morethanonedirection.blogg.se

Harrys perspektiv.

Jag kollade på den stora folkmassan som var samlad utanför parken. Folk hade köat ända sedan klockan nio på morgonen inför våran show. Louis tog försiktigt min hand.
- I can't believe it.
- Not me either. Niall ställde sig brevid oss och kollade ut genom det stora fönstret. Vårat hotell sträckte sig högt över marken och man kunde ha utsikt över hela parken där vi skulle uppträda.
- Look, they're crying. Niall pekade på några fans som satt längst fram i kön och höll om varandra.
- It's our faults. Jag suckade.
- No, it's my fault. Niall kollade ner i marken.
- Niall, we don't want to do it either.. With the baby and everything. And Zayn.
- But it was my decision. How could everthing go so fast? It was only a week since Sophies funeral and when i told you about it. I was thinking that we could have had this consert in a month or something.
- It's for the best Niall. Jag lade försiktigt armen om honom. 
- Yes, you're going to do well without us. Louis log försiktigt mot Niall.
- But i'll miss you. Niall hade tårar i ögonen.
- Send us ticets to your consert. Jag puttade till honom. If they're not sold out already. 
- They wont be. Niall log försiktigt.

- Zayn will be here in five minutes. Louis vände sig från fönstret och gick bort till garderoben.
- It's time. Jag nickade sammanbitet. 
Niall kollade ut över fansen som stod och köade.
- Do you think any of theese will follow me? Niall kollade oroligt på mig.
- Niall, everyone will. They love you, with or without us. I promise. Niall kollade tacksamt på mig innan han gick mot garderoben. Jag studerade de gråtande fansen en gång till. Jag undrade hur mycket det skulle gråta på konserten.

Dörren slogs upp och Zayn kom in. Hans ring runt foten skymtade under de svarta jeansen han hade på sig.
- The taxi is here. Han pekade ut mot gatan.
- Are we ready? Jag kollade mot Niall och Louis som nickade.
Det pirrade nervöst i min mage när vi satte oss på bilen. Det var den största konserten någonsin, fansen skulle ta upp en hel park och det var första utomhuskonserten. Vi åkte förbi raden av fans som stod och köadet. Det kollade frågande efter taxin men eftersom den hade svarta rutor såg de ingenting. Jag studerade raden av tjejer och killar som stod och tryckte sig mot staketet för att komma in på parken. De hade precis börjat släppa in och bakom stängslet var det redan hundratals med fans som stod och väntade. Taxin svängde av vägen och in på parkeringen bakom scenen. Vi gick snabbt ur bilen och skyndade oss bort till scenen innan någon av fansen skuller se oss. Bakom scenen fanns det ett litet rum med några soffor.

- It's fifteen minutes until it starts. Should we go inside? Niall pekade mot rummet bakom scenen. Vi nickade.
- I can't believe in. Zayn kollade på oss med tårar i ögonen. 
- Not me either. Louis kollade chockat på Zayn. Det var som att allt hade sjungt in nu

. 
Vi sa inte mycket. Vi satt bara tysta i tio minuter och väntade på att det skulle bli dags. Det fanns inga ord att beskriva hur mycket känslor som fanns inom oss. Rummet vibrerade av gråt och nervositet.
- It's time. Niall reste sig försiktigt upp.
- it is. Jag suckade och reste mig snabbt upp. 
- Come here. Louis höll ut armarna och vi alla gick in i våran gruppkram som vanligt innan konserterna. Vi klamrade oss fast vid varandra som om vi inte ville släppa taget. 
- Come on. Let's do this to the best consert ever. Niall försökte le genom tårarna.

Vi steg upp på scenen en efter en och blickade ut över det stora publikhavet. Fansen skrek och starka ljustrålar riktades mot oss. Det höll på att bli mörkt ute men scenen lyste ut över hela publikhavet. Jag gick försiktigt fram till mikrofonen.
- We're so happy that you wanted to join us for this consert. As you already know, this will be our last consert. Fansen skrek och jag kunde höra snyftningar över hela parken.
Louis gick fram till mikrofonen brevid. 
- We'll never forget you. You changed our lifes and you made us believe in our dream. This was a big dream coming true for all of us, but this lifestyle isn't made for everyone. Fansen skrek.
- Let's make the best show ever. Zayn höll upp händerna och fansen skrek.

Vi starade våran sista konsert någonsin. Som alla andra gånger vi hade sjungt sedan Liams bortgång så var vi tysta på hans solon. Fansen sjöng försiktigt med på Liams solon, det kunde hela texterna utantill. Jag kollade ut på den stora folkmassan. Så många olika människor som hade följt oss genom alla dessa åren, så många tjejer och killar som hade kommit fram till oss och berättat att vi hade räddat dom från dåliga vanor, så många som har köpt vårat låtar, skivor, tröjor, tidningar och lagt ner hela sitt liv i oss. Niall, Zayn och Louis stod tysta på scenen. Det var under denna pausen som Liam skulle ha sagt någonting igentligen. Jag kollade mig förvirrat omkring. Vi hade inte förberett någonting. Fansen stod tysta och kollade på oss med rödgråtna ögon. Dom flesta kunde schemat för konserten utantill.

