morethanonedirection.blogg.se

Sophies perspektiv.
- Hej, är du vaken nu? 
Jag öppnar sakta ögonen och ser in i ett par gröna ögon.
- Harry? 
- Nej, mitt namn är karin och jag är din läkare. Minns du vad som hände igår? Karin pratar långsamt och överdrivet tydligt.
Jag blinkar några gånger och spänner mig innan jag börjar prata.
- Jag var på konserten och Harry tog upp mig på scenen. Sedan minns jag inget mer.
- Du har rätt, du var på konserten och Harry tog upp dig på scenen. Men du svimmade på scenen. Gjorde Harry någonting som fick dig att svimma? Karin kollar på mig med allvarligt blick.
- Jag vet inte. Svimmade jag brevid honom så han såg mig? vad hände sen?
Karin ler lite medans hon berättar
- Min dotter var på konserten och hon berättar att du svimmade i Harrys armar så ni båda ramlade ner på golvet. Harry satt själv med dig en stund innan någon förstod vad som hade hänt och vakterna ringde ambulansen. Killarna fortsatte konserten efter det.
- Men frågade dom inte någonting om mig? Gav du mig deras namn eller nummer ? 
Karin ler.
-Harry frågade om du var okej men inget mer. Jag är ledsen.
Jag vände mig om mot väggen igår. 
- Du får åka hem redan idag. Jag tror att din mamma är påväg med bil hit. Du har bara svimmat och är inte skadad. Karin klappade mig lite lätt på ryggen. Hoppas du får se killarna någon mer gång.

3 dagar senare.
Jag har spenderat alla de senaste dagarna inomhus. Det enda jag gör är att sitta på twitter och försöker få kontakt med killarna. Men jag försvinner bara i mängden bland alla andra fanmejl. Någon har lagt upp filmen på youtube där man kan se hur jag svimmar i Harrys armar. Harrys bekymrade min och hur de andra killarna springer runt på scenen skär i mig. 
Plötsligt plingar det till på min mobil. 
"Simonandersen started following you!" 
Simon? En av de killarna jag träffade i Norge. Hur har han hittat mig på twitter?.
Jag börjar följa honom och får direkt ett medelande från honom.
"Hej Sophie! Hann du till konserten och hotellet?"
Jag tänker några sekunder innan jag skriver ett svar.
"Jag hann till konserten och Harry tog upp mig på scenen under en låt."
Simon svarar nästan direkt 
" Jag vet inte vem Harry är en jag förstår att du måste vara överlycklig. Sjöng han till dig eller vad gjorde han?"
Sanningen eller ljuga? Jag hinner knappt tänka innan jag skriver sanningen " jag svimmade i hans armar så jag minns inte. Och han lägger inte märke till mig när jag skriver till honom på twitter. Hur ska dom någonsin lägga märke till mig?"
Simon: "Shit! det lät inte så kul hörru.. Jag vet inte riktigt vad du kan göra men kan du inte gå på någon mer konsert så kanske han lägger märke till dig igen? Om du nu gillar honom så mycket.."
Ideén slår mig direkt. Varför har jag inte tänkt på det innan? Det finns en hemsida där man kan kolla vart killarna befinner sig för tillfället. Sedan är det bara att kolla vart alla fans är för att ta reda på vilket hotell de bor på.
"SIMON! Du är en stjärna. Såklart jag måste leta efter dem. Tack för hjälpen.. Sophie."

Jag går direkt in på hemsidan där det står deras tour-datum. Tyskland befinner de sig i. 
Jag går in på banken och kollar hur mycket pengar jag har kvar från pappa. 14.000 kommer man ganska långt på om man väljer ett billigt altenativ.

En vecka senare.

"Hej Simon. Just nu sitter jag på tåget påväg till Tyskland där killarna är nu. Jag har rymt hemifrån. Mamma förstod inte mina planer när jag berättade vad jag var tvungen att göra. Så nu har jag packat min väska och rest iväg. Jag har med mig 18.000 och jag tror att jag kan klara mig rätt långt på dem. Jag ska försöka hitta någon som säljer en biljett utanför arenan billigt. Jag hör av mig. Sophie."
Jag lutade mig tillbaka i tåget. Bara 10 minuter tills tåget var framme i tyskland. Då skulle jag försöka hitta ett hotell eller vandrarhem att sova i innan jag begav mig till Killarnas hotell. Konserten skulle inte vara förrens imorgon så jag hade gott om tid på mig.
- Nu anländer tåget till sin slutdestination som är Berlin. Vi på tåget hoppas att ni haft en trevlig resa.
Jag kom av tåget först av alla. När jag kom ut på perrongen stanadde jag och drog in luften av Tyskland. Så det var alltså här jag skulle spendera några dagar framöver, tills killarna åkte till ett annat land. Innan jag började gå mot stationen kontrollerade jag en sista gång att jag hade mitt bank-kort med mig. 
- Excuse me, do you want any help? En vakt kollade på mig med snäll blick. 
- Um yes, i want to know a cheap hotel around the arena? Jag försökte uttala orden vuxet så hon skulle ta mig serriöst. 
- Yes, we have this hotel and it's really good and cheap. Hon gav mig en broshyr med en bild på ett hotell på.
- Thank you so much. Jag log överdrivet mot henne. Do you know where the boys in One Direction stays?
- Oh they're at the arena-hotel. There's a lots of girls outside so they don't go outside right now. Hope you'll enjoy you time here in Berlin!

Jag tackade och började gå mot hotellet hon hade pekat på. När jag hade checkat in och lämnat min packning började jag gå mot killarnas hotell. När jag kommer så nära att jag ser alla fans som står utanför hotellet stannar jag. Det var tusentals av skrikade tjejer som stod och väntade på killarna. Hur skulle jag märkas bland alla dessa?
Plötsligt började några skrika och peka på mig. Eller rättaresagt bakom mig. Jag vände mig snabbt om. Bara några meter ifrån mig kom Liam gående. Han vinkade till fansen och alla började springa. Eftersom jag redan var nära honom sprang jag också. Jag kom fram först av alla. 
- Liam, please. Jag flämtade. I need to talk to Harry. Can i have his number or something, please?
Liam skrattade och kollade på mig.
- Everyone want his number sweetie, but it can't come out. His phone would break of all the calls from fans. Do you want a photo or anything with me? I'm not Harry but..
De andra fansen var nästan framme vid oss. Jag tog snart ett kort tillsamans med Liam innan jag gick mot hotellet. Eftersom alla var vid Liam så var det tomt vid platserna så det var fritt fram och sätta sig längst fram. Plötsligt öppnades hotelldörren. Men det var inte Harry som kom ut. Han kom inte ut på hela kvällen.