morethanonedirection.blogg.se

Claras perspektiv.

- He's hot. Sjuksköterskan som brukade hjälpa mig nickade mot Harry.
- He's not.
- He is.
- He's a douche. Hon kollade förvånat på mig.
- What?
- I hate him.
- Clara. Hon suckade. Stop hating people.
- He's deserves it. Jag log roat mot Harry när han kollade på mig.
- Why?
- I can't tell you. Jag hoppade snabbt ner från sjukhusbänken och gick mot Harry. Han kollade osäkert på mig.

- Hi Harry. Jag log ironiskt och satte mig brevid honom.

- Hi. Han mumlade och kollade ner i marken.
- Did you enjoy your first day here?
- Wonderful. Harry log ironsikt. I met so many new and awesome people.
- Oh, i see. I just met a faggot with curly hair. Jag försökte låta stadig på rösten. det var inte meningen att vara så elak men orden bara flög ur min mun.
- You know i'm gay. Harry log snett mot mig.
- I know a lot about you Harry.
- Like what?
- Your nipples. Your tatoos. How you hate the ringtone "marimba." Everything.
- That's things everyone knows.
- Tell me something i don't know then.
Harrys blick flackade mellan mig och de andra i rummet.

- Come on. Jag tog ett hårt tag om hans arm.
- Where are we going? Han stretade emot.
- You'll see. Jag slog snabbt igen dörren bakom oss.
- It's almost midnight. Harry kollade nervöst på mig.
- We're just going for a walk. Jag njöt av att se hans rädda ögon i mörkret.

Jag började gå nerför den mörka korridoren. Harrys hand famlade efter min och jag ryckte snabbt bort den. Han tog ett stadigt tag i min arm och följde mig genom mörkret. Jag gick snabbt och säkert genom den välkända korridoren. Mina nattpromenader hade blivit en vana under de senaste åren och jag hittade i korridoren som om den var en del av mig.
Harry gick rätt in i mig när jag stannade vid dörren som ledde upp emot taket. Jag slog snabbt upp dörren och den långa trappan tornade upp sig framför mig.
- Where.. Where does it go? Harry kollade över min axel på trappan.
- You'll see. Jag tog några steg uppför trappan.
- I don't want to. Harrys röst lät trotsig.
- You'll never make it back. It's dark. Jag fortsatte gå uppför trappan. Springde steg hördes bakom mig och jag flinade. Trappan var lång och jag kunde höra Harrys flåsande andetag bakom mig. Det rosslade i hans lungor och hans svettiga hand letade sig till min tröja för att känna vart jag var.

Dörren ut till taket var tung och den gnisslade högt när jag drog den åt sidan. En krafig vind fick mig att vingla till och jag kände ett par starka händer ta tag i mina axlar. Jag trasslade mig snabbt ut ifrån hans armar.
- Don't touch me. Jag gav honom en mörk blick. Hans ögon blev ljusa och hans kollade osäkert på mig. Jag vände mig tvärt om och började gå ut emot taket. Harry gick snabbt efter och jag kunde höra hur han snubblade till flera gånger i mörkret. Jag fnissade. Det var sladdar och lådor utplacerade över hela korridoren. Mina fötter bar mig säker fram meter för meter tills korridoren mynnade ut i taket. Jag drog in den kalla nattluften och gick ut på taket. Harrys ögon glimmade till bakom mig och han tog ett hårt tag om den stora skorsteten som stack upp på taket.
- You're scared. Jag flinade emot honom.
- I'm not. I just wanted to hold it. Han släppte snabbt skorstenen och tog några försiktigt steg emot mig.

- Show me you're not. Hans rädda min fick mig att tvekan. Jag försökte intala mig själv att han förtjänade att känna den rädslan jag känt under de senaste åren. Den rädslan över vad som hade hänt med Louis, Harry, Niall, Zayn och Liam när de försvann.
- You see. Harry ställde sig brevid mig och kollade ut över ljusen i staden.
- I'm so impressed. Jag log ironiskt.
- You should be. Harrys mörka ögon borrade sig in i mig.
- I swear you can't do this. Jag tog snabbt några steg framåt och ställde mig på den tjocka stången som sträckte sig ut en bit ifrån hustaket. Jag hörde Harry flämta bakom mig när jag tog ett steg ut på den. Adrenalinet forsade genom kroppen och jag vände mig triumferande om.

- Come back. Harrys ögon var oroliga.
- Do you even care?
Harry ryckte på axlarna.
- I know you do. Jag tog ett steg ut igen. I feel so alive. Have you ever felt alive Harry?
- No. Hans mörka ögon granskade mitt ansikte. Jag kände hur jag började tappa koncentrationen och tog snabbt ett steg tillbaka till taket igen. Harry andades ut.
- It's your turn now.
- No, i don't think so.
- You're afraid Harry. Jag flinade åt hans rädda min.
- I'm not.
- Do it.
Harrys ögon skiftade nyans och blev mörkare. Han gav mig en mörk blick och tog snabbt ett steg stången. Hans händer darrade när han försiktigt rättade till de små lockarna som stod åt alla håll.
- It's really high. Han kollade oroligt ner på bilarna som körde nedanför.
- You'll die if you fall.
- You don't say. Harry röst var ironisk. Jag gav honom en mörk blick.
- Do it Harry.
Harry tog försiktigt ett steg ut på den smala stången. Hans smala kropp vinglade och hans sträckte sina armar ut i luften för att få balans. Jag flinade åt hans höga andhämtningar. Han kollade bedjande på mig.
- You see, i'm not scared.
- I can see that you're afraid Harry.
- I'm not. Han tog försiktigt ett steg till ut på den smala stången.
- You see. Han log triumferande mot mig när han hade fått tillbaka sin balans. Han ryckte nochalant på axlarna och flinade mot mig.
- I stood there to. Jag besvarade inte hans leende.
- So what? Harry tog snabbt ett steg emot taket igen.
- Oh, you want to go in. Jag flinade emot honom.
- I just thought you wanted to try again.
- Oh, i'm fine.
Harry stannade osäkert upp och blev stående på den smala stågen.
- You was about to tell me something?
- What? Harry kollade frågande på mig.
- Down there. Jag pekade nedanför mig. Something about you that i didn't know you.
- No i wasn't.
- Well, tell me something then.
- Like what?
- Oh, maybe about Louis?
Harrys blick mörknade.
- No.
- I'll help you. Did you use a gun? Min röst blev inte alls lika säker som hade hoppats på.

Harry tog snabbt ett steg emot mig. Hans fötter slirade på den hala stången och han sträckte ut händerna för att få tag i någonting.
- Help! Hans ögon skiftade från mörkt till ljust igen och han sträckte sig efter mig.