morethanonedirection.blogg.se

Sophies perspektiv.

Efter en vecka på sjukhuset fick jag äntligen åka hem till hotellet.
De sista dagarna på sjukhuset hade gått fort. Jag hade lärt känna en tjej på samma våning som mig och vi hade spelat spel och pratat hela dagarna. Varje dag hade jag även varit inne och pratat med Louis. Det var ingen förändring med honom men det kändes ändå som han kunde höra vad jag sa, så jag hade pratat på om allt möjligt. 
Men jag stötte aldrig på Harry. Ibland när jag kom in i rummet kunde jag ana Harrys doft där inne, men han var aldrig där. 
Sjukhuset hade väntat på att de som slagit mig skulle bli tagna, efter det skulle jag kunna återgå till mitt liv hade de sagt.
Och nu hade tjejen som lett det hela kommit in till polisen och erkänt. Lisa Starck hette hon, ingen visste vem hon var men i rätten sa hon att hon hade blivit avundsjuk för att jag hade fått träffa killarna mer än henne.
Jag hade inte klandrat henne. Hon var inte den enda som var avundsjuk.

Jag avbröts i mina tankar av att datorn plingade till. Jag hade bara hunnit hem till hotellet och öppnat datorn innan ett helvete bröt ut. Min twitter hade blivit överfull av alla tweets och medelanden som folk hade skickat. Rykten hade spridits över hela twitter att jag hade blivit nedslagen och folk disskuterade hurvida jag förtjänade det eller om det var fel av killarna. Det skulle ta flera timmar att bläddra igenom alla tweets.

Efter två timmar hade jag nästan kommit halvvägs i att radera elaka tweets och anmäla bilder som kommit ut. 
Plötsligt fick jag syn på en välbekant bild och namn. Jag flämtade till och öppnade tweeten.
"Harry_Styles: Hey Sophie! Can you follow me back so i can send you a message?"
Mina fingrar skakade när jag gick in på hans profil och började följa honom.
Snabbt fick jag ett direktmedelande:
Harry_Styles: We want to talk to you. When do you have time?
Jag skrek rätt ut i förvåning och skrev snabbt ett svar tillbaka
Me: Anytime.. tomorrow?
Harry_styles: Okey. Come to the hotel around twelve and our mangament will lead you in to us.
Me: Okey.. thank you
Jag dansade runt en liten segerdans i rummet. Efter allt mitt slit med att få kontakt med Harry hade jag äntligen lyckats.
Snabbt tog jag mig ner till staden och centrum för att köpa nya kläder och färga håret. Det var svårt att hitta några fina kläder som dög för min första träff med Harry, men efter ett tag hittade jag en vit klänning och ett fint halsband. Hos frisören färgade jag håret några nyanser ljusare precis som jag hade haft den dagen Harry hade tagit upp mig på scenen.

Nästa dag flög jag ur sängen. Det var längensen jag hade vaknat så fort utan att ligga kvar i sängen och dra mig i några timmar.
Klockan segade sig fram hela dagen. Jag hann med att ta en springtur på morgonen, duscha och sminka mig och äta en snabb lunch innan jag begav mig mot killarnas hotell. Det pirrade i magen när jag tänkte på att jag äntligen skulle få träffa Harry.
När jag kom fram till hotellet var det nästan tomt. Bara några tappra fans satt utanför och väntade på killarna.
Jag ställde mig vid dörren och spejade efter en kille med svart hår som jag hade sett var deras mangament. När klockan var tio över tolv öppnades dörren och han kom ut. Han kollade sig omkring innan han fick syn på mig.
- Are you Sophie?
- Yes. Jag log försiktigt.
- Come with me.
Fansen började skrika utanför när dörren öppnades och jag fick följa med in. Deras mangament som hette Joe ledde mig till en dörr på andra våningen.
Han lämnade mig utanför dörren. Jag stod ett tag och undrade om jag skulle öppna eller om jag skulle stå utanför och vänta. Jag bestämde mig för att öppna dörren.
Fyra blickr vändes mot mig när jag kom in. Killarna kollade förvånat på mig.
- You changed your hair again?! Niall skrattade medan han vinkade till mig att sätta mig. Jag kände mig fånig och uppklädd när jag såg hur vanliga kläder killarna hade.
- How are you doing? Zayn vände sig mot mig.
- I'm fine, thanks.. And you?
- We're good. Alla skrattade utom Harry. Min blick mötte snabbt hans blick innan han tittade bort.
- So umh, we want to give you something. Liam sträckte fram min ring som hade varit borta i ända sedan första konserten.
- Thank you.. Jag upptäckte att jag darrade på rösten.
- Did the fans hurt you much? I heard you were at the hospital. Liam kollade oroligt på mig.
- Kind of. But i'm okey now, just some bruises.
Killarna kollade lättat på mig.
- They'd hit you because you were stalking us, right? Jag ryckte till när jag hörde Harrys röst. 
- Yes.. I just wanted to talk to you Harry. Because i have been thinking about you so much and i waited and you never came outside and ..
Niall avbröt mig.
- I think the rest of us maybe should leave you alone.
Zayn och Liam reste sig och följde efter honom ut.
Harry och jag blev ensamma kvar i rummet.

Harrys perspektiv.
Med Joe's röst ringande i öronen flyttade jag mig från fotöljen och satte mig brevid Sophie. Det hade gått 7 veckor sedan jag lovade Joe att fixa en beard, annars skulle han fixa en. Och nu hade han bestämt att vi skulle försöka med Sophie. "flörta med henne. försök få henne att tro att du är serriös" hade han sagt innan jag gick in. Jag kollade på Sophie med sorgsen blick.

- I think i love you Harry. I really do. Or maybe i just like you very very much. Because i've been thinking about you every minute since the consert in Norway. I've spent all my money on finding you and i've spent every hour of the last weeks just waiting outside the hotel. I don't know why you never came..
Hon snyftade till. Jag lade armen om henne och torkade tårarna som rann ner för hennes kinder.
- It's okey. Jag försökte låta lugnt på rösten. Hon fingrade nervöst på ringen Liam hade gett henne.

- Do you think i'm scary? I mean for stalking you.. I just wanted to talk to you. Why did you bring me on stage?

Jag log lite mot henne.

- Because you were so beautiful. Det tog emot att säga det. För Louis. Tänkte jag innan jag fortsatte  You really are. your eyes are gorgeous and your smile is kind of killing me inside.

Innan jag hann ångra mig lutade jag mig fram och kysste henne. Jag blundade och föreställde mig att det var Louis.