte le tillbaka. Det var inte mina pengar vi spenderade, det var hennes..
Jag lät henne gå runt i affären själv för att välja den mobilen hon helt ville ha. Tillslut valde hon en vit Iphone 4. 
- You need to have a phonecase too. Jag pekade mot hyllan med skal. Efter någon minut kom hon tillbaka med ett skal.
- Wich one did you pick? Jag tog skalet ifrån henne. Hon skrattade när hon sig mitt ansiktsuttryck.
- Isn't it lovely? Hon höll upp skalet brevid sig. Det var ett svart skal med en bild på mig.
- Are you sure? Jag blev osäker av hennes val. Ville hon verkligen ha ett skal med mig på?
- Yes! Now i'll bring the love of my life with me forever. Jag försökte le så verkligt jag kunde mot henne. om hon bara visste..
Jag gav henne pengar och hon gick för att betala. Jag studerade henne när hon räckte fram pengarna till kassörskan. Hon log glädjestrålande när kassörskan frågade någonting och pekade mot mig.
Jag avbröts av att min mobil ringde. Dolt nummer.
Jag svarade snabbt.
- Hello? Det enda jag hörde i luren var några snyftningar. Efter några sekunder hörde jag en välbekant röst.
- Louis?

Harrys perspektiv.

Min mage vände sig ut och in för tredje gången. Zayn stod och kollade på mig från andra sidan badrummet.
- Harry, talk to me? Why'd you do that to Sophie?!
Jag kollade ner i toaletten och kände hur det snurrade i huvudet. Munnen smakade äckligt av all spya och jag kunde känna min andedräkt när jag öppnade munnen.
- Zayn, i'm drunk. I'm High. Can we talk tomorrow. Jag försökte mig på ett leende. Han besvarade det inte utan gick bara ut från mitt hotellrum. Jag stönade innan jag kravlade mig tillbaka till sängen. Mitt huvud höll på att sprängas av huvudvärk och tankar. Varför? När Zayn hade ryckt tag i mig hade jag sett Sophie ligga under mig. Sedan blev det svart. Sophies rädda min när jag hade vaknat upp skar i mig. Jag hade skrämt henne. Jag hade skrämt henne så mycket att hon grät. Och jag kunde inte ens komma ihåg vad jag hade gjort.

Jag kände fortfarande alkoholen rusa omkring i mitt blod men jag tyckte att jag hade piggnat till så mycket att jag klarade att gå ut och prata med Niall. När jag reste mig upp snurrade det i huvudet. Jag gick med ostadiga steg fram till dörren och slängde upp den med en brak. Mina steg var ostadiga när jag gick emot Niall rum. Min knackning blev högre än vad jag trodde men han öppnade ändå inte. Jag knackade hårt på dörren igen. Jag hörde steg komma närmare dörren och jag backade ett steg.
Niall öppnade en liten springa i dörren. Han suckade när han såg mig.
- Harry, not right now. Sophies in there. Han pekade mot dörren. Go to bed Harry.
Jag tog några vingliga steg mot honom.
Jag försökte få rösten att låta stadig.
- Tell her i didn't want to hurt her.
Han nickade och stängde dörren. På vägen tillbaka till rummet svartnade det för ögonen flera gånger och jag slängde mig i sängen direkt när jag kom in.

Sophies perspektiv.
Niall hade suttit och hållt om mig hela tiden. Jag hade försökt berätta vad som hände men hade hela tiden avbrutits av mina hysteriska snyftningar som gjorde det svårt att andas. 
När Harry hade kommit och bankat på dörren hade jag blivit livrädd. Niall hade släppt mig och gått för att öppna. Jag försökte göra min röst stadig när jag försökte säga till honom att inte släppa in Harry men han hade inte hört. Harry fick inte komma in ändå bestämde Niall.
Niall, Zayn, Liam och Perrie försökte allihopa trösta mig. Liam hade berättat om Harrys problem han haft förr i tiden, innan x-factor och jag började känna mig lite bättre till mods. Niall lovade mig att han skulle vara samma gamla Harry imorgon och jag trodde honom. 
Även fast jag var arg på Harry och rädd kunde jag inte låta bli att vilja gå in och kolla hur han mådde. Men Zayn hindrade mig.
- Don't do it, it'll only be worse. Talk to him tomorrow, not tonight. He's not himself right now. He's really drunk and high. 
Jag kollade ner på mina händer och nickade.
- Harry's really stupid sometimes. When i heard you screaming in you room i understood that something was going on. He becomes really scary when he's drunk. We've seen it before and we'll see it again. But it's not the real Harry. You know Harry, right? Don't think about the drunk Harry, think about the right Harry.
Jag nickade och försökte le mot honom. Han var verkligen snäll. Jag visste inte vad som skulle hänt om han inte hade kommit in under tiden..
- Where am i going to sleep? Jag kollade hjälplöst på de andra.
- I'll sleep with you. Perrie log snällt mot mig. Maybe Zayn can sleep here in Nialls room so can we sleep in our room. Hon kollade frågande på Zayn som nickade. 
Vi reste oss och sa godnatt till killarna. Perrie tog min hand och vi gick in till deras rum. 
- you can sleep in that t-shirt. Hon sträckte fram en t-shirt till mig som var stor och varm.
- Thank you. Jag försökte le. 
Zayn och Perrie hade en dubbelsäng så vi fick lätt plats båda två.
- How old are you? Jag vände mig mot henne och kollade nyfiket på henne.
- nineteen. Hon skrattade. And you?
- Sixteen.. Jag kände mig som en liten barnunge jämfört med henne.
- I thought you were like nineteen! Hon skrattade. Does Harry even know your age?
- No, actually he don't.. Jag fnissade. He'll be suprised when he finds out. 
Vi avbröts av att vi hörde Harry spy i rummet brevid.

- I'm so sorry about what happened. I've known Harry for a while now and didn't think he would do it. He's a really nice guy you know, but with alcohol and drugs in his blood he becames so scary..
Jag nickade svagt. Jag ville helst inte tänka på vad som hade hänt några timmar innan.
- I'm happy i got to know you. Perrie log. It's hard to make friends here, i'm only hanging with Zayn. But sometimes you want some girl-talk, right?
Jag nickade och log mot henne. Jag var också glad att jag hade hittat en tjejkompis. Det var längesedan jag hade haft en riktig kompis.
- Sleep now. Tomorrow will be a hard day. Perrie kollade snällt på mig och vände sig mot väggen. Efter bara några minuter hörde jag små snarkningar och jag förstod att hon hade somnat.

Jag låg länge och funderade innan jag bestämde mig. Utan att väcka Perrie kravlade jag mig ur sängen och gick med lätta steg mot dörren. När jag öppnade dörren rörde hon sig lite men hon vaknade inte. Jag lämnade dörren på glänt för att slippa slå igen den.
Det var mörkt i korridoren. Mina händer famlade sig långsamt utmed väggen fram till Harrys rum. Jag öppnade försiktigt dörren. Det var tyst. Bara Harrys långsamma andhämntning hördes i rummet.
Jag gick långsamt fram till sängen. Han låg på rygg på täcket fullt påklädd. Jag hade aldrig sett honom så sårbar innan. Hans lockar låg utspridda på kudden och hans händer klamrade sig fast i filten som låg brevid.
Jag gick bort till soffan och hämtade den mjuka filten. Försiktigt lade jag den över Harry. Han famlade efter mig i sömnen.
- I'm so sorry.. Mumlade han i sömnen. Jag sträckte långsamt fram handen och strök honom över pannan innan jag skyndade mig ut från rummet. Jag ville inte vara där om han vaknade.

Harrys perspektiv.
Jag vaknade fullt påklädd liggandes i sängen med en filt på mig. Jag kollade mig förvånat omkring innan bilderna från igår ramlade över mitt huvud. Sophies skräckslagna min när jag vaknade ur transen. Zayn hårda armar som hade dragit bort mig från Sophie. Niall som inte vågade släppa in mig. Jag kände långsamt över mina byxor. Dom vara alldelles kladdiga av spya. Jag reste mig långsamt och gick in på toaletten.

I duschen strök mina händer lätt över mina höfter. Det hade blivit små blåmärken där Zayn hade tagit tag i min och dragit bort mig från Sophie.

Jag fick ta flera djupa andetag innan jag vågade gå utanför dörren. Jag väntade mig att ett helvete skulle bryta ut när jag öppnade dörren med det var helt tomt i korridoren. När jag kollade på klockan insåg jag att den bara var åtta. Alla andra var såklart nere och åt frukost som vanligt. Jag började gå nerför trappan innan jag hann ångra mig.

Sophie satt brevid Perrie och killarna vid vårat bord. De skrattade åt någonting. När jag närmade mig bordet tystnade det tvärt. Killarna kollade på mig med spänd min och Sophie petade nervös med skeden i sina flingor. Min blick gled runt bordet. Det fanns ingen plats för mig. Jag vände mig långsamt och gick mot ett bord på andra sidan rummet.

Sophie var rädd. Jag förstod henne. De andra hade varit med förut, de visste vad alkoholen kunde göra med mig. Men Sophie var så ung, hon var så sårbar. Hon visste inte, hon hade aldrig sett mig såhär. Jag visste inte vad Joe skulle göra om det blev så att Sophie inte ville va med mig längre. Hans straff var inte av den snälla sorten.  Jag kollade ner i min skål med flingor. Dom hade blivit alldelles blöta av att ligga i mjölken för länge. Jag gick snabbt bort till papperskorgen och slängde dom. Utan att ge de andra en blick gick jag mot hissen.

När jag kom upp på taket spöregnade det. Regnet piskade i mitt ansikte och det kändes som små pilar mot pannan. Jag satte mig på min och Louis plats. Jag spände mig och försökte se fler bilder från natten. Jag kom inte ihåg vad som hade hänt med Sophie. Jag var i dimman ända tills Zayn drog mig iväg från Sophie. Det var inte första gången det hände. Jag kunde inte ens räkna de gånger jag gått in i dimman och gjort dumma saker. Men varje gång hade Louis varit där och dragit ut mig. Han blev alltid arg när det hände och kunde få bort mig från dimman. Det var någonting han hade lärt sig av alla mina misstag. 
Innan vi åkte på turnen hade jag lovat Louis att aldrig göra så igen. Jag hade lovat honom att hålla mig borta från allt såndant. Han hade lovat att hjälpa mig, att distrahera mig från frestelser. Men Louis var inte här. Jag fick inte ens besöka killen jag älskade. Tanken svindlade.

Jag hoppade till när dörren öppnades. Jag kollade försiktigt bort mot dörren. Sophie kom ut och kollade sig omkring. Hon närmade sig långsamt platsen där jag satt. Jag log lite försiktigt mot henne. Hon satte sig några meter ifrån mig. Vi satt några minuter och bara kollade på varandra. Jag kunde se att hennes händer skakade när hon drog upp sin luva på tröjan för att slippa regnet. Hon såg så lite och skör ut. Hon påminde mig fortfarande väldigt mycket om Felice och jag ville bara hålla om henne och skydda henne från regnet.
Minnerna av Felice sköljde över mig och jag kände en klump i halsen. jag kunde inte hålla inne tårarna som började rinna nerför mina kinder. Jag tog händerna för ansiktet för att dölja mitt ansikte. Min rygg skakade och mina tårar blandades med regnet.

Plötsligt kände jag försiktigt små händer som tog tag i mina. Sophie slog armarna om mig och höll om mig. Jag kollade försiktigt på henne. Hennes ögon var röda av tårar.
- Sophie.. I'm so sorry. Jag grät som ett litet barn. Sophie höll om mig hårt. Hon skakade också av gråt. Sakta strök hon mig över håret och drog in mina lockar i sin hand.
-Sch. Harry.. It's alright. Hennes röst darrade.Hon lät fortfarande rädd. 
Jag tog mina armar omkring hennes sköra kropp. Hennes tårar blandades med mina och det gick inte att avgöra vad som var regn och vad som var tårar.

Harrys perspektiv.

- What?
Vi kollade frågande på Louis.
- Yea, she was here at the hospital for a week and she came up everyday to talk to me. When she got sent home, it became less times but she still came here almost everyday. She talked about you Harry.

