morethanonedirection.blogg.se

Sophies perspektiv

- I have a sister.
Harry var den första med att bryta tystnaden. Vi satt fortfarande på taket.
- Oh. Jag visste inte vad jag skulle säga.
- She died. She killed herself. Harry kollade på mig med tårar i ögonen. You reminding me of her, she had blonde hair and brown eyes to. Han snyftade till. I miss her so much. Sometimes when i see you, it's like seeing her again. I just can't let her go..
Jag kollade förbryllat på honom.
- Harry i'm so sorry.. But. Why do you want to date a girl who looks likes your sister?
Han fingrade på sitt armband samtidigt som han ryckte på axlarna.

- Can't you tell anything about yourself? Han log svagt mot mig. I don't know so much about you yet.
- Well.. I have a mum and she have a boyfriend. My dad left a couple of years ago. And i have a dog. I never had a boyfriend or any friend at all. Or i met a boy in Norway on my way to your consert, he's kind of a friend. How was your sister like?
- Her name was Felice. Harry hade blicken långt borta. She never had any friends. I don't know, but there was always something dark about her. But something i really think she was happy. We used to have wather fights in the garden. Harry log åt minnen.
- How old was she? She was you little sister, right?
- No. Han kollade förvånat på mig. We were twins.
- Oh.. You talked about her like she was younger.
Han log snett mot mig. 
- It's kind of cold.. Han gnuggade fingrarna mot varandra. Vi hade suttit ute i regnet i timmar.
- It is. Do you want to go inside? Jag reste mig upp. 
- I'll stay here for a while.. Han kollade på mig med sorgsen blick. Jag satte mig mittemot honom.
- Harry, they're not angry at you, okey? When i'll tell them it's okey everyone will calm down. It's not a big deal, right? They told me about your problems, and i didn't know. I'm feeling safe now, it wasn't you last night, right? 
Han nickade långsamt.
- Sophie, what did i do? 
Jag skakade på huvudet.
- Don't think about it Harry. I'm fine. 
Jag reste mig och började gå mot dörren. Jag hörde snabba steg bakom mig. 
- Are you ever going to tell me? Harry tog tag i min hand.

- Yes. But not right now.

Harrys perspektiv.
Liam, Niall och Zayn kollade förvånat upp när jag och Sophie kom gåendes nerför trappan. Jag tog ett stadigare grepp om hennes hand.
- Sophie.. Niall kollade på henne med orolig blick.
- No, it's okey. It really is. Can't we just forget this, okey? 
Jag kollade på killarna med allvarlig blick.
- It won't happen again, not with her or with any of you.
- Harry, it shoulden't happen at all. Never. You know that. Zayn kollade besvärat på mig.
- Yea, but now it happened and can we just forget this now, okey? Sophie kollade på Zayn med sträng blick.
- Okeyokey, We'll forget it. But just for this time Harry, Never again with us, right? 
- Promise. Jag kollade lättat på honom. Han avfyrade ett kort leende mot mig innan han vände sig till de andra.
- So, what are we gonna do today? Go to Louis? Niall kollade sig omkring.
- I'm not allowed to see Louis today.. Jag nickade mot Joe som satt på andra sidan rummet. Sophie kollade frågande på mig men sa inget. 
- Maybe we can just go out and met some fans? It's raining outside so there shouldn't be so many outside, maybe we can to the shopping centrum too. Liam kollade förväntansfullt på oss. Det var inte ofta vi kunde gå utanför hotellet på grund av allt folk, så vi alla nickade. Sophie var inte lika förväntasfull som vi andra var, men hon följde med iallafall.

Utanför hotellet satt det ett tiotal fans som vi visste hade varit utanför i flera dagar. När vi kom ut skrek de och sträckte fram sina händer för att få röra oss.
- Easy, easy. Liam försökte lugna dem. We're going to take pictures with all of you, just take it easy.
Vi ställde upp på bilder med var och en. Sophie stod kvar vid trappan och jag såg att hon inte riktigt visste vad hon skulle göra. Vissa av fansen kastade arga blickar på henne och vissa ignorerade henne. När jag hade tagit några bilder slängde jag en till blick på henne och såg hur några tjejer hade kommit fram till henne. Jag kollade oroligt på henne men hon log mot tjejerna. De tog fram sina mobiler och tog bilder tillsamans med Sophie också. Jag log mot henne innan jag fortsatte ta bilder med fansen.

