morethanonedirection.blogg.se

Harrys perspektiv.

-Harry. Viskade Louis och tryckte sin panna mot min. Vi hade inte fått vara ensamma på 3 veckor, ända sedan vi hade kommit hem från kvällen på stranden. Joe hade blivit rasande och försökt avstyra all kontakt jag och Louis fick ha under de tre kommade veckorna. Eleanor hade varit hos Louis hela tiden men nu hade Louis smygit ut från deras rum.
Klockan var två på natten och vi stod innanför min dörr och höll om varandra. 
- I want to show you someting. Viskade jag och tog hans hand. Close your eyes and i'll show you. Louis tryckte min hand och följde efter. 
-Okey, here comes the stairs, one step in a time. Jag tog hans båda händer och ledde honom upp. När vi hade kommit upp på taket sa jag åt honom att lägga sig ner på rygg. Jag lade mig ner brevid honom.
- Open your eyes now. Louis öppnade ögonen och jag kunde se att han bländades av alla tusentals stjärnor som var på himmlen. 
- Oh Harry. Han tog min hand. It's wonderful.
- Just like you, Louis. Jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Vi låg tysta i några minuter innan han avbröt tystnanden.
- Harry, do you remember that girl who fainted on stage with you?
- Yes i do. Jag fick tänka lite innan jag fick fram hennes utseende. Blont hår och stora bruna ögon.
- Niall told me she have been to so many conserts for the last time. What do you think she wants? Or do you think she's just a really big fan.
Jag svarade med eftertryck.
- I think she's just a big fan. I still got her ring, maybe she just want's it back? i can send it with Niall.
- Niall told me he haven't seen her for the last week. Can't you just give it to her? Louis kollade in i mina ögon. Why are you so afraid of get outside, Harry? 
Jag sänkte min blick. 
-I don't want the fans to se me like this. They notice everything and..
Louis kollade oroligt på mig. 
- Notice what? Han blåste på sina frusna fingrar innan han stoppade dem upp innanför armen på min kavaj.
- I don't wanna talk about it. Sa jag snabbt innan jag ryckte undan min hand.
Louis kollade in i mina ögon för några sekunder innan han tog armarna om sig.
Jag log lite innan jag tog av mig min kavaj och lade den över oss. Louis kröp ihop nära mig och strök mig över armarna. Jag visste att han kände mina sår och jag visste att han förstod utan att säga ett ord.

Helt plösligt kände jag hur mitt grepp om Louis lossnade. Jag öppnade ögonen och möttes av en röd lysande sol som lyste på oss. 
- Harry, we fell asleep! It's 4 pm in the morning. Louis kollade på mig full i skratt.
Jag bara skrattade och lade armarna runt hans axlar. 
- Well, it's a few hours before anyone else wakes up, so we can spend some more hours up here. 
Louis lutade sig mot min axel och jag drog in luften av hans hår. 
-Do you think we can live like this forever? Louis kollade på mig med granskande ögon. You know, hide our love like this?
- I don't know Louis. Do you really think people would freak out if they knew about us? Jag kände att Louis kramade min hand lite extra. 
- I don't think so. The only thing i know is that i love you.
Jag tog tag i hans haka och vände honom mot mig. Innan jag hann tänka lutade jag mig fram och pussade honom på munnen. 
- Oh that wasn't expected. Louis log mot mig med sina fina ögon innan han böjde sig fram och kysste mig långsamt. Jag tog tag i hans fina hår och drog honom så nära mig jag kunde. Varenda milimeter av min kropp pressades mot hans kropp. Det kändes som våra kroppar växte ihop som två bitar som gått isär.
Plötsligt hörde vi en harkling framför oss. Joe stod framför oss med en rynka i pannan. 
- So, you didn't listen to me, right? That's why you sneak out in the morning to spend some "time alone" on the rooftop? Am i right? 
Louis flyttade sig några centimeter ifrån mig. Jag famlade efter ord att säga men hann inte förrens Joe tog tag i min arm.
- I want you to find a girl to you'll want to have as your beard. Or i'll do it. In seven weeks i want you to find her. Whatever you say. And after that can you have your litte "secret meetings" in places where the paparazzis can't find you. Han avslutade med att slänga igen dörren till trapporna. 
Louis kollade mig i ögonen.
-Harry you need to do it, for me. I think it's hard to fake love Eleanor but i'll do it for you.
Jag kollade på honom och bestämde mig. Han förstod.
- Do you want to have some breakfast? Sa jag samtidigt som jag tog hans hand.
- Oh, i thought you had stopped eating breakfast. Louis kollade retsamt på mig.
- I'll do it today just for you. Sa jag och skrattade.
Så vi tog varandras händer och gick ner för trapporna. Niall, Zayn och Liam satt redan vid bordet och lös upp när jag satte mig mittemot dom.
-Harry! I'm so glad to see you outside the room. Niall log retsamt mot mig. 
- Yeah we thought you've decided to stay there forever. Zayn flinade samtidigt som han bredde smör på sin macka.
Medans vi åt frukost pratade vi om alla fans vi hade träffat den senaste tiden.
Jag vände mig mot Niall .
- Have you seen the girl who fainted on stage around?
Niall kollade bekymrat på mig.
- No, i haven't seen her around in a week or something. But i read about her on twitter, people tweeted me about her, she's called "stalker-Sophie" and everyone is wondering if we're afraid of her.
-Oh, maybe she's decided to take a break for a couple of weeks. Or maybe she started to get tired of the hate. Jag hoppades på det jag själv sa.
- Yea, but there's another girl in black hair who's been to many conserts too. She's always asking about you, almost like the one in blonde hair. Zayn flinade. Why are you so popular Styles, when i'm the hottest one in the band.
Jag svarade med att kasta en gurka på honom.
- Okey easy easy. Vi skrattade. 
Medans vi fortsatte äta våran frukost kunde jag inte sluta tänka på den lilla tjejen som hade svimmat i mina armar. Folk var avundsjuka på henne såklart. Jag försökte att inte tänka på henne så mycket, men innerst inne visste jag att det var för hon påminde så mycket om Felice. När hon ramlade ihop i min famn på scenen kändes hon så skör som en porslinsdocka. Men om hon hade åkt till konserterna själv måste hon vara i 17 års-åldern iallafall..
Jag avbröts av att Louis viskade i mitt öra. 
- what are you thinking about ? The beard?
Jag svalde och ljög.
- Yes.
Han kramade min hand under bordet. 
- Don't worry, we'll find someone. 
Vi avbröts av en harkling bakom oss.