- Louis, it's not like she's saying. Remember when Joe said i had to find i beard? I didn't do it in time so he picked Sophie. I'm just trying to do the same way you did to Eleanor, trying to making her fall for me and i don't know if i'm going to tell her or if i'm just going to let it be.
Louis kollade på mig med sorgsna ögon.
- I'm sorry Harry. 
Jag skakade på huvudet.
- I'll do it for you Louis. 
Niall stönade högt.
- i don't want this to go in. Joe is a terrible manager, he doesn't let us be ourself. Remember when you wanted to cut your hair Liam, and he said no because the fans loved your hair. And all this thing with you. Han nickade mot mig och Louis. I'm going crazy on this shit.
Zayn nickade.
- If he keep going we gonna be tired of this life and you know what'll happen. 
Det blev tyst i rummet. Jag kollade sorgset på Louis. Om vi bröt upp skulle vi kunna gå ut med de vi ville vara. Vi skulle kunna fortsätta våra liv utan allt detta, utan Joe. 
- I don't want to live without you. Liam kollade förskräckt på oss. I don't want to go back to my ordinary life, never. You're my only friends and i don't want to be alone..
- Liam! Forget it. You're one of the most popular guy in the world. Girls are going crazy for you! Your life would never be as it was before. Jag puttade till honom lite retsamt.

- Seriously guys. It's crazy that we're just talking about breaking up. We can't stop now. Zayn kollade bestämt på oss. There has to be another way, i don't know how but i'll search for it. I don't want this to go on neither, but we just have to survive for couple of weeks. And we'll cover up for you. Eleanor is'nt here so much anyway, but we can keep Sophie going for a couple of hours so you can met alone. I don't like the idea of lying to her, but there's no other way. We can do this, right?
Jag nickade långsamt.
- We can.

Sophies perspektiv.
Jag hade suttit utanför Louis rum och väntat länge. Liam och de andra hade inte bett mig följa med in och jag ville inte tränga mig på. Jag ville också träffa Louis, jag ville fråga om han hade hört vad jag sagt, jag ville fråga vad han tyckte om mig och Harry, om vad jag skulle göra för att komma Harry närmare eller..
Jag avbröts av att dörren öppnade. Harry, Liam, Niall och Zayn kom ut från Louis rum.
Jag reste mig snabbt och gick fram till Harry. Han ryckte till.
- Sophie? What are you doing here?
- Waiting. Jag försökte låta lätt på rösten fastän jag var trött och hungrig. Han nickade kort innan han började gå efter de andra. Jag sprang efter.

Ute på gatan ropade Liam in en taxi. Ingen av killarna insåg att det inte fanns en plats kvar för mig. 
När Harry skulle stänga dörren insåg han att jag var kvar utanför.
- Oh, me and Sophie will take another taxi.
Han hoppade ut och slängde igen dörren. Jag kände tårarna trycka på i ögonen. Harry kollade besvärat på mig medan han ropade in en taxi. 
- I'm sorry. Jag sa det så tyst jag kunde. Han strök mig över håret och kollade mig rätt in i ögonen.
- It's okey. It was my fault. Men hans ögon var långt borta redan. Jag visste att han snart skulle gå in i sig själv och bli sådär okontaktbar.

När vi kom fram till hotellet stod det fullt med paparazzis utanför och väntade. Harry gick ut först och sträckte sig efter min hand. När vi kom ut från bilen höll han fortfarande i min hand. Några papazzis ropade efter oss när vi gick upp för trappan. 
- Harry, is that your new girlfriend?
Jag kände hur han släppte min hand och vände sig om.
- Yes, Sophie is my girlfriend. She's amazing. Han vände sig mot mig och log med tårar i ögonen. Jag kunde inte bestämma mig för om det var glädjetårar eller sorgsna tårar. Jag bestämde mig för det första och tog ett steg emot han. Våra läppar möttes fort innan han tog min hand och gick in på hotellet.

Harrys perspektiv.
Vi hann inte mer än ta några steg inne på hotellet innan Joe kom fram till mig. Han log uppmuntrande mot mig. 
- Harry, i wanna talk to you.
Jag gav Sophie min nyckel och hon började gå mot trappan. Joe pekade mot dörren till sällskapsrummet. Vi gick in.
- I'm really impressed but how good it's going with Sophie. Everyone believes that you're really dating. I'm sure you understand that you'll get paid for this, right?
Jag nickade stelt.
- But when something comes out with "Larry" You'll get punished, right? And right now there are paparazzis outside who saw you running to Louis when he wake up. They are talking about why you was there before Eleanor even knew that Louis had woke up. Han kollade på mig med tomma ögon. So people are now talking about Larry, AGAIN! I don't know how you do this, it's crazy. Even if i get you a beard you keep destroying everything. 
So, you're not allowed to visit Louis more today or tomorrow. Understand?
Jag svarade inte utan gick bara ut från rummet. 
- Remember what i said Harry, You'll get punished.
Jag slängde igen dörren och började gå upp för trapporna. Sophie satt på mitt rum och väntade.
- I'm going out tonight. 
Hon kollade förväntansfullt på mig. 
- Can i come with you? 
Jag skakade på huvudet samtidigt som jag tog mitt kort och min jacka. Jag skyndade mig ut innan hon hann säga någonting mer. Jag gick bort till Nialls rum för att kolla om han var där. Det var han inte. Snabbt tog jag hans bilnyckel och stoppade den i fickan innan jag skyndade mig ner i garaget. Jag fick tuta flera gånger för att paparazzirna skulle akta på sig utanför innan jag kunde åka iväg. Med bestämda rörelser styrde jag bilen mot Stinford, Londonds största nattklubb.

Sophies perspektiv.
Det hade gått fyra timmar sedan Harry försvann och jag hade suttit på hans rum hela tiden. När jag hade kollat på alla filmer han hade på sitt rum bestämde jag mig för att gå och prata med de andra killarna.
Liam öppnade inte när jag knackade så jag gick vidare mot Nialls rum. Han öppnade inte dörren men jag hörde att hans tv var på därinne så jag gick in ändå. Liam och Niall kollade förskräckt upp mot mig. 
- Sophie! What are you doing? 
- Harry is gone.. He went out for a couple of hours ago and he's not back.. I'm just worried. Do you know where he is?
De kollade på varandra.
- Sophie, come and sit down.
Jag satte mig i fotöljen mittemot.
- When Harry is sad or angry he often just disapears. He'll be away for some hours but he'll come back.
Jag kollade uppgivet på dom.
- Can't we go and look for him? Please.
Niall kollade på mig med snälla ögon.
- Yea, we can go out for ride and look. It's almost midnight so there wouldn't be so many fans outside. Han började gå mot sin klädhängare för att ta sina bilnycklar.
- They're gone.. Han kollade chockat på oss.
- Did Harry took your car?! Jag kollade chockat på honom. Liam föreslog snabbt att vi skulle gå ner till garaget och kolla men när vi var påväg nerför trappan hejdade han sig.

-Sophie, go and tell Zayn. 

Jag skyndade upp för trappan och till Zayn dörr. Jag tvekade några sekunder innan jag knackade på dörren. Zayn var den av killarna jag hade lärt känna minst.. Han öppnade dörren med ett förvånat uttryck. När han såg att det var jag lös hans ansikte upp i ett leende.
- Sophie? 
- Zayn, Harry is gone.. He probably took Nialls car and Liam och Niall wanted me to tell you. They're at the garage now. Zayn kollade oroligt på mig.
- I'll go down and talk to them. Stay here.
Jag blev stående i dörren medan han skyndade sig mot trappan. I soffan i Zayns rum satt en tjej med ljust hår och mörka ögonen. Hon log försiktigt mot mig innan hon reste sig och kom fram till mig.
- I'm Perrie, Zayns girlfriend. I don't think i've met you before.
- Sophie. Jag sträckte fram handen och hälsade. Harrys girlfriend.
Hon kollade på mig med sorgsna ögon. Som om hon visste någonting jag inte visste. Hon verkade mycket äldre än mig. Vi vände oss om när vi hörde steg i trappan.
- My car is gone. Niall kollade på mig med stora ögonen. 
- What are we going to do now? Jag kollade förtvivlat på de andra. 
- I guess we have to talk to Joe.. Liam kollade besvärat på mig.
Vi hittade Joe i sällskapsrummet på hotellet. Han satt i en fotölj och spelade spel med en annan kille. Han kollade förskräck upp när vi alla dundrade nerför trappan.
- What's wrong? Liam drog snabbt historia om vad som hade hänt. Joe suckade uppgivet.
- That boy. I'm sure he'll be back later, like always. You know he likes to run away sometimes and we had a fight before.. Don't worry.
Jag kollade förtvivlat på honom.
- Harry is gone and you don't care?! And you're supposed to be his manager.. Jag avbröts av att Liam tog tag i mig och vände mig mot trappan igen. Jag följde motvilligt med honom och Niall, Zayn och Perrie följde med oss upp. 
- It's not worth it. To fight with Joe i mean. Liam kollade sorgset på mig. I'm sure Harry will be back in a hour or two. You can sleep in my room if you want?
Jag sänkte blicken och skakade på huvudet.
- Alright, call me when he gets back, right? Goodnight.
Jag sa godnatt till killarna och Perrie innan jag gick in på Harrys rum. Hans säng var fortfarande obäddad sen han hade sovit inatt så jag kröp ner mellan hans lakan och drog in doften av Harry.

Jag vaknade med ett ryck av att dörren slogs upp. En lång smal svart figur kom in genom dörren.
- H-harry? Jag viskade nervöst.
När han kom närmare lyste månen utanför fönstret upp hans ansikte. Hans ögon var röda och håret stod åt alla håll. Han kom närmare och lade sig brevid mig i sängen.
- Louis, i missed you. Where were you tonight baby?
Jag försökte krångla mig undan hans grepp han tagit om mig.
- Harry? Jag stammade. It's me.. Sophie.
Han tryckte hårt sina läppar mot mina.
- Louis i love you. You're so hot.
När hans händer rörde sig ner mot min mage skrek jag rätt ut. Han tog handen över min mun.
- Louis, stop it. We can't wake the other people in the hotel. 
Hans hand rörde sig snabbt över min mage och över min rygg. När hans hans nådde min rumpa ryckte jag till. 
- Oh you like that Louis? 
Harrys kollade på mig med rödsprängda ögon. Långsamt och vingligt satte han sig upp och lade sig över mig. Hans kropp som annars såg så lätt var tung över min mage.
Han började kyssa mig snabbt och okontrollerad.
- Harry.. Please. Wake up. Jag slog på hans kinder. It's me, Sophie. I don't know what you're talking about , I'm not Louis. HARRY!
Jag skrek. Harry pressade sina läppar emot mig för att få mig att vara tyst. Hans hand rörde sig ner mot min byxkant. Jag blundade och spände mig kropp.

Plötsligt kände jag Harrys kropp dras bort ifrån mig. Jag slog chockat upp ögonen och såg Harry ligga på golvet. Zayn stod brevid honom och kollade chockat på mig. Jag började gråta.
- Sophie? What happened? Did he hurt you?! Zayn höll om mig. Jag kunde inte svara utan klamrade mig bara fast om hans mage. Vi hörde Harry röra på sig borta på golvet. Han kollade på mig med lite klarare blick än innan. Han reste sig och gick långsamt fram mot sängen där jag satt med Zayn. 
Jag backade tills min rygg slog i väggen.

- Sophie.. Sophie i'm so sorry. Han vinglade till några gånger innan han ramlade ihop på golvet.

Sophies perspektiv.

- Harry will be sleeping at the hospital. He told me Louis woke up but then he fell into coma again. Liam kollade bekymrat på mig. Are you sure you can sleep alone in Harrys room tonight?
- Yes.. I think so. But i'm not tired yet.
- Haha, not me either. Liam kollade roat på mig. wanna watch a movie or something?
Jag nickade och följde efter honom in på rummet.
- So, what do you wanna se?
Efter mycket diskuterande om vad vi skulle se kom vi tillslut fram till en romantiskt komedi som jag sett flera gånger innan.
Det var mysigt att sitta i soffan med Liam, vi åt popcorn och skrattade gott åt skämten i filmen. Liam satt nära mig och jag kunde känna att hans hår doftade starkt av schampoo.

