morethanonedirection.blogg.se

Harrys perspektiv.

När ambulansmännen kom springande uppför trappan satt jag med hans huvud i min famn. Utan att säga ett ord började de försöka få ner honom från den höga plattformen vi var på. Jag hjälpte till även fast det var svårt. Jag höll fortfarande mitt grepp i Louis hand medan vi gick ner för trapporna. Det enda jag kunde fokusera på var mina egna fotsteg. Jag märkte inte ens när Niall, Liam och Zayn kom utspringande från sina rum.
När vi kom fram till sjukhuset hände allt så fort. Flera doktorer kom springande mot ambulansen och hjälpte till med båren ut. De lade över honom på en bår med hjul innan de började springa i den långa vita gången. Jag sprang efter. Ljuset flimmrade för mina ögonen. Plötsligt fick jag syn på ett välbekant ansikte i ett av fönsterna. Jag var nära på att tappa balansen när jag saktade in på farten lite. Jag vände mig om och kollade på henne igen. Felice? 
Nej, denna tjejen hade långt svart hår. Jag vet inte varför jag trodde det var Felice. kanske var det den kalla sjukhus känslan eller doften som påminde mig av henne. Jag kände hur mina ögonen tårades och tog upp handen för att torka mina tårar. Den lilla skesten gjorde så jag tappade all min balans och föll handlöst frammåt.

När jag vaknade upp låg jag i ett ljust rum i en hård säng. Jag kollade mig sömnigt omkring medan jag försökte komma ihåg vad som hade hänt. Plötsligt kom bilderna över mig. Louis, Sjukhuset och Felice. Jag kastade mig ur sängen och ut ur rummet. När jag kom ut blev jag chockad av alla människor som skyndade runt. Jag drog tag i en kille med vita kläder.
När han vände sig om sken hans ansikte upp i ett leende.
- Harry! i'm glad you're awake again. It was a really bad fall you did yesterday.
Jag gick rakt på sak. 
- Where's Louis? 
Han kollade på mig med beklagande blick.
- Your friend is in room 27. You can go in if you want, his doctor is there right now to check him.
Jag tackade inte ens utan började springa nerför raden av rum. Jag förbannade mig över mina tighta svarta byxor jag hade satt på mig igår. 
När jag hittade rum 27 slet jag upp dörren. En doktor kollade förvånat upp på mig. Brevid honom låg Louis i en säng. Jag gick med tveksamma steg fram till honom.
- I-is he dead? Jag flämtade medan jag uttalade orden jag hade på tungan.
Doktorn log mot mig.
- No, he's not. He's just in a coma. He had a stroke yesterday. It's almost sure that he'll wake up, but we haven't figured out how yet. We're taking him for an operation in 5 minutes, but after that you'll be able to visit him when you want. Han pausade samtidigt som han tog min hand. I know you like him very much. Sing to him Harry. Make him remember you. Those things can make him wake up.
Jag kollade han i ögonen.
- Thank you. Stammade jag fram innan jag backade ut från dörren. Jag var inte säker på hur lång tid en operation tog, men jag visste at jag skulle stanna på sjukhuset ända tills den var klar iallafall.
Jag började gå nerför den långa raden av rum och sjuka människor. Plötsligt kom jag ihåg tjejen som jag sett igår. Jag tvekade lite innan jag började gå nerför trappan. Hennes rum låg  nära där ambulanserna åkte in,det kom jag ihåg. Jag visste bara en tjej som såg ut som Felice. 
När jag kom fram till rummet var det tomt. Jag tittade mig frågande omkring för att se om hon satt utanför nånstanns. Men ingen tjej där. Inte ens någon sjuksköterska var på bottenvåningen. Jag kollade en sista gång i rummet. Fortfarande lika tomt. Jag suckade innan jag började gå upp för trappan igen. Jag måste ha sett fel. Eller drömt allting.

När jag kom upp såg jag de andra killarna sitta i väntrummet. De reste sig när jag kom upp. 
- Harry. Liam kramade mig. I'm so sorry. 
Jag backade några steg.
- Don't feel bad for me. Jag kollade anklagande på honom. I'm not the one who's hurt, i'm not in coma and i'm not in a operation right now! Jag skrek fram det sista orden. Jag sjönk ner på golvet. Jag kände några starka armar omkring mig. Niall höll om mig medan jag kände hans tårar ramla ner i mitt hår. 
- Harry, it's okey. We'll make Louis wake up, promise.
Jag svarade inte utan satt bara kvar på golvet. Jag ville förklara för Niall att jag verkligen uppskattade att han höll om mig, men inga ord kunde komma från mina läppar. Liam kom fram och klappade mig på axeln.
- Harry. Han lade sina armar om både mig och Niall. Zayn kom fram och sedan satt vi på golvet och kramades i flera minuter. Vi avbröts av en harkling.
- You can go in now. Louis doktor kollade på oss. We're done with the operation.
Jag reste mig hastigt. Niall tog tag i min arm och höll mig tillbaka.
- Together. Viskade han medan vi började gå. 
När vi kom in till Louis satte vi oss på varsin stol omkring honom. Jag tog hans hand. Den var iskall.

Louis perspektiv.
Jag kände hur Harry skakade när han tog min hand. Jag undrade hur hans ansikte såg ut och om de andra killarna var där också. Jag hade bara hört massa stolar dras fram till sängen.
Det enda jag ville var att fläta in mina fingrar i Harrys. Jag ville sträcka upp händerna och känna på hans hår. 
Jag var fångad i min egen kropp. Koma hette det, det hade jag hört doktorn säga. Jag visste inte vad det var för något. Det skrämde mig lite,jag ville alltid ha kontroll på vad som hände i mitt liv. 
- What shall we do? Niall mörka röst kunde jag inte ta miste på. Jag kunde föreställa mig hur han fingrade på sitt halsband som han alltid gjorde när han var nervös. Jag hörde att de viskade någonting till varandra. 
Jag funderade på var killarna satt. Harry satt på min vänstra sida, det kände jag. Niall satt säkert brevid honom för att hålla honom lugn och Liam och Zayn satt säkert på andra sidan. Jag blev varm inombords när undrade om de förstod att jag kunde höra dom. 
Jag avbröts av att jag hörde några stolar dras ut igen. 
- we'll be back soon. Nialls röst ekade genom rummet. Jag förstod att de hade lämnat Harry ensam med mig. Jag kunde känna några droppar landa på min haka. Harry grät.
Jag blev kall inombords. allt jag ville var att trösta honom.
- Louis, i love you. Jag sände alla mina tankar tillbaka till honom. Harry i love you. Han ryckte till. Jag vet inte om det var mina tankar eller om det var någonting annat. 
Jag hörde hur han började nynna på moments. 
I wanna lay beside you
I cannot hide this
Even though I try
Min favoritlåt. Plötsligt kände jag hur något varmt lade sig brevid mig. Jag log inombords medan jag kände hur han höll om mig.
If we could only have this life
For one more day
If we could only turn back time
Jag kände hur hans tårar landade på mitt bröst. Jag lade all min kraft på att kunna få honom att sluta. Men min kraft ersattes av någonting annat. En bild. En bild av mig och Harry som stod på taket.