morethanonedirection.blogg.se

Harrys perspektiv.

Min mage vände sig ut och in för tredje gången. Zayn stod och kollade på mig från andra sidan badrummet.
- Harry, talk to me? Why'd you do that to Sophie?!
Jag kollade ner i toaletten och kände hur det snurrade i huvudet. Munnen smakade äckligt av all spya och jag kunde känna min andedräkt när jag öppnade munnen.
- Zayn, i'm drunk. I'm High. Can we talk tomorrow. Jag försökte mig på ett leende. Han besvarade det inte utan gick bara ut från mitt hotellrum. Jag stönade innan jag kravlade mig tillbaka till sängen. Mitt huvud höll på att sprängas av huvudvärk och tankar. Varför? När Zayn hade ryckt tag i mig hade jag sett Sophie ligga under mig. Sedan blev det svart. Sophies rädda min när jag hade vaknat upp skar i mig. Jag hade skrämt henne. Jag hade skrämt henne så mycket att hon grät. Och jag kunde inte ens komma ihåg vad jag hade gjort.

Jag kände fortfarande alkoholen rusa omkring i mitt blod men jag tyckte att jag hade piggnat till så mycket att jag klarade att gå ut och prata med Niall. När jag reste mig upp snurrade det i huvudet. Jag gick med ostadiga steg fram till dörren och slängde upp den med en brak. Mina steg var ostadiga när jag gick emot Niall rum. Min knackning blev högre än vad jag trodde men han öppnade ändå inte. Jag knackade hårt på dörren igen. Jag hörde steg komma närmare dörren och jag backade ett steg.
Niall öppnade en liten springa i dörren. Han suckade när han såg mig.
- Harry, not right now. Sophies in there. Han pekade mot dörren. Go to bed Harry.
Jag tog några vingliga steg mot honom.
Jag försökte få rösten att låta stadig.
- Tell her i didn't want to hurt her.
Han nickade och stängde dörren. På vägen tillbaka till rummet svartnade det för ögonen flera gånger och jag slängde mig i sängen direkt när jag kom in.

Sophies perspektiv.
Niall hade suttit och hållt om mig hela tiden. Jag hade försökt berätta vad som hände men hade hela tiden avbrutits av mina hysteriska snyftningar som gjorde det svårt att andas. 
När Harry hade kommit och bankat på dörren hade jag blivit livrädd. Niall hade släppt mig och gått för att öppna. Jag försökte göra min röst stadig när jag försökte säga till honom att inte släppa in Harry men han hade inte hört. Harry fick inte komma in ändå bestämde Niall.
Niall, Zayn, Liam och Perrie försökte allihopa trösta mig. Liam hade berättat om Harrys problem han haft förr i tiden, innan x-factor och jag började känna mig lite bättre till mods. Niall lovade mig att han skulle vara samma gamla Harry imorgon och jag trodde honom. 
Även fast jag var arg på Harry och rädd kunde jag inte låta bli att vilja gå in och kolla hur han mådde. Men Zayn hindrade mig.
- Don't do it, it'll only be worse. Talk to him tomorrow, not tonight. He's not himself right now. He's really drunk and high. 
Jag kollade ner på mina händer och nickade.
- Harry's really stupid sometimes. When i heard you screaming in you room i understood that something was going on. He becomes really scary when he's drunk. We've seen it before and we'll see it again. But it's not the real Harry. You know Harry, right? Don't think about the drunk Harry, think about the right Harry.
Jag nickade och försökte le mot honom. Han var verkligen snäll. Jag visste inte vad som skulle hänt om han inte hade kommit in under tiden..
- Where am i going to sleep? Jag kollade hjälplöst på de andra.
- I'll sleep with you. Perrie log snällt mot mig. Maybe Zayn can sleep here in Nialls room so can we sleep in our room. Hon kollade frågande på Zayn som nickade. 
Vi reste oss och sa godnatt till killarna. Perrie tog min hand och vi gick in till deras rum. 
- you can sleep in that t-shirt. Hon sträckte fram en t-shirt till mig som var stor och varm.
- Thank you. Jag försökte le. 
Zayn och Perrie hade en dubbelsäng så vi fick lätt plats båda två.
- How old are you? Jag vände mig mot henne och kollade nyfiket på henne.
- nineteen. Hon skrattade. And you?
- Sixteen.. Jag kände mig som en liten barnunge jämfört med henne.
- I thought you were like nineteen! Hon skrattade. Does Harry even know your age?
- No, actually he don't.. Jag fnissade. He'll be suprised when he finds out. 
Vi avbröts av att vi hörde Harry spy i rummet brevid.

- I'm so sorry about what happened. I've known Harry for a while now and didn't think he would do it. He's a really nice guy you know, but with alcohol and drugs in his blood he becames so scary..
Jag nickade svagt. Jag ville helst inte tänka på vad som hade hänt några timmar innan.
- I'm happy i got to know you. Perrie log. It's hard to make friends here, i'm only hanging with Zayn. But sometimes you want some girl-talk, right?
Jag nickade och log mot henne. Jag var också glad att jag hade hittat en tjejkompis. Det var längesedan jag hade haft en riktig kompis.
- Sleep now. Tomorrow will be a hard day. Perrie kollade snällt på mig och vände sig mot väggen. Efter bara några minuter hörde jag små snarkningar och jag förstod att hon hade somnat.