Dagen efter vaknade jag upp i Liams säng. Jag måste ha somnat i soffan och han måste ha burit mig till sängen. Jag kollade mig omkring i rummet. Liam låg och sov på soffan med en filt omkring sig. Han hade gett sin säng till mig för att sova på soffan. 
Jag gick fram till soffan och satte mig vid fotändan. Liam kollade nyvaket på mig.
- Hey! Hans ansikte brast upp i ett leende. You feel asleep here last night, so i'd let you sleep in my bed.
- you're so sweet! Jag kramade honom. Thank you. Vi flög ifrån varandra när dörren flög upp och Harry kom in. Han tvärstannade i dörröppningen och kollade på oss.

- Hey Harry.. How's Louis? Jag försökte att inte darra på rösten.

- Fine. Liam i need to talk to you.
Harry vinkade åt Liam att följa efter honom och lämnade mig ensam kvar i rummet.
Jag suckade argt. Harry borde veta vid dethär laget att han var den enda för mig.

Harrys perspektiv.

Jag suckade när jag kom utanför dörren. Jag tog med Liam in på mitt rum för att få prata ostört.
- Harry, she's so beautiful. And i thought that if you don't like her, maybe i was allowed to talk to her and ..
Jag avbröt honom.
- Liam. She's my beard. Or she don't know it yet, but she'll be my beard after all. Joe told me a few weeks ago that i had to find a beard, or he'll do it. And after everything that happened with Louis, i didn't thought about finding a beard. So Joe told me i had to make Sophie fall for me so we could use her as a beard..
Liam kollade på mig med tårar i ögonen.
- You're going to tell her, right? 
- I don't know Liam.
Han vände sig om och började gå ner för trapporna.
- Liam, please. Don't tell her. You know what Joe can do if anyone finds out about me and Louis..
Men han vände sig inte om. Han bara fortsatte gå ner för trapporna.
- oh fuck it! Jag slog näven i väggen hårt flera gånger.
Min mobil började ringa. Jag övervägde om jag skulle svara eller inte, men tillslut plockade jag upp mobilen. 
- Harry it's over. 
- Who is this? Jag kände ett obehag i magen.
- It's me, Dr.Green. Louis doctor. It's over..
Jag avbröt honom med ett skrik.
- Over?! What do you mean?
- He woke up. Han skrattade. Harry, Louis woke up, he's sitting here right next to me.
- I'm coming. 
Jag kastade ner mobilen i fickan och började springa nerför trappan. När jag kom ut på gatan kastade jag mig in i en taxi för att slippa alla fotografer.
- To the hospital.
Jag fick nypa mig i armen för att se om jag inte drömde denhär gången också. Men det gjorde jag inte.

Framme på sjukhuset var det fullt liv som vanligt. Jag brydde mig inte om att hälsa på någon utan jag bara sprang ner för korridoren till Louis rum. Det var bara Louis och doktorn där inne. Louis låg och blundade och doktorn kom fram till mig.
- He's just a little bit tired.
Jag gick långsamt fram till Louis och tog hans hand. 
- Harry? Han viskade utan att öppna ögonen.
- Louis. Jag kände hur tårarna började rinna nerför mina kinder. 
Han slog långsamt upp ögonen och kollade på mig med trötta ögon.
- You're so beautiful Harry.
Jag kramade honom länge och försiktigt.
- I can't believe it. Min röst stakade sig i halsen. Louis strök mig långsamt över håret.
- It 's okey Harry.
- Don't ever leave me like that again Louis. 
- I never really left you Harry. I was there all the time, i heard all the words you said, i heard everything.
- Louis.. i don't know what to say.
- It's okey. Louis kramade mig hårdare. I'm here now.
Doktorn harklade sig i bakgrunden.
- Louis, you'll have to stay here for a week. You're too weak to go back to your tour life right now, but in a few weeks you'll be able to keep your tour going. I'm just going to get your medicine. Harry, you'll stay here with Louis right?
Jag nickade. När doktorn hade gått ut från Louis rum kröp jag ner brevid han i sängen. 
- Louis.. There's so much i need to tell you. Joe found a beard and we..
Jag avbröts av att dörren flög upp och Niall, Liam och Zayn flög in i rummet.

De kollade chockat på oss där vi låg i sängen och vi kollade tillbaka. Plötsligt började Louis skratta hysteriskt. Jag kände hur mina mungipor drogs uppåt och jag såg att Niall hade svårt att hålla sig för skratt.
- What? Liam kollade frågande på oss där vi låg och försökte hålla oss för skratt. 
- Liam, you only have one shoe.. Liam kollade chockat ner på sina fötter. Zayn började skratta och det hela slutade med att vi alla låg i Louis säng och grät av skratt även fast det inte ens var speciellt roligt.

- Oh how we missed you Louis! Liam kollade på Louis med tårar i ögonen.
- I was here all the time boys. Louis fnissade till. I heard everything. I remeber when you fell right infront of the doctor Niall, i was laughing inside even if i didn't see it with my own eyes. Niall blev lite röd om kinderna medan vi andra skrattade.
- Why did you never tell us that?! Liam puttade till Niall vänskapligt.
- I don't know.. Niall kollade generat ner i marken.
- So, how's everything going? Is there something you didn't told me on your "little talks"? Louis kollade spänt på killarna.
- Did anyone tell you about Sophie? Zayn kollade sig omkring. She's staying at our hotel now because..
Louis avbröt honom.
- I already know everything. She's been here everyday.

Sophies perspektiv.

Nästa dag vaknade jag liggandes i Harrys famn.
Jag hade somnat direkt igår och inte märkt att han hade vänt sig tillbaka mot mig. Eller så kanske han hade gjort det i sömnen.
Jag låg några minuter och bara kollade på hans ansikte. Hans fina stora ögon och hans fina mörka lockar. Jag strök över hans hår och flyttade mig lite närmare honom.

Jag hade redan börjat planera våran framtid. Lite tidigt nu kanske men jag visste att det skulle bli vi två länge. Jag visste att det skulle bli svårt, alla tjejer som dejtar killarna får alltid väldigt mycket hat. Men bara jag hade Harry vid min sida så..
Jag ryckte till när han började röra på sig.
- Louis.. Han kramade mig hårdare. Jag puttade till honom lite lätt.
-Harry?
Han kollade förvånat på mig när han slog upp ögonen. 
- Goodmorning. Han kravlade ur sängen och gick in i badrummet. Jag hörde hur duschen slogs på. Jag gick upp ur sängen och började klä på mig kläderna från igår. Jag hade bara haft på mig mjukisbyxor och ett linne när allt hände på hotellet, så det var det enda jag hade med mig. Jag hann sminka mig och sätta upp håret innan Harry kom ut med handuken runt höfterna. Hans kropp såg blek och sårbar ut jämfört med den svarta handduken. Snabbt rotade han fram en tröja och ett par byxor i byrån och började klä på sig.
Jag vände mig snabbt bort och rodnade. Harry skrattade.
Vi gick tillsamans till frukosten där Liam, Zayn och Niall satt. Joe stod i ett hörn och tog ögonkontakt med Harry. Harry nickade och Joe gjorde tummen upp. Jag kollade frågande på Harry.
- Don't worry. Han kollade sorgset på mig.
- We're going to the gym today. You'll follow, right? Zayn kollade frågande på Harry som kollade på mig.
- Wanna go to the gym? Jag nickade. Harry log lättat.
När vi hade ätit våran frukost tog Joe med oss till baksidan av hotellet där Niall hade sin bil. Harry kollade frågande på oss.
- So, if wer're six people and the car only takes five.. 
- Harry. Louis not here. Niall kollade besvärat på honom. Harry ryckte till och kollade bort med tårar i ögonen. 
Det tog bara några minuter att ta sig till gymmet. Utanför satt några paparazzis och väntade på oss.

Harrys perspektiv.
Utanför gymmet satt några paprazzis och väntade. Jag tänkte på vad Joe hade sagt och mötte Nialls blick i backspegeln. Han nickade och han och de andra gick ur bilen före oss och in på gymmet. När jag kom ur bilen reste sig paparazzirna sig fort. Jag tog Sophies hand och gick förbi dom upp på trappan.
- Harry, is that your girlfriend?! When did you meet?!
Jag tog ett litet hårdare tag om Sophies hand.
För Louis. tänkte jag innan jag vände henne mot mig.
- Kiss me. Jag tryckte mina läppar mot hennes. Hon besvarade förvånat kyssen och jag hörde massa klick från kamerorna nedanför. Jag slöt ögonen och låtsades att det var Louis.
Efter ett tag drog jag mig undan och tog med henne in på gymmet. Innanför dörren släppte jag hennes hand för att gå till omklädningsrummet. Hon väntade på mig utanför och flög upp när jag kom ut. Hon lade sig hand i min men jag drog bort den direkt.
Mitt hjärta sjönk när jag kollade på hennes besvikna min så jag tog hennes hand trots att jag inte ville.
Jag spenderade dagen med att försöka lära henne hur man tränade på ett gym. Hon hade aldrig varit på ett gym innan. När vi stod vid cykeln och vi skrattade åt hur hennes fötter trasslade in sig i tramporna, kom Joe in. När han såg oss stå så nära log han uppfodrande mot mig och pekade mot fönstret där några paparazzis stod och klickade bilder för allt de var värda.
Mitt skratt fastnade i halsen. Jag gick in i omklädningsrummet igen. Liam kom springande efter mig.
- What's wrong Harry? 
- I wanna see Louis. Can you take sophie to the hotel and be with her for some hours?
Han kollade tveksamt på mig.
- Do you love her?
- No. can you do it?
Han nickade och försvann ut i gymmet igen för att leta reda på Sophie. 
Jag skyndade mig med att byta om och sedan tog jag en taxi till sjukhuset.
I Louis rum var allt som vanligt. Som alla andra gånger jag har varit där.
Jag torkade av mina svettiga händer innan jag kröp ner brevid Louis i hans säng. Jag sa inget på en lång stund utan bara låg där. När jag kände hur min andning började jag nynna på en låt jag skrivit till Louis för några veckor sedan

 I promised one day that I'd bring you back a star
I caught one and it burned a hole in my hand oh
Seems like these days I watch you from afar
Just trying to make you understand
I'll keep my eyes wide open 
Don't let me go
'Cause I'm tired of feeling alone

Louis perspektiv.

När jag hörde Harry börja sjunga på våran låt kände jag hur någonting ryckte till inom mig. Jag slog förvånat upp ögonen och blinkade in i de starka lamporna som lyste över mig.
Harry kollade förvånat på mig. I flera sekunder låg vi bara och kollade förvånade på varandra. Harrys mun var lite halvöppen och hans ögon stora.
Jag försökte ta min hand emot hans ansikte men den ville inte fungera.
Jag öppnade försiktigt munnen och hörde att min röst var hes.
- Harry?
Harry låg fortfarande och kollade på mig. Plötslig sprack hans ansikte upp i ett leende. Han lutade sig fram och flätade in sina händer i mitt hår.
- Louis. Han log strålande mot mig. Jag hade ingen ork att göra någonting, men jag såg honom och jag kände hans händer fläta in sig i mitt hår som om han inte ville släppa taget om mig.
- Harry.. I can hear you .. all the time. when you speak to me and..
Han lade sitt finger över mina läppar.
- Schh, it's okey. I knew you could. Han log sorgset mot mig och flyttade sig närmare mig. Han lade sitt huvud på mitt bröst och höll om mig. Efter ett tag kände jag hur hans andning blev tyngre. Han hade somnat. Efter alla sömnlösa nätter han haft ville jag inte störa honom.
Jag kände hur min kropp började falla igen..
- Harry... Harry.. I'm falling. Harry.. keep me alive. Harry. I don't want to leave you..
Det blev svart. Igen. Jag kunde inte öppna min mun.
Efter några minuter hörde jag att Harry började röra på sig brevid mig. Han satte sig förvånat upp.
- Louis? LOUIS?
Han kramade min hand snabbt innan han sprang ut från rummet igen. Han var tillbaka några minuter senare med vad jag hörde lät som min doktor.
- He woke up and then i fell asleep and then he was gone! Can you please do something, PLEASE. 
- I'm sorry Harry. I guess it was just a dream. He'll wake up later Harry, but not right now. 
Jag hörde hur doktorn gick ut från rummet.
Harry kom till sängen igen och jag kände hur han skakade när han tog min hand.
- Louis.. don't leave. Please. I need you so much, Louis. Han skrek fram mitt namn flera gånger samtidigt som han grät hysteriskt. 
Mitt hjärta gick i tusen bitar.
- Louis.. It was real right?
Jag hörde hur han gick fram och tillbaka.
Harry, it was real. I'm here. 
men han hörde mig inte.

