morethanonedirection.blogg.se

Claras perspektiv.
Harry kollade på mig med bedjande ögon. Hans händer famlade efter någonting att hålla sig i och innan jag hann tänka sträckte jag fram händerna och tog ett stadigt tag om hans handleder. Hans tunna kropp föll handlöst mot taket och jag försökte hindra honom från att inte krasha ner på taket men han ramlade ihop i en liten hög vid mina fötter. Jag släppte snabbt hans händer.

Harry lutade ansiktet i händerna och hans rygg skakade. Hans andhämtning var hög och de små lockarna på hans huvud stod åt alla håll. Mitt hjärta värkte av att se hand lilla figur krypa ihop ännu mer men jag försökte intala mig själv att han förtjänade det. Han förtjänade att känna räddsla och smärta, precis som Louis hade gjort.
- You were afraid Harry. Jag försökte låta stadig på rösten.
Hans rödsprängda ögon borrade sig in i mina ögon och jag försökte att inte flacka med blicken.
- Yea, i were fucking afraid. I can't believe how mean you really are to me, i tried be nice to you in the begining but you only hates me. I didn't kill Louis okey?! I liked you in the begining, i thought we could have been friend, and then maybe i could have told you. Han snyftade. But that's so damn over. Do you want to know why i moved here? I'm dying. They're trying to do everything to make me live this year out, but this is killing me. You're killing me more than the brain tumour. But you win, hope you'll be happy when i'm dead. Harry reste sig hastigt upp. Mitt hjärta värkte samtidigt som jag försökte intala mig själv att det var sant att han hade dödat Louis.

- Harry. Jag famlade för att hitta någonting att säga.
- No, don't say anything. You've already ruined everything, don't tell me about Louis again. Don't tell me about how much you hate, tell me you want me to die. Because that's what you want, right? It wasn't so smart to save me over there. Han nickade emot stången.
- Harry, i'm.. Han avbröt mig igen. Hans ögon skiftade till en ljusare nyans och han såg liten och sårbar ut där han stod rätt framför mig.
- Leave me alone, okey? Han vände sig snabbt om och började gå mot korridoren som ledde tillbaka in till sjukhuset.
- Harry, wait!
- What?! Han vände sig om och stirrade på mig med trött blick.
- I'm dying to. Mina händer skakade när jag försiktigt rättade till min tröja som hade hamnat på snedden.
- Oh, but i'm going to hell. And you're going to heaven, if you could say it by yourself.
- I didn't mean it like that.
- So, how'd you mean it then? Harrys ögon borrade sig i mina. Det gick runt i mitt huvud samtidigt som jag försökte komma på någonting att säga.
- You see. It was exactlly how you meant it.
- You can't make it back. Min röst låt hårdare än den skulle.
- So what? Harry vände sig om och började gå snabbt nerför den långa korridoren.
- You're going to fall Harry.
- No.
- Harry, wait for me. It's dark.
- Why do you even care? Harrys ögon glimmade till i mörkret.
- I.. Jag försökte komma på en förklaring. Jag visste inte ens själv varför jag brydde mig om killen som mördade Louis.
Harry tog ett steg emot mig.
- I can see what you're thinking.
- Yea, right. Jag försökte flina mot honom men det blev endast en grimas.
- You're trying to figure out a way to explain why you care. You're trying to understand it by yourself, why would you care about a fucking murder? But you're not fiding a reason. You know what, i think you know deep inside that i didn't kill Louis.
- I know it Harry. Jag försökte låta säker på rösten men den svek mig.
- Be proud to call yourself a murder. Because you killed me, after one day here. I'm already dead.
- Harry stop.
- Leave me alone now, please.
- Wait.. Harry vände sig snabbt om igen och började gå nerför den långa korridoren. Jag sprang snabbt efter honom.
- Harry, i didn't mean to kill you.
Harry skrattade tomt.
- Too late.
- I'm sorry.
- You're sorry? For what?
- I don't know. Jag förbarmade mig över mitt hjärta. Varför sprang jag efter honom?
- Don't say you're sorry if you don't know why you're sorry. And i know you're not sorry.
- Oh! Jag svor irriterat. You'll never listen to me.
- You had your chance.
- Well, go back there, do it. But you won't make it back without me. Jag stannade i korridoren.
- So what. Harry suckade.
Jag kollade mig uppgivet omkring i den mörka korridoren. Harrys steg hördes allt längre bort. Mina händer famlade utefter väggen för att känna vart jag befann mig i korridoren. Mina fingrar stötte in i den lilla skylten som satt under fönstret. Jag flämtade till. Innan jag hann tänka mig för ropade jag till Harry.
- Harry, the stair.. Jag visste att trappan bara var ett tiotal meter från där jag befann mig.
- Why do you even.. Några höga dunsar hördes bortifrån trappan.
- Harry? Min röst darrade.