morethanonedirection.blogg.se

Harrys perspektiv.

Jag stod på balkongen och kollade när Sophie skuttade iväg från hotellet. Hon hade stannat i några timmar och vi hade umgåts med de andra killarna och spelat spel. Liam och hon hade kommit bra överrens och han hade fått henne att skratta. Men hennes blick var alltid mest vänd mot mig och det gjorde ont att se hennes lysande blick. Jag visste att i slutändan skulle hon bli sårad och jag visste att Liam också skulle bli sårad.
Varför fixade jag inte en beard under de få veckorna jag hade? Det hade kunnat vara vem som helst, men inte Sophie. Hon påminde mig fortfarande väldigt mycket och Felice, även om hon inte var lika lik på nära håll. 
Jag suckade och drog undan blicken från Sophie. Vi skulle träffas imorgon igen och jag skulle få fortsätta ljuga om att jag gillade henne. Jag visste inte vad som skulle hända annars. Joe skulle bli rasande om jag vägrade och vi hade vårat avtal om att skaffa en beard. Killen jag älskade mest i hela världen låg i koma och ingen visste om han skulle vakna upp. 
Eftersom klockan bara var fyra på eftermiddagen bestämde jag mig för att gå till sjukhuset. Jag hade inte varit där på tre dagar. Jag behöver inte vara på sjukhuset för att känna Louis, jag känner han i mig hela tiden. Vart jag än går känns det som han är med mig, det känns som han ligger brevid mig på natten och det känns som han sitter och kollar på utsikten med mig varje dag.
På sjukhuset var allt som vanligt. Alla jag gick förbi hälsade på mig och log. Jag försökte vara trevlig och hälsa tillbaka när jag gick genom korridoren med alla dörrar.
Jag möttes av samma syn som alltid. Louis liggande i sängen och alla maskiner som pep. 
Jag kollade över alla kort och blommor folk hade lämnat. Mina blommor stod närmast Louis säng. Jag hade plockat dom på stranden jag och Louis var på i Tyskland.
Jag suckade och satte mig brevid honom och började berätta om allting som hade hänt. Om Sophie, om alla saker Niall hade kommit på, hur det gick för Zayn och Perrie och att Liam inte kunde sluta prata om Sophie. När mina ord tog slut satt jag bara med min hand i hans i några minuter innan jag reste mig och gick ut från rummet.
Mitt hopp började ta slut. Skulle han någonsin vakna?

Sophies perspektiv.
Jag skuttade hem i ren glädje. Jag hade träffat killen i mitt liv. Harry Styles. Jag rös när jag hörde hans namn. 
Han hade kysst mig. Han hade suttit där och kollat på mig med sina sorgsna ögon och sedan kysst mig. Det var ingen lång stund men han kysste mig. Sedan hade vi spenderat tid med de andra killarna och spelat spel och lekt. 
När jag kom hem till hotellet loggade jag direkt in på twitter för att kolla om Harry hade skrivit någonting. Det hade han inte.
Jag suckade besviket. Men det fick mig bara att se fram mer emot morgondagen och vad som skulle hända.

På kvällen gick jag iväg för att köpa mig någonting gott att äta. Eftersom jag hade fått kontakt med Harry behövde jag inte sitta hela kvällarna och leta efter vart de befann sig.
Jag hann bara komma tillbaka och packa upp på hotellrummet innan jag hörde något kastas mot fönstret. Jag kollade ut. Ingen där.
Jag vände mig om för att fortsätta när jag hörde någonting mot fönstret. Igen och igen. Jag tog skydd bakom sängen och tog snabbt upp datorn för att se om någon hade twittrat någonting. Det hade dom.
Larryshipper97 "We need to stop Stalker Sophie before she takes Harry away from Louis." 
I konversationen nedan såg jag hur de bestämde tid och plats. Jag svor och gick fram till fönstret för att kolla ut. ca 50 personer stod nedanför mitt fönster med stenar i händerna. Jag duckade snabbt när den första stenen träffade rutan.
Snabbt slog jag Liams nummer som var det enda jag hade på mobilen.
- LIAM? I need help.. Jag drog snabbt historian för honom om fansen utanför och vad de hade planerat på twitter.
- Don't worry, Sophie, we're coming. You can stay at our hotel. 
Jag suckade lättat. Plötsligt hörde jag hur det började rycka i dörrhantaget. Jag kikade ut genom nyckelhålet och såg några svartklädda personer stå utanför. Hur hade de tagit sig in på hotellet?