Harrys perspektiv.

Jag stod på balkongen och kollade när Sophie skuttade iväg från hotellet. Hon hade stannat i några timmar och vi hade umgåts med de andra killarna och spelat spel. Liam och hon hade kommit bra överrens och han hade fått henne att skratta. Men hennes blick var alltid mest vänd mot mig och det gjorde ont att se hennes lysande blick. Jag visste att i slutändan skulle hon bli sårad och jag visste att Liam också skulle bli sårad.
Varför fixade jag inte en beard under de få veckorna jag hade? Det hade kunnat vara vem som helst, men inte Sophie. Hon påminde mig fortfarande väldigt mycket och Felice, även om hon inte var lika lik på nära håll. 
Jag suckade och drog undan blicken från Sophie. Vi skulle träffas imorgon igen och jag skulle få fortsätta ljuga om att jag gillade henne. Jag visste inte vad som skulle hända annars. Joe skulle bli rasande om jag vägrade och vi hade vårat avtal om att skaffa en beard. Killen jag älskade mest i hela världen låg i koma och ingen visste om han skulle vakna upp. 
Eftersom klockan bara var fyra på eftermiddagen bestämde jag mig för att gå till sjukhuset. Jag hade inte varit där på tre dagar. Jag behöver inte vara på sjukhuset för att känna Louis, jag känner han i mig hela tiden. Vart jag än går känns det som han är med mig, det känns som han ligger brevid mig på natten och det känns som han sitter och kollar på utsikten med mig varje dag.
På sjukhuset var allt som vanligt. Alla jag gick förbi hälsade på mig och log. Jag försökte vara trevlig och hälsa tillbaka när jag gick genom korridoren med alla dörrar.
Jag möttes av samma syn som alltid. Louis liggande i sängen och alla maskiner som pep. 
Jag kollade över alla kort och blommor folk hade lämnat. Mina blommor stod närmast Louis säng. Jag hade plockat dom på stranden jag och Louis var på i Tyskland.
Jag suckade och satte mig brevid honom och började berätta om allting som hade hänt. Om Sophie, om alla saker Niall hade kommit på, hur det gick för Zayn och Perrie och att Liam inte kunde sluta prata om Sophie. När mina ord tog slut satt jag bara med min hand i hans i några minuter innan jag reste mig och gick ut från rummet.
Mitt hopp började ta slut. Skulle han någonsin vakna?

Sophies perspektiv.
Jag skuttade hem i ren glädje. Jag hade träffat killen i mitt liv. Harry Styles. Jag rös när jag hörde hans namn. 
Han hade kysst mig. Han hade suttit där och kollat på mig med sina sorgsna ögon och sedan kysst mig. Det var ingen lång stund men han kysste mig. Sedan hade vi spenderat tid med de andra killarna och spelat spel och lekt. 
När jag kom hem till hotellet loggade jag direkt in på twitter för att kolla om Harry hade skrivit någonting. Det hade han inte.
Jag suckade besviket. Men det fick mig bara att se fram mer emot morgondagen och vad som skulle hända.

På kvällen gick jag iväg för att köpa mig någonting gott att äta. Eftersom jag hade fått kontakt med Harry behövde jag inte sitta hela kvällarna och leta efter vart de befann sig.
Jag hann bara komma tillbaka och packa upp på hotellrummet innan jag hörde något kastas mot fönstret. Jag kollade ut. Ingen där.
Jag vände mig om för att fortsätta när jag hörde någonting mot fönstret. Igen och igen. Jag tog skydd bakom sängen och tog snabbt upp datorn för att se om någon hade twittrat någonting. Det hade dom.
Larryshipper97 "We need to stop Stalker Sophie before she takes Harry away from Louis." 
I konversationen nedan såg jag hur de bestämde tid och plats. Jag svor och gick fram till fönstret för att kolla ut. ca 50 personer stod nedanför mitt fönster med stenar i händerna. Jag duckade snabbt när den första stenen träffade rutan.
Snabbt slog jag Liams nummer som var det enda jag hade på mobilen.
- LIAM? I need help.. Jag drog snabbt historian för honom om fansen utanför och vad de hade planerat på twitter.
- Don't worry, Sophie, we're coming. You can stay at our hotel. 
Jag suckade lättat. Plötsligt hörde jag hur det började rycka i dörrhantaget. Jag kikade ut genom nyckelhålet och såg några svartklädda personer stå utanför. Hur hade de tagit sig in på hotellet?

När liam och Niall och kom hämtade mig var det kaos utanför. Det hade dykt upp fler folk och massa paparazziz utanför. När vi skulle gå ut genom dörren tog Liam av sig sin luvtröja som jag fick ha över mitt huvud.
Utanför började alla skrika när vi kom ut. Liam höll om mig och vi började gå mot bilen. några paparazziz försökte stänga av vägen för oss och ställde hundratals frågor på vägen.
- What's up with you and Harry? Where are you going Sophie? SOPHIE?!
Jag flämtade när jag kom in i bilen. Niall och Liam log förstående mot mig.
- Welcome to our life. 
Liam startade bilen och började köra iväg. Vilket gick väldigt långsamt eftersom det stod folk över hela gatan som försökte blockera våran väg.

När vi äntligen kom till hotellet tog de mig till Joe.
Han tog mig och sidan och viskade.
- Harry really likes you. Go find him. i think he's on the rooftop. 
Mitt hjärta slog fort.
- Are you okey? Niall kollade oroligt på mig.
- Umh yes, i'm just going to talk to Harry. I catch up with you later.
Jag skyndade mig mot hissen och tryckte snabbt på tioende våningen som var den högsta våningen. 
Det gick långsamt upp vilket gav mig tid att fundera på vad Joe sa. Harry gillar mig? Jag kunde knappt tro att det var sant.
när jag kom upp till tioende våningen fortsatte jag upp för den sista trappan som ledde upp på taket.
Jag fick gå runt och leta en stund innan jag hittade Harry. 
När jag satte mig brevid honom ryckte han till.
- Sophie? han kollade på mig med röda ögon.
- Harry! Are you sad?
Han torkade snabbt ögonen.
- No i'm just allergic.
Jag bestämde mig för att tro honom.
- What are you doing here?
- Umh some fans started throwing stones on my window.. They wrote on twitter that you and i you know.. were dating and that they wanted me to stop because they only belived in Larry Stylinson.
Han ryckte till när jag nämnde det sista. Jag kollade frågande på honom.
- Oh, that's sad.. Han kollade ner i sitt knä. They're just jealous i guess.
Jag nickade samtidigt som jag flyttade mig lite närmare honom.
Jag tog snabbt hans hand innan jag ångrade mig. Han ryckte till igen.
- What's wrong Harry? Jag kollade oroligt på honom.
- Nothing. I'm just tired. Maybe we should go down to see if you can get a room.
Jag nickade och reste mig. Harry tog trapporna ner istället för hissen.
När vi kom ner gick han i förväg för att prata med Joe medans jag satte mig i en fotölj. efter några minuter kom Harry ut med ett bekymrat uttryck i ansiktet.
- Umh there's no rooms left. So you'll sleep with me.
Han kollade ner i golvet.
- Okey.. svarade jag nervöst. Han började gå uppför trappan och jag fick springa för att kunna hålla jämna steg.
När vi kom in hans rum ställde jag ner min väska brevid sängen. 
- Do you want a shirt to sleep in? Jag nickade.
Han pekade mot byrån och jag gick dit och började kolla i lådorna. tillslut hittade jag en t-shirt som nog skulle passa mig någorlunda. Jag vände mig om mot Harry och höll upp den.
Han kollade förfärat på mig.
- NOT THAT! skrek han. Put i back. You can't take it. It's Louis shirt.
Jag skyndade att lägga tillbaka den medan jag tog fram en annan. Jag vände mig om för att visa den och han nickade utan att kolla mig i ögonen.

Harrys perspektiv.
Jag skämdes för att jag had skrikit på henne. Men ingen annan är Louis fick bära hans sovtröja. Den skulle ligga och vänta i byrån ända tills han kom tillbaka.
- I'm kind of tired.. Sophie kom ut från badrummet och gäspade. Jag kollade på klockan. Tio i ett. Inte ens i närheten av när jag brukade lägga mig men jag kröp ner i sängen och pekade andra halvan av sängen där hon skulle sova.
Hon skyndade sig att krypa ner och vände sig emot mig. Jag vände mig mot väggen.
Plötsligt kom jag ihåg vad Joe hade sagt på dagen. Vi hade haft ett långt samtal om Sophie om hur jag skulle göra. Han hade inte sagt bokstavligen vad som skulle hända om jag inte fick över henne på min sida, men det var inte någonting bra förstod jag.
Jag suckade och vände mig mot henne igen och tog henne i min famn.

 

 

Sophies perspektiv.

Efter en vecka på sjukhuset fick jag äntligen åka hem till hotellet.
De sista dagarna på sjukhuset hade gått fort. Jag hade lärt känna en tjej på samma våning som mig och vi hade spelat spel och pratat hela dagarna. Varje dag hade jag även varit inne och pratat med Louis. Det var ingen förändring med honom men det kändes ändå som han kunde höra vad jag sa, så jag hade pratat på om allt möjligt. 
Men jag stötte aldrig på Harry. Ibland när jag kom in i rummet kunde jag ana Harrys doft där inne, men han var aldrig där. 
Sjukhuset hade väntat på att de som slagit mig skulle bli tagna, efter det skulle jag kunna återgå till mitt liv hade de sagt.
Och nu hade tjejen som lett det hela kommit in till polisen och erkänt. Lisa Starck hette hon, ingen visste vem hon var men i rätten sa hon att hon hade blivit avundsjuk för att jag hade fått träffa killarna mer än henne.
Jag hade inte klandrat henne. Hon var inte den enda som var avundsjuk.

Jag avbröts i mina tankar av att datorn plingade till. Jag hade bara hunnit hem till hotellet och öppnat datorn innan ett helvete bröt ut. Min twitter hade blivit överfull av alla tweets och medelanden som folk hade skickat. Rykten hade spridits över hela twitter att jag hade blivit nedslagen och folk disskuterade hurvida jag förtjänade det eller om det var fel av killarna. Det skulle ta flera timmar att bläddra igenom alla tweets.

Efter två timmar hade jag nästan kommit halvvägs i att radera elaka tweets och anmäla bilder som kommit ut. 
Plötsligt fick jag syn på en välbekant bild och namn. Jag flämtade till och öppnade tweeten.
"Harry_Styles: Hey Sophie! Can you follow me back so i can send you a message?"
Mina fingrar skakade när jag gick in på hans profil och började följa honom.
Snabbt fick jag ett direktmedelande:
Harry_Styles: We want to talk to you. When do you have time?
Jag skrek rätt ut i förvåning och skrev snabbt ett svar tillbaka
Me: Anytime.. tomorrow?
Harry_styles: Okey. Come to the hotel around twelve and our mangament will lead you in to us.
Me: Okey.. thank you
Jag dansade runt en liten segerdans i rummet. Efter allt mitt slit med att få kontakt med Harry hade jag äntligen lyckats.
Snabbt tog jag mig ner till staden och centrum för att köpa nya kläder och färga håret. Det var svårt att hitta några fina kläder som dög för min första träff med Harry, men efter ett tag hittade jag en vit klänning och ett fint halsband. Hos frisören färgade jag håret några nyanser ljusare precis som jag hade haft den dagen Harry hade tagit upp mig på scenen.