Jag låg länge och funderade innan jag bestämde mig. Utan att väcka Perrie kravlade jag mig ur sängen och gick med lätta steg mot dörren. När jag öppnade dörren rörde hon sig lite men hon vaknade inte. Jag lämnade dörren på glänt för att slippa slå igen den.
Det var mörkt i korridoren. Mina händer famlade sig långsamt utmed väggen fram till Harrys rum. Jag öppnade försiktigt dörren. Det var tyst. Bara Harrys långsamma andhämntning hördes i rummet.
Jag gick långsamt fram till sängen. Han låg på rygg på täcket fullt påklädd. Jag hade aldrig sett honom så sårbar innan. Hans lockar låg utspridda på kudden och hans händer klamrade sig fast i filten som låg brevid.
Jag gick bort till soffan och hämtade den mjuka filten. Försiktigt lade jag den över Harry. Han famlade efter mig i sömnen.
- I'm so sorry.. Mumlade han i sömnen. Jag sträckte långsamt fram handen och strök honom över pannan innan jag skyndade mig ut från rummet. Jag ville inte vara där om han vaknade.

Harrys perspektiv.
Jag vaknade fullt påklädd liggandes i sängen med en filt på mig. Jag kollade mig förvånat omkring innan bilderna från igår ramlade över mitt huvud. Sophies skräckslagna min när jag vaknade ur transen. Zayn hårda armar som hade dragit bort mig från Sophie. Niall som inte vågade släppa in mig. Jag kände långsamt över mina byxor. Dom vara alldelles kladdiga av spya. Jag reste mig långsamt och gick in på toaletten.

I duschen strök mina händer lätt över mina höfter. Det hade blivit små blåmärken där Zayn hade tagit tag i min och dragit bort mig från Sophie.

Jag fick ta flera djupa andetag innan jag vågade gå utanför dörren. Jag väntade mig att ett helvete skulle bryta ut när jag öppnade dörren med det var helt tomt i korridoren. När jag kollade på klockan insåg jag att den bara var åtta. Alla andra var såklart nere och åt frukost som vanligt. Jag började gå nerför trappan innan jag hann ångra mig.

Sophie satt brevid Perrie och killarna vid vårat bord. De skrattade åt någonting. När jag närmade mig bordet tystnade det tvärt. Killarna kollade på mig med spänd min och Sophie petade nervös med skeden i sina flingor. Min blick gled runt bordet. Det fanns ingen plats för mig. Jag vände mig långsamt och gick mot ett bord på andra sidan rummet.

Sophie var rädd. Jag förstod henne. De andra hade varit med förut, de visste vad alkoholen kunde göra med mig. Men Sophie var så ung, hon var så sårbar. Hon visste inte, hon hade aldrig sett mig såhär. Jag visste inte vad Joe skulle göra om det blev så att Sophie inte ville va med mig längre. Hans straff var inte av den snälla sorten.  Jag kollade ner i min skål med flingor. Dom hade blivit alldelles blöta av att ligga i mjölken för länge. Jag gick snabbt bort till papperskorgen och slängde dom. Utan att ge de andra en blick gick jag mot hissen.

När jag kom upp på taket spöregnade det. Regnet piskade i mitt ansikte och det kändes som små pilar mot pannan. Jag satte mig på min och Louis plats. Jag spände mig och försökte se fler bilder från natten. Jag kom inte ihåg vad som hade hänt med Sophie. Jag var i dimman ända tills Zayn drog mig iväg från Sophie. Det var inte första gången det hände. Jag kunde inte ens räkna de gånger jag gått in i dimman och gjort dumma saker. Men varje gång hade Louis varit där och dragit ut mig. Han blev alltid arg när det hände och kunde få bort mig från dimman. Det var någonting han hade lärt sig av alla mina misstag. 
Innan vi åkte på turnen hade jag lovat Louis att aldrig göra så igen. Jag hade lovat honom att hålla mig borta från allt såndant. Han hade lovat att hjälpa mig, att distrahera mig från frestelser. Men Louis var inte här. Jag fick inte ens besöka killen jag älskade. Tanken svindlade.

Jag hoppade till när dörren öppnades. Jag kollade försiktigt bort mot dörren. Sophie kom ut och kollade sig omkring. Hon närmade sig långsamt platsen där jag satt. Jag log lite försiktigt mot henne. Hon satte sig några meter ifrån mig. Vi satt några minuter och bara kollade på varandra. Jag kunde se att hennes händer skakade när hon drog upp sin luva på tröjan för att slippa regnet. Hon såg så lite och skör ut. Hon påminde mig fortfarande väldigt mycket om Felice och jag ville bara hålla om henne och skydda henne från regnet.
Minnerna av Felice sköljde över mig och jag kände en klump i halsen. jag kunde inte hålla inne tårarna som började rinna nerför mina kinder. Jag tog händerna för ansiktet för att dölja mitt ansikte. Min rygg skakade och mina tårar blandades med regnet.

Plötsligt kände jag försiktigt små händer som tog tag i mina. Sophie slog armarna om mig och höll om mig. Jag kollade försiktigt på henne. Hennes ögon var röda av tårar.
- Sophie.. I'm so sorry. Jag grät som ett litet barn. Sophie höll om mig hårt. Hon skakade också av gråt. Sakta strök hon mig över håret och drog in mina lockar i sin hand.
-Sch. Harry.. It's alright. Hennes röst darrade.Hon lät fortfarande rädd. 
Jag tog mina armar omkring hennes sköra kropp. Hennes tårar blandades med mina och det gick inte att avgöra vad som var regn och vad som var tårar.