När vi var klara gick vi in igen och sedan ut bakvägen. Det var bäst så, annars skulle de följa efter oss. Vi hade alla på oss våra kläder vi brukade ha ute, svarta munkjackor och luvan uppfällda. Sophie hade ingen munkjacka men vi hade övertalat henne att hon inte behövde det.
När vi kom fram till shoppingcentret han vi gå några meter innanför innan några fotografer kom fram. Jag suckade. Men det var inte mig det ville åt, utan Sophie. Antagligen så såg dom inte ens att det var jag.
- Sophie! Where's Harry? Are you in love with him? What about Louis? Is Larry over? Sophie tell us about Harry, SOPHIE? 
Sophie kollade sig förvirrat omkring. Jag försökte ta hennes hand och dra henne med mig men fotograferna höll henne kvar.
- Harry, is that you? Harry? HARRY?
Jag suckade och vände mig om. Snabbt tog jag av mig luvtröjjan och gav den till Sophie. Hon såg så hjälplös och ledsen ut där hon stod mitt bland alla fotografer. Jag tog hennes hand och började gå mot affärerna igen. Några säkerhetsvakter tog hand om fotograferna som försökte följa efter oss.
Inne på shoppincentrummet var det inte alls lika mycket folk. Det dåliga vädret lockade inte folk att ens gå utanför dörren. Vi fick ta bilder med några fans som var där men sedan var det inte mer action.
- We're out! Liam kollade glädjestrålande på oss. We're out in the city boys, do you even remember when that happened last time? Vi skrattade.
- Is there anything you need? Jag kollade frågande på Sophie. Joe hade gett mig pengar som jag skulle försöka ge Sophie på ett smart sätt, betalningen för att täcka upp för mig. Änsålänge visste inte Sophie vad som pågick.
- Yes but i don't have any money.. Hon kollade sorgset ner i marken.
- I'll pay for it. What do you need? Hon kollade chockat på mig.
- I.. I need a cellphone. I lost mine i France. 
Jag kollade förvånat på henne. 
- But.. Haven't you called you family?
Hon skakade sorgset på huvudet.
- Harry, then don't care. My mum is really mad.

Niall lade sin arm om hennes axlar.
- It's okey. We can be your family now, if you want to?
Hon log ett sorgset leende mot honom.
- Let's go and find a phone! Jag tog henne i handen. Vi gick mot apple affären som låg bara runt hörnet.
- Harry, I don't need a iphone. Hon kollade på mig med förskräck min.
- No, but i want you to have one.
Hon fick tårar i ögonen och log glädjestrålande mot mig. Jag försökte le tillbaka. Det var inte mina pengar vi spenderade, det var hennes..
Jag lät henne gå runt i affären själv för att välja den mobilen hon helt ville ha. Tillslut valde hon en vit Iphone 4. 
- You need to have a phonecase too. Jag pekade mot hyllan med skal. Efter någon minut kom hon tillbaka med ett skal.
- Wich one did you pick? Jag tog skalet ifrån henne. Hon skrattade när hon sig mitt ansiktsuttryck.
- Isn't it lovely? Hon höll upp skalet brevid sig. Det var ett svart skal med en bild på mig.
- Are you sure? Jag blev osäker av hennes val. Ville hon verkligen ha ett skal med mig på?
- Yes! Now i'll bring the love of my life with me forever. Jag försökte le så verkligt jag kunde mot henne. om hon bara visste..
Jag gav henne pengar och hon gick för att betala. Jag studerade henne när hon räckte fram pengarna till kassörskan. Hon log glädjestrålande när kassörskan frågade någonting och pekade mot mig.
Jag avbröts av att min mobil ringde. Dolt nummer.
Jag svarade snabbt.
- Hello? Det enda jag hörde i luren var några snyftningar. Efter några sekunder hörde jag en välbekant röst.
- Louis?