Nästa dag flög jag ur sängen. Det var längensen jag hade vaknat så fort utan att ligga kvar i sängen och dra mig i några timmar.
Klockan segade sig fram hela dagen. Jag hann med att ta en springtur på morgonen, duscha och sminka mig och äta en snabb lunch innan jag begav mig mot killarnas hotell. Det pirrade i magen när jag tänkte på att jag äntligen skulle få träffa Harry.
När jag kom fram till hotellet var det nästan tomt. Bara några tappra fans satt utanför och väntade på killarna.
Jag ställde mig vid dörren och spejade efter en kille med svart hår som jag hade sett var deras mangament. När klockan var tio över tolv öppnades dörren och han kom ut. Han kollade sig omkring innan han fick syn på mig.
- Are you Sophie?
- Yes. Jag log försiktigt.
- Come with me.
Fansen började skrika utanför när dörren öppnades och jag fick följa med in. Deras mangament som hette Joe ledde mig till en dörr på andra våningen.
Han lämnade mig utanför dörren. Jag stod ett tag och undrade om jag skulle öppna eller om jag skulle stå utanför och vänta. Jag bestämde mig för att öppna dörren.
Fyra blickr vändes mot mig när jag kom in. Killarna kollade förvånat på mig.
- You changed your hair again?! Niall skrattade medan han vinkade till mig att sätta mig. Jag kände mig fånig och uppklädd när jag såg hur vanliga kläder killarna hade.
- How are you doing? Zayn vände sig mot mig.
- I'm fine, thanks.. And you?
- We're good. Alla skrattade utom Harry. Min blick mötte snabbt hans blick innan han tittade bort.
- So umh, we want to give you something. Liam sträckte fram min ring som hade varit borta i ända sedan första konserten.
- Thank you.. Jag upptäckte att jag darrade på rösten.
- Did the fans hurt you much? I heard you were at the hospital. Liam kollade oroligt på mig.
- Kind of. But i'm okey now, just some bruises.
Killarna kollade lättat på mig.
- They'd hit you because you were stalking us, right? Jag ryckte till när jag hörde Harrys röst. 
- Yes.. I just wanted to talk to you Harry. Because i have been thinking about you so much and i waited and you never came outside and ..
Niall avbröt mig.
- I think the rest of us maybe should leave you alone.
Zayn och Liam reste sig och följde efter honom ut.
Harry och jag blev ensamma kvar i rummet.

Harrys perspektiv.
Med Joe's röst ringande i öronen flyttade jag mig från fotöljen och satte mig brevid Sophie. Det hade gått 7 veckor sedan jag lovade Joe att fixa en beard, annars skulle han fixa en. Och nu hade han bestämt att vi skulle försöka med Sophie. "flörta med henne. försök få henne att tro att du är serriös" hade han sagt innan jag gick in. Jag kollade på Sophie med sorgsen blick.

- I think i love you Harry. I really do. Or maybe i just like you very very much. Because i've been thinking about you every minute since the consert in Norway. I've spent all my money on finding you and i've spent every hour of the last weeks just waiting outside the hotel. I don't know why you never came..
Hon snyftade till. Jag lade armen om henne och torkade tårarna som rann ner för hennes kinder.
- It's okey. Jag försökte låta lugnt på rösten. Hon fingrade nervöst på ringen Liam hade gett henne.

- Do you think i'm scary? I mean for stalking you.. I just wanted to talk to you. Why did you bring me on stage?

Jag log lite mot henne.

- Because you were so beautiful. Det tog emot att säga det. För Louis. Tänkte jag innan jag fortsatte  You really are. your eyes are gorgeous and your smile is kind of killing me inside.

Innan jag hann ångra mig lutade jag mig fram och kysste henne. Jag blundade och föreställde mig att det var Louis.

Harrys perspektiv.

Louis vaknade inte. Varje dag jag kom till sjukhuset möttes jag av samma syn. Louis liggande i sängen lika blek och hjälplös. Maskinerna runtomkring honom var det enda bevis på att han var vaken. Bevis på att han hjärta slog och att han andades normalt. 
Det började bli jobbigt att besöka honom. Jag visste inte ens om han hörde mig och jag hade börjat tappa orden. Det var svårt att prata med någon som inte svarade eller ens kollade på mig. Ibland kunde jag nästan känna att han förstod vad jag sa, men doktorn sa att det bara var inbillning. 
De andra killarna hade nästan gett upp. Eller iallafall tappat hoppet. Deras liv fortsatte med att träffa fans, gå på möten och hänga med våra kompisar. Nu när Louis låg i koma var alla konserter inställda. Vi kunde inte göra det utan honom. Hans existens betydde mycket på konserterna för oss. Så vi hade bestämt oss för att skjuta upp allting.
Så jag gick på långa promenader. För att slippa gå till sjukhuset och bli besviken. För att slippa alla fans som stod och skrek utanför hotellet. Joe tyckte jag var galen som gjorde den risken, eftersom våra fans är väldigt bra på att hitta oss vart vi än befinner oss. Men jag höll på att bli galen av att bara sitta på hotellet. 
Jag brukade ta en taxi upp på berget. Där kunde man gå några kilometer innan man kom till toppen av berget. Där kunde man se hela staden. 
Jag hade som vanligt gått upp på berget och satt och kollade när jag för försöka gången kände att det var någon med mig där. Jag spejade in i skogen. Någon med en svart munkjacka och jeans kom gående. Jag ställde mig snabbt upp.
- Hey buddy! Joe said you would be here.
Liam fällde ner sin luva och skrattade. Did i just scared Harry Styles?
jag skrattade och kasta några löv på honom.
- Bastard! What're doing up here? 
Liam kom fram och satte sig brevid mig.
- I found her. viskade han.
- Found who? 
Jag lutade mig fram för att höra bättre.
- Sophie. Han rodnade när han uttalade hennes namn. I read about her in the newspaper. Som people beat here because she was following us. They're probably fans. I called to newspaper to find out her real name, and then i was searcing on twitter and i found her. I started following her but she hasn't written anything yet. Do you think she's hurt?
Jag suckade. Typiskt att hon till råga på allt skulle råka illa ut nu med, så mycket skit hon har fått ta från alla.
- Well i don't know. Jag kollade honom i ögonen. Niall told me she wants to talk to me, so maybe we should just invite her or something so she can tell me what she want, and then she can stop stalking us, right?
- I think it's a good idea. And then maybe she can give me her number or something.. 
Jag skrattade och puttade lite på honom. Det var härligt att skratta. Jag kom inte ens ihåg när jag hade skrattat senast..
Liam boxade till mig lite på armen.
- So, wanna go to the gym? I think you might have lost some muscles in the last weeks.. 
Jag nickade för att göra honom glad. 
På gymmet var redan Niall och Zayn i full färd med att träna.
- Heey Harry! Niall slog en svettig hand i min.
Jag hälsa på honom och Zayn innan jag satte igång att gymma direkt. 
Vi spenderade hela kvällen på gymmet med att träna på olika saker. Vi avslutade med lite fotboll på skoj där jag och Niall vann. Det var den första roliga kvällen jag haft på länge. Jag kunde nästan glömma allting som hade hänt.
När matchen var slut tog jag och Liam sällskap upp på rummet.
- So, you'll try to text Sophie, righ? Liam kollade nervöst på mig.
- I'll do my best Liam. 
Vi skiljdes åt i korridoren och jag gick in på mitt hotellrum. Mitt rum kändes väldigt tomt efter allt som brukade vara. All lukt av Louis var borta och min säng var nybäddad utan ett enda veck på.
Jag suckade och startade datorn och loggade in på twitter. Liam hade skrivit hennes namn på en lapp så jag sökte på henne. Det fanns många trådar om henne och tillslut hittade rätt på hennes twitter. Jag kollade på hennes profilbild. Hon hade svart hår nu och inte blont hår som hon hade haft första gången. Jag log. Det var därför de inte har känt igen henne på några av konserterna.
Jag scrollade snabbt igenom hennes sida. Det mesta bestod av svar på komentarer där folk skrev elaka saker. Men under alla dessa svar fanns hundratals med bilder på henne och oss. Eller på henne och Niall, henne och Liam, Henne och Zayn och några få på henne och Louis. 
Jag skrev snabbt en tweet till henne där jag bad henne börja följa mig så vi kunde skicka direktmedelanden till varandra för att prata. Jag antog att det skulle bildas massa drama runt det jag skrev men jag orkade inte bry mig. Jag tog av mig mina svettiga kläder och kröp ner under täcket och startade mig favoritfilm. Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre för varje minut som gick.

- Harry, it's over. 
Jag tryckte telefonen hårt mot örat för att höra rösten som talade. 
- what?
- Harry, Louis passed away. He's gone.
Jag kastade iväg telefonen och slängde mig upp ur sängen. Golvet gungade och det kändes som väggarna kröp ihop och stängde in mig i ett litet rum. Snabbt öppnade jag dörren och sprang ut från hotellet.
- TAXI?? Jag viftade med båda händerna för att stanna en taxi. När jag kom in i taxin vände sig chaufören om för att fråga vart jag ville åka.
- Louis? Jag skrek.
Louis skrattade.
- I'm not dead Harry! i'm here and nog we're going for a ride. Han startade bilen och gjorde en rivstart. Jag flämtade till. Louis körde rätt upp på berget och igenom skogen.
- Isn't this funny Harry?! Louis skrattade medans han gasade på ännu mer.
- Louis? What's going on? Jag skrek fram mina ord samtidigt som jag höll mig fast för allt jag var värd.

- I'm not Louis? En man med svart hår vände sig om och kollade på mig. 
- You fell asleep. we're almost there. 
Mitt hjärta slog i hundra tjugo när jag gick ur bilen vid sjukhuset och började gå uppför de långa trapporna samtidigt som rösten i telefonen ekade i mitt huvud.
Men trapporna tog aldrig slut. Jag sprang och sprang tills jag ramlade ihop i trappan.

Jag vaknade upp med ett skrik. Hela sängen var blöt av svett och när jag kollade till vänster satt Niall brevid mig och kollade oroligt på mig.
- Harry, what's going on? 
- Louis... Louis. LOUIS IS DEAD! 
Niall satte sig brevid mig och höll om mig. 
- It's okey Harry. It's just a nightmare. 
Niall stannade hos mig hela natten. När jag hade lugnat ner mig lite ringde jag till sjukhuset för att vara säker på att allting var okej. Det var det.
Niall försvann efter ett tag och kom tillbaka med varsin läsk och popcorn. Sedan kollade vi på några avsnitt av Family Guy innan vi lade oss för att sova. Niall somnade direkt och jag låg och kollade på honom ett tag.
Även fast han var barnslig och retade skiten ur mig ibland så betydde han jättemycket för mig.
När jag blundade kändes det nästan som det var Louis som låg där brevid mig. Men det var det inte. Jag suckade innan jag vände mig om.

Sophies perspektiv.

Jag vaknade upp av att jag hörde röster.
Samma doktor som hade tagit hand om mig igår kom in i mitt rum.
- Good morning. Are you hungry?
-Yes. svarade jag samtidigt som min mage kurrade. Han skrattade och vinkade åt mig att följa efter honom. Vi gick genom den långa korridoren till en dörr som jag förstod ledde in till matsalen. Till min förvåning följde doktorn med mig in i matsalen.
- I just thought that we could talk about what's happened last night.
Jag nickade sammanbitet.
I matsalen fanns det inte så mycket att kalla frukost. Några torra mackor och lite flingor och mjölk. Men jag var så hungrig så jag tog åt mig av allting.
Vi valde ett bort långt in vid ett fönster. Han slog sig ner mittemot mig. Mina ögon fastnade på en bricka som satt på hans skjorta. "Dr. Green" Jag log lite när jag läste. 
- So. Sophie, can you tell me what happened.Who broke your nose och who hit you in your stomach?
Jag tvekade lite innan jag började berätta. 
- I don't know. I was out for a walk and some people came at me. They wanted me to stop stalking the boys and leave the boys alone. Then they started to hit me.
- Who called the ambulance? Dr. Green ställde frågan samtidigt som han fortsatte skriva i sin anteckningsbok.
- There's was a man.. John i think. He was out with his dog and found me.

- Do you have any idea of who the people was?

Jag tänkte efter.

- I guess they're fans.

Dr. Green nickade att han hade förstått. Jag högg in på min klena frukost men han kladdade ner någonting mer i sitt anteckningsblock.
- I'm done now, i'll catch up with you later, okey? Han kollade på mig där jag satt med munnen full avflingor. Jag nickade och vinkade lite som svar.
När han hade gått kollade jag nyfiket ut i matsalen. Det satt alla möjliga människor överallt, gamla , sjuka eller med brutna ben. Men min blick sökte efter en kille med svart hår och mörka lockar.
Jag hajjade till när jag såg en svart kalufs svepa förbi utanför dörren. Jag kastade mig upp och gick så fort jag kunde mot dörren. När jag kom ut i korridoren fanns det ingen där. 
Jag suckade innan jag gick in igen. Några blickar drog till mig när jag gick tillbaka till min plats. Jag tog min tallrik och lämnade den till disken innan jag började gå mot mitt rum igen. När jag kom ner till min korridor igen svepte det en doft över mig. En doft jag känt en gång förut. En doft av Harry.
Jag kollade mig omkring. Vad hade Harry gjort här nere?