Innan jag hann ångra mig hoppade jag ner från scenen och gick fram till stakeket. Fansen skrek och jag gick långsamt framför raden av fans. Jag stannade till framför en tjej som stod och grät. På hennes tröja hade hon en stor bild av Liam. Jag sträckte mig försiktigt fram och kramade henne. Hon kramade mig chockat tillbaka.

- Liam loved you. Jag tog försiktigt upp mikrofonen. He loved everyone of you. He never wanted this to happen, but sometimes you just got to follow your heart. Maybe one day you'll se us out here again. Maybe one day you'll read in the newspaper about us. Maybe you'll read how we'll coming back to you, maybe you'll read about how happy we are without this tour. But whatever you'll going to read, i want you to know that we'll always miss you. All of you, and everyone who couldn't make it here today, everyone has helped us to come this far. We couldn't make it without you, you are the best fans in the world. Några fans grät och sträckte sig emot mig. Jag tog en tjej försiktigt i handen. If i could, i would hug all of you. Fansen skrek. We're going to perform a song Liam wrote for us, a long time ago. He never had the chance to sing it with us, but we want to sing it for him. And yea, he's gone. But he'll always be here, in our hearts, remember? Because as long as you don't forget him, he won't forget you. Always remeber that.

Jag tog mig snabbt upp på scenen igen och vinkade att vi var klara att köra igång. Vi sjöng långsamt låten som Liam hade skrivit till oss. Men denna gången sjöng vill tillsamans på Liams solo. Parken var helt tyst förutom våra röster som flöt ihop i mörkret. Jag kände hur tårarna började trycka på den sista versen. Jag satte mig försiktigt på scenkanten och sträckte fram händerna mot några fans. När låten var slut var det tyst i några sekunder innan fansen började skrika. Jag såg hur några tjejer grät några meter ifrån mig och jag vinkade försiktigt till dom. Jag kollade ut över den stora publiken. En tjej som stod på andra raden vinkade och försökte komunicera med mig. Hennes tårar rann ner för kinderna och jag vinkade försiktigt till henne. Hon fortsatte att ropa och jag lutade mig fram och försökte höra vad hon sa. Hon viskade någonting i mitt öra men jag hörde inte vad hon sa. Jag sträckte tveksamt fram mikrofonen mot henne och hon kollade oroligt på mig innan hon försiktigt tog mikrofonen.

- Can you hear the Liam? Hon skakade av gråt och jag såg hur hon försökte få fram ord. Jag sträckte mig fram mot henne och mikrofonen.
- They're screaming for you. Jag snyftade till och kände hur tårarna började komma. Jag kramade försiktigt om henne och satte mig på scenkanten igen. Niall, Louis och Zayn kom försiktigt fram och satte sig brevid mig. Fansen grät och vi grät. Jag tog försiktigt Louis hand och kramade den hårt. Det var för mycket känslor som slogs inom mig.

- We're going to miss you. Min röst darrade. Fansen skrek. Zayn kollade på mig med tårdränkta ögon och jag försökte le mot honom. Några fans slängde upp presenter och plakat på scenen och jag plockade försiktigt upp ett plakat som hade landat brevid mig. Jag läste högt från plakatet.
- "We're screaming for you to. Can you hear us?" Fansen började skrika och jag såg hur Louis lutade ansiktet i händerna. Hans rygg skakade och jag lade försiktigt min arm runt hans axlar. Zayn plockade upp ett papper som hade landat brevid honom. 
- "thank you for saving our lifes" Fansen skrek när han läste upp lappen. Jag kollade mer tårar i ögonen ut över alla fans. Något smalt och oranget flög förbi mitt huvud och jag kollade förvånat åt det hållet. Jag log när jag såg vad det var. Jag tog upp moroten och stack den i sidan på Louis. Han kollade chockat på mig.
- Harry! That hurts. Jag log försiktigt genom tårarna. Louis kollade sig omkring över den stora parken.
- It's time. 
- We've said that many times today. Jag reste mig försiktigt upp. Fansen grät hysteriskt.

- It's not a goodbye. Niall försökte le genom tårarna. It's just a new beginig. 
- You'll se our bad dances someday again. Zayn torkade sig över ögonen. Jag nickade försiktigt. 
Fansen stod helt tysta och kollade på oss med rödspränga ögon. 
- We'll see you again. Thank you for everything. We'll always love you, don't let anyone let you down. Always follow your dreams and be how crazy you want. Jag vinkade försiktigt ut genom folkmassan innan jag tog ett djupt andetag och vände mig ifrån scenen. Niall, Louis och Zayn vände också ryggen mot publiken och vi började gå mot dörren. Fansen skrek och jag kände hur jag började gråta.

För sista gången vände jag mig om och kollade ut över den stora folkmassan innan jag vände ryggen åt det som hade varit mitt liv i så många år.