När liam och Niall och kom hämtade mig var det kaos utanför. Det hade dykt upp fler folk och massa paparazziz utanför. När vi skulle gå ut genom dörren tog Liam av sig sin luvtröja som jag fick ha över mitt huvud.
Utanför började alla skrika när vi kom ut. Liam höll om mig och vi började gå mot bilen. några paparazziz försökte stänga av vägen för oss och ställde hundratals frågor på vägen.
- What's up with you and Harry? Where are you going Sophie? SOPHIE?!
Jag flämtade när jag kom in i bilen. Niall och Liam log förstående mot mig.
- Welcome to our life. 
Liam startade bilen och började köra iväg. Vilket gick väldigt långsamt eftersom det stod folk över hela gatan som försökte blockera våran väg.

När vi äntligen kom till hotellet tog de mig till Joe.
Han tog mig och sidan och viskade.
- Harry really likes you. Go find him. i think he's on the rooftop. 
Mitt hjärta slog fort.
- Are you okey? Niall kollade oroligt på mig.
- Umh yes, i'm just going to talk to Harry. I catch up with you later.
Jag skyndade mig mot hissen och tryckte snabbt på tioende våningen som var den högsta våningen. 
Det gick långsamt upp vilket gav mig tid att fundera på vad Joe sa. Harry gillar mig? Jag kunde knappt tro att det var sant.
när jag kom upp till tioende våningen fortsatte jag upp för den sista trappan som ledde upp på taket.
Jag fick gå runt och leta en stund innan jag hittade Harry. 
När jag satte mig brevid honom ryckte han till.
- Sophie? han kollade på mig med röda ögon.
- Harry! Are you sad?
Han torkade snabbt ögonen.
- No i'm just allergic.
Jag bestämde mig för att tro honom.
- What are you doing here?
- Umh some fans started throwing stones on my window.. They wrote on twitter that you and i you know.. were dating and that they wanted me to stop because they only belived in Larry Stylinson.
Han ryckte till när jag nämnde det sista. Jag kollade frågande på honom.
- Oh, that's sad.. Han kollade ner i sitt knä. They're just jealous i guess.
Jag nickade samtidigt som jag flyttade mig lite närmare honom.
Jag tog snabbt hans hand innan jag ångrade mig. Han ryckte till igen.
- What's wrong Harry? Jag kollade oroligt på honom.
- Nothing. I'm just tired. Maybe we should go down to see if you can get a room.
Jag nickade och reste mig. Harry tog trapporna ner istället för hissen.
När vi kom ner gick han i förväg för att prata med Joe medans jag satte mig i en fotölj. efter några minuter kom Harry ut med ett bekymrat uttryck i ansiktet.
- Umh there's no rooms left. So you'll sleep with me.
Han kollade ner i golvet.
- Okey.. svarade jag nervöst. Han började gå uppför trappan och jag fick springa för att kunna hålla jämna steg.
När vi kom in hans rum ställde jag ner min väska brevid sängen. 
- Do you want a shirt to sleep in? Jag nickade.
Han pekade mot byrån och jag gick dit och började kolla i lådorna. tillslut hittade jag en t-shirt som nog skulle passa mig någorlunda. Jag vände mig om mot Harry och höll upp den.
Han kollade förfärat på mig.
- NOT THAT! skrek han. Put i back. You can't take it. It's Louis shirt.
Jag skyndade att lägga tillbaka den medan jag tog fram en annan. Jag vände mig om för att visa den och han nickade utan att kolla mig i ögonen.

Harrys perspektiv.
Jag skämdes för att jag had skrikit på henne. Men ingen annan är Louis fick bära hans sovtröja. Den skulle ligga och vänta i byrån ända tills han kom tillbaka.
- I'm kind of tired.. Sophie kom ut från badrummet och gäspade. Jag kollade på klockan. Tio i ett. Inte ens i närheten av när jag brukade lägga mig men jag kröp ner i sängen och pekade andra halvan av sängen där hon skulle sova.
Hon skyndade sig att krypa ner och vände sig emot mig. Jag vände mig mot väggen.
Plötsligt kom jag ihåg vad Joe hade sagt på dagen. Vi hade haft ett långt samtal om Sophie om hur jag skulle göra. Han hade inte sagt bokstavligen vad som skulle hända om jag inte fick över henne på min sida, men det var inte någonting bra förstod jag.
Jag suckade och vände mig mot henne igen och tog henne i min famn.