Louis perspektiv
Jag hörde dörren öppnas. Jag hoppades att det var Harry men på lukten kunde jag känna att det var en tjej. Eleanor?
Harry hade åkt hem tidigare på dagen.Doktorn hade sagt att jag behövde vila och att Harry också behövde vila. 
- H-hello Louis. En ljus tjejröst stammade fram orden. Jag undrade om det var ett fan som hade smitit in.
Hon fortsatte.
- The doctor told me you were able to hear what i i'm saying. So umh. Hon tystnade. I'm the girl who fainted on stage.And yes i'm "stalker sophie". I just need to talk to Harry. i've been thinking of him everyday since i was on stage. Hon svalde. I just need to talk to him, one more time. But he doesn't show up outside the hotels. Yesterday some Fans hurted me. They hit me in the face. Louis, please help me. I need to talk to Harry. 
Hon tog försiktigt min hand och förde den till ett sår. Jag kände några tårar rinna ner för hennes kind.
Hon snyftade några gånger innan jag hörde dörren gå igen.
Hon lämnade mig med några frågor i mitt huvud. Min Harry. Tanken på att någon annan just nu gjorde allt för att få prata med honom gjorde ont inom mig. Hon älskade honom. Jag hörde det på hennes röst. På sättet hon försökte förklara varför hon ville träffa honom.

Men jag kan inte. Jag bara ligger här i min säng och kan inte göra någonting. Alla killarna har varit inne och pratat med mig hela förmiddagen. Eller jag tror iallafall att det är förmiddag eftersom Niall berättade om sin frukost. Harry bara låg brevid mig och sjöng i mitt öra.Alla mina favoritlåtar och några av hans egna. Det var bara jag som visste om hans låtar han skrev och spelade på sin gitarr. Hans låtar som ibland handlade om mig. Om mina kyssar. Om mitt vackra hår. Jag grät alltid när han spelade dom för mig. Jag önskade att han kunde veta vad jag tänker. Jag önskade att han kunde se hur jag grät i hjärtat.
Jag önskade att jag kunde vakna. Den tanken flög genom mitt huvud varje minut. Jag önskar att jag kunde vara vaken när Liam och Zayn satt och berättade om ett galet på fans utanför hotellet. Jag önskar jag kunde sett är Niall ramlade när han skulle gå ut genom dörren. Jag önskar jag kunde se Harrys ögonen när han berättade dedär sakerna för mig. När han öppnade sig om det mörka.

Men jag kan inte.

Harrys perspektiv.

När ambulansmännen kom springande uppför trappan satt jag med hans huvud i min famn. Utan att säga ett ord började de försöka få ner honom från den höga plattformen vi var på. Jag hjälpte till även fast det var svårt. Jag höll fortfarande mitt grepp i Louis hand medan vi gick ner för trapporna. Det enda jag kunde fokusera på var mina egna fotsteg. Jag märkte inte ens när Niall, Liam och Zayn kom utspringande från sina rum.
När vi kom fram till sjukhuset hände allt så fort. Flera doktorer kom springande mot ambulansen och hjälpte till med båren ut. De lade över honom på en bår med hjul innan de började springa i den långa vita gången. Jag sprang efter. Ljuset flimmrade för mina ögonen. Plötsligt fick jag syn på ett välbekant ansikte i ett av fönsterna. Jag var nära på att tappa balansen när jag saktade in på farten lite. Jag vände mig om och kollade på henne igen. Felice? 
Nej, denna tjejen hade långt svart hår. Jag vet inte varför jag trodde det var Felice. kanske var det den kalla sjukhus känslan eller doften som påminde mig av henne. Jag kände hur mina ögonen tårades och tog upp handen för att torka mina tårar. Den lilla skesten gjorde så jag tappade all min balans och föll handlöst frammåt.

När jag vaknade upp låg jag i ett ljust rum i en hård säng. Jag kollade mig sömnigt omkring medan jag försökte komma ihåg vad som hade hänt. Plötsligt kom bilderna över mig. Louis, Sjukhuset och Felice. Jag kastade mig ur sängen och ut ur rummet. När jag kom ut blev jag chockad av alla människor som skyndade runt. Jag drog tag i en kille med vita kläder.
När han vände sig om sken hans ansikte upp i ett leende.
- Harry! i'm glad you're awake again. It was a really bad fall you did yesterday.
Jag gick rakt på sak. 
- Where's Louis? 
Han kollade på mig med beklagande blick.
- Your friend is in room 27. You can go in if you want, his doctor is there right now to check him.
Jag tackade inte ens utan började springa nerför raden av rum. Jag förbannade mig över mina tighta svarta byxor jag hade satt på mig igår. 
När jag hittade rum 27 slet jag upp dörren. En doktor kollade förvånat upp på mig. Brevid honom låg Louis i en säng. Jag gick med tveksamma steg fram till honom.
- I-is he dead? Jag flämtade medan jag uttalade orden jag hade på tungan.
Doktorn log mot mig.
- No, he's not. He's just in a coma. He had a stroke yesterday. It's almost sure that he'll wake up, but we haven't figured out how yet. We're taking him for an operation in 5 minutes, but after that you'll be able to visit him when you want. Han pausade samtidigt som han tog min hand. I know you like him very much. Sing to him Harry. Make him remember you. Those things can make him wake up.
Jag kollade han i ögonen.
- Thank you. Stammade jag fram innan jag backade ut från dörren. Jag var inte säker på hur lång tid en operation tog, men jag visste at jag skulle stanna på sjukhuset ända tills den var klar iallafall.
Jag började gå nerför den långa raden av rum och sjuka människor. Plötsligt kom jag ihåg tjejen som jag sett igår. Jag tvekade lite innan jag började gå nerför trappan. Hennes rum låg  nära där ambulanserna åkte in,det kom jag ihåg. Jag visste bara en tjej som såg ut som Felice. 
När jag kom fram till rummet var det tomt. Jag tittade mig frågande omkring för att se om hon satt utanför nånstanns. Men ingen tjej där. Inte ens någon sjuksköterska var på bottenvåningen. Jag kollade en sista gång i rummet. Fortfarande lika tomt. Jag suckade innan jag började gå upp för trappan igen. Jag måste ha sett fel. Eller drömt allting.

När jag kom upp såg jag de andra killarna sitta i väntrummet. De reste sig när jag kom upp. 
- Harry. Liam kramade mig. I'm so sorry. 
Jag backade några steg.
- Don't feel bad for me. Jag kollade anklagande på honom. I'm not the one who's hurt, i'm not in coma and i'm not in a operation right now! Jag skrek fram det sista orden. Jag sjönk ner på golvet. Jag kände några starka armar omkring mig. Niall höll om mig medan jag kände hans tårar ramla ner i mitt hår. 
- Harry, it's okey. We'll make Louis wake up, promise.
Jag svarade inte utan satt bara kvar på golvet. Jag ville förklara för Niall att jag verkligen uppskattade att han höll om mig, men inga ord kunde komma från mina läppar. Liam kom fram och klappade mig på axeln.
- Harry. Han lade sina armar om både mig och Niall. Zayn kom fram och sedan satt vi på golvet och kramades i flera minuter. Vi avbröts av en harkling.
- You can go in now. Louis doktor kollade på oss. We're done with the operation.
Jag reste mig hastigt. Niall tog tag i min arm och höll mig tillbaka.
- Together. Viskade han medan vi började gå. 
När vi kom in till Louis satte vi oss på varsin stol omkring honom. Jag tog hans hand. Den var iskall.

Louis perspektiv.
Jag kände hur Harry skakade när han tog min hand. Jag undrade hur hans ansikte såg ut och om de andra killarna var där också. Jag hade bara hört massa stolar dras fram till sängen.
Det enda jag ville var att fläta in mina fingrar i Harrys. Jag ville sträcka upp händerna och känna på hans hår. 
Jag var fångad i min egen kropp. Koma hette det, det hade jag hört doktorn säga. Jag visste inte vad det var för något. Det skrämde mig lite,jag ville alltid ha kontroll på vad som hände i mitt liv. 
- What shall we do? Niall mörka röst kunde jag inte ta miste på. Jag kunde föreställa mig hur han fingrade på sitt halsband som han alltid gjorde när han var nervös. Jag hörde att de viskade någonting till varandra. 
Jag funderade på var killarna satt. Harry satt på min vänstra sida, det kände jag. Niall satt säkert brevid honom för att hålla honom lugn och Liam och Zayn satt säkert på andra sidan. Jag blev varm inombords när undrade om de förstod att jag kunde höra dom. 
Jag avbröts av att jag hörde några stolar dras ut igen. 
- we'll be back soon. Nialls röst ekade genom rummet. Jag förstod att de hade lämnat Harry ensam med mig. Jag kunde känna några droppar landa på min haka. Harry grät.
Jag blev kall inombords. allt jag ville var att trösta honom.
- Louis, i love you. Jag sände alla mina tankar tillbaka till honom. Harry i love you. Han ryckte till. Jag vet inte om det var mina tankar eller om det var någonting annat. 
Jag hörde hur han började nynna på moments. 
I wanna lay beside you
I cannot hide this
Even though I try
Min favoritlåt. Plötsligt kände jag hur något varmt lade sig brevid mig. Jag log inombords medan jag kände hur han höll om mig.
If we could only have this life
For one more day
If we could only turn back time
Jag kände hur hans tårar landade på mitt bröst. Jag lade all min kraft på att kunna få honom att sluta. Men min kraft ersattes av någonting annat. En bild. En bild av mig och Harry som stod på taket.

FLASHBACK.
4:e december 2007 kl. 12.45
Felices perspektiv.

Jag läste en sista gång brevet jag hade skrivit till mamma och Harry. Jag suckade innan jag vek ihop det. Jag kunde inte förklara mina känslor på rätt sätt. Men detta brevet kanske fick dom att förstå varför jag var tvungen att göra det.
Jag gick ut i hallen och in på Harrys rum. Långsamt lade lappen under hans kudde innan jag kröp ner i hans säng. Min fina tvillingbror, som alltid gjort allt för att skydda mig. Men han kunde inte skydda mig från mig själv och mörkret inom mig.
Några tårar rann ner för min kind samtidigt som jag gosade in mig i hans kudde. Hans lukt fanns fortfarande fastän det var flera timmar sedan han gick upp. Det var flera timmar tills han skulle komma hem igen efter skolan. Undrar om han skulle sova här inatt eller vad som skulle hända efter allt. Det gjorde ont inom mig när jag insåg att jag inte skulle kunna trösta honom. Att jag skulle vara anledningen till hans tårar. För han skulle gråta, det visste jag. Harry gråter alltid. Varje gång vi kollar på sorgliga filmer rinner det tårar ner för hans kinder, det spelar inte roll om filmen slutar lyckligt eller sorgligt, när det blir känslosamt gråter han alltid.
Jag drog motvilligt bort mitt huvud från hans kudde. Jag hoppades att det inte var för sista gången, för jag vill vaka över honom. Jag ville inte att hans liv skulle fyllas med mörker som mitt har gjort de senaste åren. Men Harry skulle lyckas, det har jag alltid vetat. Men sina lockar och mörka ögon skulle han ta hela världen med storm en dag, det visste jag.
Jag kollade ut i hans mörka rum. Han hade inte dragit bort gardinerna, som vanligt. Jag gick fram till fönstret och drog undan gardinerna. Ljus flödade in i rummet och avslöjade hans stökiga rum. Jag undrade hur det skulle se ut här efter en vecka. Ibland när Harry sörjde fick han för sig att städa bort alla minnen som fanns i hans rum. 
Innan jag gick ut igen drog jag in luften av Harrys parfym som låg som en hinna över hela rummet.
jag suckade och stängde dörren. En sista gång.
Jag fortsatte min vandring in i mammas sovrum. Lappen som låg på Harrys rum var till både han och mamma. Jag hoppades att hon skulle fortsätta leva sitt liv. Min mamma var reporter på den lokala tidningen i våran stad. Till skillnad från Harrys rum var hennes rum ljust och välstädat som vanligt. 
Jag suckade innan jag lät mitt öga vila en sista gång på hennes rum. Älskade mamma. Jag skulle sakna henne och Harry fruktansvärt mycket, men jag var tvungen att få ett slut på allting. Innan mina demoner åt upp mig på insidan. 
Igår hade vi haft en mysig kväll. Jag, mamma och Harry hade kollat på film och ätit god mat hela kvällen. Jag hade skrattat och varit glad. Mamma hade sett lättad ut. Jag ville inte att dom skulle ana någonting eller vara oroliga. Harrys ögon hade glittrat när han berättade om en tjej i skolan han umgicks med. Mamma och jag hade nästan gråtit av skratt när han berättade om alla roliga saker de hittade på.
Jag avbröt mina tankar med att jag hörde några droppar på fönstret. 
Det var dags.
Jag gick in på mitt rum och kollade så allt var i ordning. Jag tog min mobil från skrivbordet och lade den i fickan innan jag gick ner för trapporna och ut genom ytterdörren. För sista gången.
Mina steg var målmedvetna mot det stora köpcentret i staden. Man kunde ta sig ända upp på taket om man visste rätt väg. Harry hade visat mig uppför trapporna en gång och vi hade suttit där och kollat på utsikten. Han hade något speciellt med höga höjder, Harry.
Fortare än jag hade tänkt kom jag upp på taket. Regnet piskade där uppe och det blåste rejält. Jag bestämde mig för att inte dra ut på det.
Med målmedvetna steg gick jag fram till kanten. Det var verkligen högt. Bilarna såg ut som små leksasbilar och människorna såg ut som små myror som sprang runt där nere. 
Ett steg till. Vinden var så stark så jag vinglade. Jag tog fram mobilen ut fickan. Medelandet jag hade förberett till Harry och mamma låg redan färdigt. Det var ett kort medelande.
Jag sträckte ut armarna och lät vinden ta tag i min kropp.

