Kapitel 10 - Louis i need you.

Harrys perspektiv. 
Efter all kabalik jag hade skapat igår var Joe rasande på mig. Det var inte så att han skällde på mig, utan han vara tyst och ignorerade mig. Det var nästan värre för mig när han ignorerade, jag vet inte vad jag ska göra när han ignorerar mig.
Tur att jag har min älskade Louis. Igår när vi satt vid frukosten hade Joe kommit med ett förslag på en bra beard. Han visade några bilder på henne. Ett fan såklart. Men jag hade sagt nej. Jag vill inte uttnytja våra fans till att dölja hur jag känner. Igentligen vill jag inte dölja alls, men jag måste för Louis skull. Jag kan inte lämna honom ensam i dethär.
Ända sedan vi hittade upp på taket första gången har det blivit fler gånger. Men endast på natten. Vi brukar gå upp när alla sover och sedan sitta och kolla när solen går upp över London. Det är en väldigt vacker syn, men det som är allra vackrast för mig är att få vara med Louis. Jag kunde inte vänta tills inatt då vi skulle gå upp på taket igen.
Jag avbröst i mina tankar av att Liam kom in i mitt rum.
- Harry! Sa han och log överdrivet. I hoped you were here. I need to talk to you.
Jag vinkade till han att komma in.
- How are you feeling? Liam kollade på mig med försiktig blick.
- I'll survive. What do you want to talk about? Jag försökte att inte bita av så hårt men det bara blev så. Jag förståd ju att han bara ville mitt bästa men jag hade lovat mig själv att inte öppna mig.
- Umh i was thinking of that girl.. You know Sophie. You still got the ring, right?
Jag svarade med att öppna min plånbok och ta fram ringen.
- You can have it, if you want. Jag lade ringen i hans hand. Liam flackade med blicken.
- Do you think she'll come back to our conserts? I can't stop thinking about her.. And the only thing i know is her name.
Jag kollade roat på Liam.
- You kind of have a crush on her, am i right? 
Liam rodnade lite innan han sänkte blicken.
- I don't know, i just think she looks good and she seems really nice..
Jag boxade till honom lite i sidan. 
-Go out and find her then, if you feel like that.
Liam skrattade samtidigt som han reste sig. Thanks for letting me have the ring. 
Jag höjde handen som svar. Dörren hann vara stängd i 5 sekunder innan den drogs upp igen. Louis kastade sig in och låste dörren efter sig.
- Well that was nice show. Jag flinade. What makes you wanna come here to me and how did you get out?
Louis kom fram och satte sig brevid mig.
- Well i was just thinking that while Eleanor was out, we could go up och the roof and se the sunset insted of the sunrise today. 
- i think we should do both of them. Jag log medans jag tog hans hand i min. Han flätade in sina fingrar i min hand och strök över min tumme. 
- I have missed you the whole day. Even if we see eachother sometimes. It just doesn't feel real with people around. Louis kollade in i mina ögon.
Jag strök med tummen över hans läppar för att tysta honom.
- I know, but right now i'm here, right? I'm real. 
Louis kollade på mig med busig blick.
- What? Jag hann knappt uttala orden innan han puttade ner mig i sängen. 
- Well you WAS here, but now you're there! 
- And you're here to. Jag svarade med att dra ner honom brevid mig i sängen. Han låg så nära att jag kunde känna hans underbara doft. Louis strök sin hand över min kind och kollade mig i ögonen.
- i love you Harry. Ingen kunde uttala orden så fint som Louis gjorde. När han säger det känns det så verkligt, som jag verkligen är där.
- I love you to Louis. More than everything. Jag gosade in min näsa i hans hals. Hans lilla skäggstubb stack mig lite, men jag ville stanna i hans famn föralltid. Louis pussade mig på pannan. 
- I think the sunset will begin soon. Jag svarade inte utan gosade bara in i hans hals.
- So, if you don't wanna go i'll make you go! Louis lyfte upp mig i sina armar. Harry! you're so thin! 
Louis lyfte mig ut genom dörren och uppför trappan. Vi skrattade hela vägen.
- I'm feeling like a girl right now. Jag log och putade med läpparna.
Han skrattade medans han släppte ner mig på taket. Vi satte oss på det vanliga ställe, där man såg ut över hela staden. Jag satte mig så nära att våra lår pressades mot varandra. 
- I wish the time could just stop and never move when i'm with you. Louis fingrade på sitt armband. Ilove you so much Harry, i really mean. I don't know what it is, there's just something with you that makes me wanna stay in your arma forever..
Jag avbröt honom med en snabb puss på munnen.
-Sch, it's okey. Don't worry, i understand. Jag strök med fingret över hans näsa och försökte få bort hans oroliga rynkor i pannan. När det inte hjälpte började jag mig fram och började pussa honom lätt på halsen.
- HARRY! Stop it. Louis försökte värja sig mot min attack. Han är så himla kittlig över hela kroppen.
- Harry, please. My stomach can't take more. You're killing me. 
Jag drog skrattande upp honom på benen. 
- Close your eyes. Utan att protestera stängde han ögonen och lät mig leda honom. Uppför den sista trappan som fanns i hela byggnaden, till den sista plattformen. När vi stod allra längst upp tog jag mina armar runt honom. Utan att säga åt honom att öppna ögonen började jag kyssa honom över hela ansiktet. Små, blöta och mysiga pussar, precis som han älskade. 
När jag var klar lutade jag min panna mot hans.
- Open your eyes now. Han öppnade långsamt ögonen och kollade på mig med tom blick. 
Jag backade nervös ett steg, utan att lätta på mina armar runt honom.
Louis? What's wrong? Han kollade på mig fortfarande med sin tomma blick. Jag slog till han lite lätt på kinden.
- Earth to Louis, are you there? Jag kittlade honom lite i magen. Louis it's not funny!


Plötsligt kände jag hur mitt grepp om honom lossnade. Jag försökte desperat att hålla honom uppe men han föll. 
Jag kastade mig ner till honom. Jag började slå honom på kinderna.
- Louis? LOUIS? Please wake up. Jag fortsatte mina försök att väcka honom samtidigt som jag drog upp mobilen och ringde ambulansen. Jag tog Louis i min famn och höll om honom försiktigt. 
-Louis? Louis please, don't leave me. I need you more than everything.
Mina tårar droppade ner i hans hår till ljudet av sirener.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0