morethanonedirection.blogg.se

Harrys perspektiv.

Louis vaknade inte. Varje dag jag kom till sjukhuset möttes jag av samma syn. Louis liggande i sängen lika blek och hjälplös. Maskinerna runtomkring honom var det enda bevis på att han var vaken. Bevis på att han hjärta slog och att han andades normalt. 
Det började bli jobbigt att besöka honom. Jag visste inte ens om han hörde mig och jag hade börjat tappa orden. Det var svårt att prata med någon som inte svarade eller ens kollade på mig. Ibland kunde jag nästan känna att han förstod vad jag sa, men doktorn sa att det bara var inbillning. 
De andra killarna hade nästan gett upp. Eller iallafall tappat hoppet. Deras liv fortsatte med att träffa fans, gå på möten och hänga med våra kompisar. Nu när Louis låg i koma var alla konserter inställda. Vi kunde inte göra det utan honom. Hans existens betydde mycket på konserterna för oss. Så vi hade bestämt oss för att skjuta upp allting.
Så jag gick på långa promenader. För att slippa gå till sjukhuset och bli besviken. För att slippa alla fans som stod och skrek utanför hotellet. Joe tyckte jag var galen som gjorde den risken, eftersom våra fans är väldigt bra på att hitta oss vart vi än befinner oss. Men jag höll på att bli galen av att bara sitta på hotellet. 
Jag brukade ta en taxi upp på berget. Där kunde man gå några kilometer innan man kom till toppen av berget. Där kunde man se hela staden. 
Jag hade som vanligt gått upp på berget och satt och kollade när jag för försöka gången kände att det var någon med mig där. Jag spejade in i skogen. Någon med en svart munkjacka och jeans kom gående. Jag ställde mig snabbt upp.
- Hey buddy! Joe said you would be here.
Liam fällde ner sin luva och skrattade. Did i just scared Harry Styles?
jag skrattade och kasta några löv på honom.
- Bastard! What're doing up here? 
Liam kom fram och satte sig brevid mig.
- I found her. viskade han.
- Found who? 
Jag lutade mig fram för att höra bättre.
- Sophie. Han rodnade när han uttalade hennes namn. I read about her in the newspaper. Som people beat here because she was following us. They're probably fans. I called to newspaper to find out her real name, and then i was searcing on twitter and i found her. I started following her but she hasn't written anything yet. Do you think she's hurt?
Jag suckade. Typiskt att hon till råga på allt skulle råka illa ut nu med, så mycket skit hon har fått ta från alla.
- Well i don't know. Jag kollade honom i ögonen. Niall told me she wants to talk to me, so maybe we should just invite her or something so she can tell me what she want, and then she can stop stalking us, right?
- I think it's a good idea. And then maybe she can give me her number or something.. 
Jag skrattade och puttade lite på honom. Det var härligt att skratta. Jag kom inte ens ihåg när jag hade skrattat senast..
Liam boxade till mig lite på armen.
- So, wanna go to the gym? I think you might have lost some muscles in the last weeks.. 
Jag nickade för att göra honom glad. 
På gymmet var redan Niall och Zayn i full färd med att träna.
- Heey Harry! Niall slog en svettig hand i min.
Jag hälsa på honom och Zayn innan jag satte igång att gymma direkt. 
Vi spenderade hela kvällen på gymmet med att träna på olika saker. Vi avslutade med lite fotboll på skoj där jag och Niall vann. Det var den första roliga kvällen jag haft på länge. Jag kunde nästan glömma allting som hade hänt.
När matchen var slut tog jag och Liam sällskap upp på rummet.
- So, you'll try to text Sophie, righ? Liam kollade nervöst på mig.
- I'll do my best Liam. 
Vi skiljdes åt i korridoren och jag gick in på mitt hotellrum. Mitt rum kändes väldigt tomt efter allt som brukade vara. All lukt av Louis var borta och min säng var nybäddad utan ett enda veck på.
Jag suckade och startade datorn och loggade in på twitter. Liam hade skrivit hennes namn på en lapp så jag sökte på henne. Det fanns många trådar om henne och tillslut hittade rätt på hennes twitter. Jag kollade på hennes profilbild. Hon hade svart hår nu och inte blont hår som hon hade haft första gången. Jag log. Det var därför de inte har känt igen henne på några av konserterna.
Jag scrollade snabbt igenom hennes sida. Det mesta bestod av svar på komentarer där folk skrev elaka saker. Men under alla dessa svar fanns hundratals med bilder på henne och oss. Eller på henne och Niall, henne och Liam, Henne och Zayn och några få på henne och Louis. 
Jag skrev snabbt en tweet till henne där jag bad henne börja följa mig så vi kunde skicka direktmedelanden till varandra för att prata. Jag antog att det skulle bildas massa drama runt det jag skrev men jag orkade inte bry mig. Jag tog av mig mina svettiga kläder och kröp ner under täcket och startade mig favoritfilm. Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre för varje minut som gick.

- Harry, it's over. 
Jag tryckte telefonen hårt mot örat för att höra rösten som talade. 
- what?
- Harry, Louis passed away. He's gone.
Jag kastade iväg telefonen och slängde mig upp ur sängen. Golvet gungade och det kändes som väggarna kröp ihop och stängde in mig i ett litet rum. Snabbt öppnade jag dörren och sprang ut från hotellet.
- TAXI?? Jag viftade med båda händerna för att stanna en taxi. När jag kom in i taxin vände sig chaufören om för att fråga vart jag ville åka.
- Louis? Jag skrek.
Louis skrattade.
- I'm not dead Harry! i'm here and nog we're going for a ride. Han startade bilen och gjorde en rivstart. Jag flämtade till. Louis körde rätt upp på berget och igenom skogen.
- Isn't this funny Harry?! Louis skrattade medans han gasade på ännu mer.
- Louis? What's going on? Jag skrek fram mina ord samtidigt som jag höll mig fast för allt jag var värd.

- I'm not Louis? En man med svart hår vände sig om och kollade på mig. 
- You fell asleep. we're almost there. 
Mitt hjärta slog i hundra tjugo när jag gick ur bilen vid sjukhuset och började gå uppför de långa trapporna samtidigt som rösten i telefonen ekade i mitt huvud.
Men trapporna tog aldrig slut. Jag sprang och sprang tills jag ramlade ihop i trappan.

Jag vaknade upp med ett skrik. Hela sängen var blöt av svett och när jag kollade till vänster satt Niall brevid mig och kollade oroligt på mig.
- Harry, what's going on? 
- Louis... Louis. LOUIS IS DEAD! 
Niall satte sig brevid mig och höll om mig. 
- It's okey Harry. It's just a nightmare. 
Niall stannade hos mig hela natten. När jag hade lugnat ner mig lite ringde jag till sjukhuset för att vara säker på att allting var okej. Det var det.
Niall försvann efter ett tag och kom tillbaka med varsin läsk och popcorn. Sedan kollade vi på några avsnitt av Family Guy innan vi lade oss för att sova. Niall somnade direkt och jag låg och kollade på honom ett tag.
Även fast han var barnslig och retade skiten ur mig ibland så betydde han jättemycket för mig.
När jag blundade kändes det nästan som det var Louis som låg där brevid mig. Men det var det inte. Jag suckade innan jag vände mig om.