Harrys perspektiv.

4:e december 2007 kl. 14.20
Jag ryckte till av att min mobil hoppade till. Jag tryckte fram medelandet jag fått.
Från Felice.
Harry, i love you. You're the best brother in the world. Promse me you'll never let anyone hurt you.
Jag log medans jag läste medelandet. Felice ville antagligen att jag skulle göra någonting, som köra henne till affären eller hjälpa henne med läxorna.
Jag struntade i att svara på smset eftersom min lektion var slut om 10 minuter. Jag skulle gå direkt hem och kolla vad det var hon behövde hjälp med.
Våran lärare kollade trött ut i klassen.
- Well, if you're done with the work you can leave. Have a good day.
Jag log mot honom och slog ihop mina böcker. När jag reste mig upp svartnade det lite för ögonen, sådär som det gör när man har suttit ner för länge. Jag gick snabbt mot dörren. Det regnade ute men jag hade ingen jacka med mig. 
Jag svor lite medans jag började jogga hemmåt. Jag förberedde mig på att se gatorna tomma i stan men det var fullt med folk överallt. Jag saknade in farten lite, synen av alla människor som sprang fram och tillbaka chockade mig lite.
- Harry! Min kompis Tomas kom springade mot mig. They're looking for you. Han tog tag i min arm och drog sig med mig. Jag förstod ingenting.
När vi kom fram till polisen kollade han på mig en en tom blick. 
- Is it him? Han slängde en blick på tomas.
- Yes, this is Harry.
Polisen tog mig kring axlarna och ledde bort mig.
Det kändes som hela min värld rasade.
Ambulansmännen stod lutade över en tjej med blont hår. En tjej med mörka ögon och likadan näsa som mig. En tjej med stora händer jämfört med sin kropp. En tjej som var min syster. En syster som inte fanns längre.

Harrys perspektiv. 
Efter all kabalik jag hade skapat igår var Joe rasande på mig. Det var inte så att han skällde på mig, utan han vara tyst och ignorerade mig. Det var nästan värre för mig när han ignorerade, jag vet inte vad jag ska göra när han ignorerar mig.
Tur att jag har min älskade Louis. Igår när vi satt vid frukosten hade Joe kommit med ett förslag på en bra beard. Han visade några bilder på henne. Ett fan såklart. Men jag hade sagt nej. Jag vill inte uttnytja våra fans till att dölja hur jag känner. Igentligen vill jag inte dölja alls, men jag måste för Louis skull. Jag kan inte lämna honom ensam i dethär.
Ända sedan vi hittade upp på taket första gången har det blivit fler gånger. Men endast på natten. Vi brukar gå upp när alla sover och sedan sitta och kolla när solen går upp över London. Det är en väldigt vacker syn, men det som är allra vackrast för mig är att få vara med Louis. Jag kunde inte vänta tills inatt då vi skulle gå upp på taket igen.
Jag avbröst i mina tankar av att Liam kom in i mitt rum.
- Harry! Sa han och log överdrivet. I hoped you were here. I need to talk to you.
Jag vinkade till han att komma in.
- How are you feeling? Liam kollade på mig med försiktig blick.
- I'll survive. What do you want to talk about? Jag försökte att inte bita av så hårt men det bara blev så. Jag förståd ju att han bara ville mitt bästa men jag hade lovat mig själv att inte öppna mig.
- Umh i was thinking of that girl.. You know Sophie. You still got the ring, right?
Jag svarade med att öppna min plånbok och ta fram ringen.
- You can have it, if you want. Jag lade ringen i hans hand. Liam flackade med blicken.
- Do you think she'll come back to our conserts? I can't stop thinking about her.. And the only thing i know is her name.
Jag kollade roat på Liam.
- You kind of have a crush on her, am i right? 
Liam rodnade lite innan han sänkte blicken.
- I don't know, i just think she looks good and she seems really nice..
Jag boxade till honom lite i sidan. 
-Go out and find her then, if you feel like that.
Liam skrattade samtidigt som han reste sig. Thanks for letting me have the ring. 
Jag höjde handen som svar. Dörren hann vara stängd i 5 sekunder innan den drogs upp igen. Louis kastade sig in och låste dörren efter sig.
- Well that was nice show. Jag flinade. What makes you wanna come here to me and how did you get out?
Louis kom fram och satte sig brevid mig.
- Well i was just thinking that while Eleanor was out, we could go up och the roof and se the sunset insted of the sunrise today. 
- i think we should do both of them. Jag log medans jag tog hans hand i min. Han flätade in sina fingrar i min hand och strök över min tumme. 
- I have missed you the whole day. Even if we see eachother sometimes. It just doesn't feel real with people around. Louis kollade in i mina ögon.
Jag strök med tummen över hans läppar för att tysta honom.
- I know, but right now i'm here, right? I'm real. 
Louis kollade på mig med busig blick.
- What? Jag hann knappt uttala orden innan han puttade ner mig i sängen. 
- Well you WAS here, but now you're there! 
- And you're here to. Jag svarade med att dra ner honom brevid mig i sängen. Han låg så nära att jag kunde känna hans underbara doft. Louis strök sin hand över min kind och kollade mig i ögonen.
- i love you Harry. Ingen kunde uttala orden så fint som Louis gjorde. När han säger det känns det så verkligt, som jag verkligen är där.
- I love you to Louis. More than everything. Jag gosade in min näsa i hans hals. Hans lilla skäggstubb stack mig lite, men jag ville stanna i hans famn föralltid. Louis pussade mig på pannan. 
- I think the sunset will begin soon. Jag svarade inte utan gosade bara in i hans hals.
- So, if you don't wanna go i'll make you go! Louis lyfte upp mig i sina armar. Harry! you're so thin! 
Louis lyfte mig ut genom dörren och uppför trappan. Vi skrattade hela vägen.
- I'm feeling like a girl right now. Jag log och putade med läpparna.
Han skrattade medans han släppte ner mig på taket. Vi satte oss på det vanliga ställe, där man såg ut över hela staden. Jag satte mig så nära att våra lår pressades mot varandra. 
- I wish the time could just stop and never move when i'm with you. Louis fingrade på sitt armband. Ilove you so much Harry, i really mean. I don't know what it is, there's just something with you that makes me wanna stay in your arma forever..
Jag avbröt honom med en snabb puss på munnen.
-Sch, it's okey. Don't worry, i understand. Jag strök med fingret över hans näsa och försökte få bort hans oroliga rynkor i pannan. När det inte hjälpte började jag mig fram och började pussa honom lätt på halsen.
- HARRY! Stop it. Louis försökte värja sig mot min attack. Han är så himla kittlig över hela kroppen.
- Harry, please. My stomach can't take more. You're killing me. 
Jag drog skrattande upp honom på benen. 
- Close your eyes. Utan att protestera stängde han ögonen och lät mig leda honom. Uppför den sista trappan som fanns i hela byggnaden, till den sista plattformen. När vi stod allra längst upp tog jag mina armar runt honom. Utan att säga åt honom att öppna ögonen började jag kyssa honom över hela ansiktet. Små, blöta och mysiga pussar, precis som han älskade. 
När jag var klar lutade jag min panna mot hans.
- Open your eyes now. Han öppnade långsamt ögonen och kollade på mig med tom blick. 
Jag backade nervös ett steg, utan att lätta på mina armar runt honom.
Louis? What's wrong? Han kollade på mig fortfarande med sin tomma blick. Jag slog till han lite lätt på kinden.
- Earth to Louis, are you there? Jag kittlade honom lite i magen. Louis it's not funny!

Plötsligt kände jag hur mitt grepp om honom lossnade. Jag försökte desperat att hålla honom uppe men han föll. 
Jag kastade mig ner till honom. Jag började slå honom på kinderna.
- Louis? LOUIS? Please wake up. Jag fortsatte mina försök att väcka honom samtidigt som jag drog upp mobilen och ringde ambulansen. Jag tog Louis i min famn och höll om honom försiktigt. 
-Louis? Louis please, don't leave me. I need you more than everything.
Mina tårar droppade ner i hans hår till ljudet av sirener.

Sophies perspektiv.

"Hej simon. Jag har legat sjuk i en vecka nu. När jag kom fram till London drog jag på mig en rejäl förkylning. Jag har legat i sängen i en vecka. Det suger. Killarna ska stanna i london i tre veckor och ha semester, så jag har fortfarande en vecka på mig i London att få kontakt med dom. Nästa vecka ska jag färga tillbaka mitt hår till blont. Då kanske de kommer ihåg mig. 

/Sophie. 
Ps: varför svarar du inte på mina medelanden?"

Jag övervägde lite att trycka på skicka-knappen. Simon hade inte svarat på flera veckor och ändå hade jag skrivit ett medelande varje vecka. Jag suckade innan jag stängde av datorn. Medelandet fick vänta.
Med nya krafter och vilja att få träffa Harry igen tog jag en snabb dusch, tog min kamera och började gå ner mot receptionen. 
- Hello miss. Can i help you with something? 
Killen i receptionen rabblade mekaniskt upp sin inövade meningar.
- No, i'm fine. Or do you know where One Direction stays?
- I'm sorry i don't know. Han kollade på mig med ett leende. Are you the girl everyone talks about? Who follows the boys everywhere?
Jag kollade förvånat på honom.
- How do you know that? 
Han flinade samtidgt som han pekade på datorskärmen. Min twitter var framme och alla bilder på mig och killarna.
Jag orkade inte byta fler ord med honom så jag bara gick ut genom glasdörrarna. Innan de slog igen hörde jag honom ropa.
- Hope you'll find the boys today!
När jag kom ut på gatan stannade jag och drog in den friska luften. En vecka inomhus hade fått mig att känna mig äcklig.
Men under den tiden hade jag gjort upp en plan. En plan på hur jag skulle gå till väga de senaste veckorna.
Jag började med att kolla vid alla hotell i staden. Killarna skulle inte ha sin konsert förrens imorgon vilket betydde att de förmodligen var på hotellet idag och vilade upp sig.
Som jag trodde satt det fullt med folk utanför ett stort hotell mitt i staden. Jag gick fram och knackade en av tjejerna som stod längst bak på axeln.
-Excuse me, Are you waiting for One Direction?
Hon vände sig om och spärrade upp ögonen.
- Oh my god, it's you, Sophie right? The stalker?
Jag suckade. Jag funderade på om jag skulle försöka förklara för henne eller om jag bara skulle hålla med.
- Kind of. I don't follow them to be famous, i just want to talk to Harry. Are the boys in here? Sa jag samtidigt som jag pekade på hotellet. Hon log och nickade. 
- But they haven't been outside yet. We have been outside for two days waiting.
Jag svarade med att slå mig ner brevid henne. 
- I'm Josefine, by the way. Sa hon samtidigt som hon sträckte fram handen. I already know your name. Hon skrattade. How may times have you met the boys now?
- Honestly, i don't know. Not enough i guess. I haven't seen Harry yet. 
Hon kollade på mig med beklagande blick. Plötsligt ställde hon sig upp och spejade in mot hotell-dörrarna. Alla började skrika när Zayn och Liam kikade ut med ett leende. 
-We're sorry we can't come out and take a picture with all of you. But we want to take a photo together with you. So if you just stand where you are and look beautiful. Zayn log. And we will stand in front of you. Family photo, right? Alla skrek.
Zayn och Liam gick ut och ställde sig framför oss. Niall kom tätt efter och efter några sekunde kom Louis ut. Strax efter honom kom Harry. När Harry tog första steget utanför blev alla helt galna. Jag trängde mig fram längst fram till staketet. En kille kom ut och hjälpte dom att ta bilden. Jag stod så nära Harry att jag kunde sträcka ut handen och röra honom, och det var precis vad jag gjorde. 
-Harry! flämtade jag men mina ord försvann i alla andras skrik. Alla drog i killarna och ville komma så nära som möjligt.

