morethanonedirection.blogg.se

Harrys perspektiv.

- Sophie, it's okey. You don't get pregnant on your first time, i promise. Jag strök henne lugnande över håret. Helst av allt ville jag gråta lite mycket som henne, jag var lika osäker på dethär. 
- How could you forget?! You should have known.. It was my first time Harry. My first time EVER. Hon kollade anklagande på mig. Jag suckade.
- I'm sorry, okey? If you want to we can go to the doctor tomorrow. If you want to be sure. I don't think you need to worry. Jag log när jag såg att hon slappnade av lite. 
- Are you sure? Jag nickade.
- I'll go to the doctor tomorrow. Hon log mot mig. 
- Good. Let's sleep, okey? Jag klappade brevid mig. Hon kröp försiktigt ner brevid mig.
- I love you Harry. 
Jag strök henne försiktigt över håret. Jag kände hur hon slappnade av och efter ett tag blev hennes andning tyngre. Jag vände mig med ryggen mot henne och suckade.
Jag älskade henne inte. Inte på det sättet.

Sophies perspektiv.
- Are you okey? Jag strök lätt över Liam hand som vilade på ratten.
- Yeah.. Han log sammanbitet mot mig. Vi hade suttit i bilen på hans mormors gård i nästan en halvtimme och ingen av hos hade gjort någon ansats till att gå ut från bilen. 
Liam kollade sorgset på mig.
- I think it's time. Han spände loss säkerhetsbältet. 
- It is. Jag skyndade mig att gå ut bilen för att kunna hjälpa han. Jag tog hans hand och vi började gå mot byggnaderna.

- I just want to check on the horses. Nothing else, okey? Liam kollade bestämt på mig.

- We'll do whay you want. Jag tryckte hans hand.

Stallet var som vanligt mörkt och det luktade instängt. Liam gick fram till ett av fönsterna och blåste bort lite damm innan han öppnade det. Ljuset flödade in.

- Can you take that? Liam pekade mot en hink som stod i ett hörn. Jag förstod att det var mat till hästarna. Hinken var tung och jag fick ta tag i den med båda händerna för att orka lyfta den. Liam log för första gången på ett dygn.
- I'll take it. Han tog försiktigt hinken ifrån mig och gick ut mot hagen. När jag kom ut stod han och matade Brenda. Jag tog försiktigt ett kort på dom utan att han märkte det. Jag visste inte hur det skulle bli med hans farmors hästar nu när hon inte levde längre.

Jag gick fram och strök Brenda över halsen. Hon kollade sorgset på mig. 
- Does she understand? Liam kollade på mig med sorgsna ögon.
- I think so. She's so old and wise. Han strök långsamt den gamla hästen över huvudet.
- I don't think they'll let her live.. Brenda. She's to old to move away from here. She's the oldest one here. And i can't take care of her because we'll keep our tour going soon. Han suckade. Sometimes i wish i didn't join x-factor.
- Why? Jag kollade frågande på honom.
- Because i'll never get my life back. We'll always be in this famous world, with paparazzis everywhere. Before x-factor i was just a ordinary boy, alone with my horses. With grandma. I'm really happy that i have so good friend like Harry, Niall, Zayn and Louis. But i don't think we're going to be together so long..
Jag kollade chockat på honom.
- Why?
Han skakade på huvudet.
- I can't tell you. But we're just tired of this life, and if we don't think it's funny, we don't want to put our lifes on it. Please don't tell anyone i told you, right? 
Jag kollade förtvivlat på honom.
- But you didn't told me anything.. Why are you tired of this life? 
Han ställde ner hinken och började gå mot stallet. Jag sprang efter honom. När jag lade handen på hans axel vände han sig snabbt om.
- i just can't tell you, okey? You wouldn't understand.
Jag skakade på huvudet.
- Try me. Maybe i'll understand?
Han skakade sorgset på huvudet.
- Not yet. 
Han fortsatte gå mot stallet. Jag fick springa för att kunna hålla jämna steg med honom.
- We're going home now. Han kollade sammanbitet på mig innan han satte sig i bilen. När jag satte mig brevid honom tog han försiktigt min hand.
- I wish that i could tell you. But not right now..
Jag nickade.

Vi var tysta hela vägen tillbaka till stan. Jag bad Liam släppa av mig vid vårdcentralen. Jag hade lovat Harry.
- Are you sure you'll make it home by yourself? Jag nickade. Det var bara hundra meter till hotellet. Jag vinkade åt honom när han körde iväg innan jag började gå mot ingången. Jag slog mig ner på en bänk utanför. Orden jag hade läst på internet ekade i mitt huvud.
" A child is a connection between the couple. A Child will help you to build a better relationship." 
Folk som hade haft barn innan hade skrivit på tråden. Hur deras kärleksliv hade lyfts till en ny nivå, hur deras liv hade förändras. Att de hade kommit varandra närmare.

Jag tog långsamt upp mobilen och tryckte fram min och Harrys konversation.
" I'm not pregnant Harry. It's okey. I'm at the hospital right now, they did a test and said i wasn't pregnant. Sophie" 
Innan jag hann ändra mig tryckte jag på skicka knappen. Jag fick snabbt ett medelande tillbaka.
" That wonderful. We're having our first concert tonight here in London, there's a place in the arena for you if you want to come. See you soon."
Jag log. Såklart jag ville gå på konserten. Medan jag skrev ett svar slog ett sting av dåligt samvete till mig. Det hade ju varit kul att veta om jag var gravid eller inte..
Jag kollade mot entren på vårdcentralen. Det såg inte inbjudande ut. Jag suckade. Jag fick helt enkelt vänta.

Inom en vecka. Tänkte jag. Inom en vecka ska jag gå dit. Jag måste få veta svaret. En överraskning var någonting jag velat gett till Harry länge men jag hade aldrig kommit på någon bra. Jag log medan jag började gå mot hotellet där Harry väntade.