Harrys perspektiv.
Jag kände hur folk började slita i mig. Alla skrek och var helt galna. När jag kände en hand på min axel tog jag några steg frammåt. Louis nuddade min hand för en sekund och viskade. 
- it's okey Harry. Men det var inte okej. Jag kände hur paniken började bubbla i min mage och tillråga på allt kom några paparazzis springade.
-HARRY! How does it feel to be outside again? What happended to you? Harry? HARRY?
Jag började backa mot staketet igen. Där var alla människor som försökte ta tag i mig. Jag kände mig fångad. Dörren öppnades och Joe kom ut. 
- What's going on? morrade han med en arg stämma. Paparazzirna som var kvar backade några meter innan de fortsatte ställa sin frågor. Det enda jag hörde var deras skrik.
- harry? Harry? HARRY?
Tillslut knuffade jag bort Louis som stod framför mig och trängde mig förbi paparazzirna. Ut på gatan sprang jag och fortsatte min flykt uppför backen till berget. Jag hörde hur vakterna började arbetet att försöka få fansen att inte springa efter.

När jag var uppe på krönet av backen slängde jag en snabb blick bakåt och såg hur en tjej med svart hår jagade efter mig.

Sophies perspektiv.
När Harry började springa mot gatan var jag snabb med att tränga mig ur folkmassan. Innan vakterna hann reagera tog jag upp jakten på Harry. Jag hörde bakom mig hur alla drog efter andan när jag vacklade till. Men jag återfick balansen och fortsatte. Harry hade på den tiden hunnit få ett ordentligt försprång.
Mina skor flög fram över gatan. Kicken jag hade fått när jag såg Harry gjorde sitt. Harry var inte många meter framför mig nu. Plötsligt kände jag hur jag trampade på en sten. Jag famlade efter något att ta tag i men det fanns bara luft omkring mig. Handlöst föll jag ner i den hårda asfalten. Jag försökte ta mig upp direkt men när jag såg hur långt Harry hade kommit lät jag min kropp sjunka till gatan igen.

Jag väntade inte mer på killarna utanför hotellet den kvällen. När jag gick till en kiosk för att köpa något att dricka fastnade mina ögon på en av löpsedlarna.
En bild där Harry springer upp för backen. Några meter bakom ser man mig ligga på gatan.
Jag köpte tidningen och skyndade mig tillbaka till hotellet.

.Snabbt skummade jag igenom texten på sidorna. Det enda som stod var att Harry hade blivit galen och sprungit ifrån fansen. Ingen visste vart han befann sig just nu men de andra bandmedlemmarna var lugna, Harry brukade alltid komma tillbaka. Jag loggade in på twitter för att se om killarna hade twittrat nåt. Direkt när jag loggade in började det plinga i inboxen.

Hela min sida fylldes med bilder av mig bakom killarna på gruppfotot, när jag springer efter Harry uppför backen och några bilder på mig och killarna. Alla diskuterar och spekulerar "who is she" "fucking stalker" "she only wants to be famous, stupid whore."
Snabbt stänger jag igen datorn. Jag hoppar till när telefonen ringer brevid mig.
-H-hello? Stammar jag fram i luren.
Först hör jag bara brus men sedan hör jag en klingande norsk stämma.
- Sophie? Det är jag Simon. Det står om dig på löpsedlarna. Alla pratar om dig Sophie. Vad har hänt?
Jag fick svälja för att inte börja gråta.
- Simon, varför har du inte svarat på mina medelanden?
- Jag har ingen datorn, Pelle råkade ladda ner ett virus till den så jag har inte kunnat använda den.
Jag skrattade till.
- Men hur visste du vart jag var?
- Jag tog reda på vart killarna var, för jag antog att du befann dig i samma stad. sedan ringde jag runt till några hotell innan jag hittade rätt och dom kopplade mig hit. Jag har inte så mycket tid kvar att prata det, men hur går det? Har du fått kontakt med Harry än?
- Jag har fått kontakt med killarna men inte med Harry, idag var jag jättenära men..Mer han jag inte säga innan samtalet bröts. Arg slängde jag på luren medans jag svor för mig själv.
Jag bestämde mig för att ta en promead för att slippa läsa alla komentarer på twitter.
jag gick ner för trapporna och förbi den flinande killen utan att bemöta honom med en blick.
När jag hade gått några hundra meter på gatan svängde jag in på en mindre väg. Plötsligt hörde jag någonting prassla bakom mig. Jag vände mig om och såg ett gäng med umgdommar komma emot mig. Jag backade tills jag stötte in i en vägg.

Harrys perspektiv.

-Harry. Viskade Louis och tryckte sin panna mot min. Vi hade inte fått vara ensamma på 3 veckor, ända sedan vi hade kommit hem från kvällen på stranden. Joe hade blivit rasande och försökt avstyra all kontakt jag och Louis fick ha under de tre kommade veckorna. Eleanor hade varit hos Louis hela tiden men nu hade Louis smygit ut från deras rum.
Klockan var två på natten och vi stod innanför min dörr och höll om varandra. 
- I want to show you someting. Viskade jag och tog hans hand. Close your eyes and i'll show you. Louis tryckte min hand och följde efter. 
-Okey, here comes the stairs, one step in a time. Jag tog hans båda händer och ledde honom upp. När vi hade kommit upp på taket sa jag åt honom att lägga sig ner på rygg. Jag lade mig ner brevid honom.
- Open your eyes now. Louis öppnade ögonen och jag kunde se att han bländades av alla tusentals stjärnor som var på himmlen. 
- Oh Harry. Han tog min hand. It's wonderful.
- Just like you, Louis. Jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Vi låg tysta i några minuter innan han avbröt tystnanden.
- Harry, do you remember that girl who fainted on stage with you?
- Yes i do. Jag fick tänka lite innan jag fick fram hennes utseende. Blont hår och stora bruna ögon.
- Niall told me she have been to so many conserts for the last time. What do you think she wants? Or do you think she's just a really big fan.
Jag svarade med eftertryck.
- I think she's just a big fan. I still got her ring, maybe she just want's it back? i can send it with Niall.
- Niall told me he haven't seen her for the last week. Can't you just give it to her? Louis kollade in i mina ögon. Why are you so afraid of get outside, Harry? 
Jag sänkte min blick. 
-I don't want the fans to se me like this. They notice everything and..
Louis kollade oroligt på mig. 
- Notice what? Han blåste på sina frusna fingrar innan han stoppade dem upp innanför armen på min kavaj.
- I don't wanna talk about it. Sa jag snabbt innan jag ryckte undan min hand.
Louis kollade in i mina ögon för några sekunder innan han tog armarna om sig.
Jag log lite innan jag tog av mig min kavaj och lade den över oss. Louis kröp ihop nära mig och strök mig över armarna. Jag visste att han kände mina sår och jag visste att han förstod utan att säga ett ord.

Helt plösligt kände jag hur mitt grepp om Louis lossnade. Jag öppnade ögonen och möttes av en röd lysande sol som lyste på oss. 
- Harry, we fell asleep! It's 4 pm in the morning. Louis kollade på mig full i skratt.
Jag bara skrattade och lade armarna runt hans axlar. 
- Well, it's a few hours before anyone else wakes up, so we can spend some more hours up here. 
Louis lutade sig mot min axel och jag drog in luften av hans hår. 
-Do you think we can live like this forever? Louis kollade på mig med granskande ögon. You know, hide our love like this?
- I don't know Louis. Do you really think people would freak out if they knew about us? Jag kände att Louis kramade min hand lite extra. 
- I don't think so. The only thing i know is that i love you.
Jag tog tag i hans haka och vände honom mot mig. Innan jag hann tänka lutade jag mig fram och pussade honom på munnen. 
- Oh that wasn't expected. Louis log mot mig med sina fina ögon innan han böjde sig fram och kysste mig långsamt. Jag tog tag i hans fina hår och drog honom så nära mig jag kunde. Varenda milimeter av min kropp pressades mot hans kropp. Det kändes som våra kroppar växte ihop som två bitar som gått isär.
Plötsligt hörde vi en harkling framför oss. Joe stod framför oss med en rynka i pannan. 
- So, you didn't listen to me, right? That's why you sneak out in the morning to spend some "time alone" on the rooftop? Am i right? 
Louis flyttade sig några centimeter ifrån mig. Jag famlade efter ord att säga men hann inte förrens Joe tog tag i min arm.
- I want you to find a girl to you'll want to have as your beard. Or i'll do it. In seven weeks i want you to find her. Whatever you say. And after that can you have your litte "secret meetings" in places where the paparazzis can't find you. Han avslutade med att slänga igen dörren till trapporna. 
Louis kollade mig i ögonen.
-Harry you need to do it, for me. I think it's hard to fake love Eleanor but i'll do it for you.
Jag kollade på honom och bestämde mig. Han förstod.
- Do you want to have some breakfast? Sa jag samtidigt som jag tog hans hand.
- Oh, i thought you had stopped eating breakfast. Louis kollade retsamt på mig.
- I'll do it today just for you. Sa jag och skrattade.
Så vi tog varandras händer och gick ner för trapporna. Niall, Zayn och Liam satt redan vid bordet och lös upp när jag satte mig mittemot dom.
-Harry! I'm so glad to see you outside the room. Niall log retsamt mot mig. 
- Yeah we thought you've decided to stay there forever. Zayn flinade samtidigt som han bredde smör på sin macka.
Medans vi åt frukost pratade vi om alla fans vi hade träffat den senaste tiden.
Jag vände mig mot Niall .
- Have you seen the girl who fainted on stage around?
Niall kollade bekymrat på mig.
- No, i haven't seen her around in a week or something. But i read about her on twitter, people tweeted me about her, she's called "stalker-Sophie" and everyone is wondering if we're afraid of her.
-Oh, maybe she's decided to take a break for a couple of weeks. Or maybe she started to get tired of the hate. Jag hoppades på det jag själv sa.
- Yea, but there's another girl in black hair who's been to many conserts too. She's always asking about you, almost like the one in blonde hair. Zayn flinade. Why are you so popular Styles, when i'm the hottest one in the band.
Jag svarade med att kasta en gurka på honom.
- Okey easy easy. Vi skrattade. 
Medans vi fortsatte äta våran frukost kunde jag inte sluta tänka på den lilla tjejen som hade svimmat i mina armar. Folk var avundsjuka på henne såklart. Jag försökte att inte tänka på henne så mycket, men innerst inne visste jag att det var för hon påminde så mycket om Felice. När hon ramlade ihop i min famn på scenen kändes hon så skör som en porslinsdocka. Men om hon hade åkt till konserterna själv måste hon vara i 17 års-åldern iallafall..
Jag avbröts av att Louis viskade i mitt öra. 
- what are you thinking about ? The beard?
Jag svalde och ljög.
- Yes.
Han kramade min hand under bordet. 
- Don't worry, we'll find someone. 
Vi avbröts av en harkling bakom oss.