Kapitel 4 - Why did you do it?

Harrys perspektiv.

Norge. Det var där allting började. 
Innan vi skulle gå in på scenen och ha våran konsert för 19.000 skrikande fans tog Louis mig åt sidan.
- We need to talk. Can we go for a walk? tonight, when they're sleeping. 
Jag såg i Louis ögon att han ville berätta något allvarligt. Jag famlade fram ett nervöst 
- Ofcourse we can.
Louis gick förbi mig och nuddade snabbt min hand. En sådan lätt beröring av honom har alltid fått mig att känna som att hela världen är min. Jag förstod väll vad han ville prata om, det gamla vanliga om att han älskade mig igentligen, men att mangament bestämde tillslut och att vi fick hålla det som det var. 
När vi gick ut på scenen och fylldes av ljudet, ljuset och alla tusentals människor kände jag att det var verkligen här jag hörde hemma. 
Och vi var igång. Låtar spelades och allt flöt på. Louis höll sitt tal som fick mig att vilja gå fram och ta honom i min famn, men jag visste att jag inte kunde.
Sedan var det dags för mitt tal. Ljusen släcktes och strålkastarna tändes på mig. Eftersom jag kunde talet utantill så rabblade jag upp det jag skulle säga samtidigt som jag kollade ut över publiken. När jag avslutade mitt tal med tårar i ögonen sänkte jag blicken för att kunna blinka undan tårarna.
När jag kollade ner såg jag första raden av tjejerna som stod längst fram. Precis under mig stod tjejen jag hade träffat i kön, tjejen som hade varit så nervös och som hade stått alldelles själv i kön. Hon stod och kollade rätt upp i mina ögon. Inte som de andra tjejerna som stod brevid och knuffades och skrek. Hon bara stod där och kollade på mig med lysnade ögon.
Jag bestämde mig fort. Jag vinkade till Liam att köra igång "more than this". Sedan gick jag bort till vakten och böjde mig ner.
- I want that girl on stage. now.
vakten kollade konstigt på mig.
- Why? 
Jag slängde en blick på henne där hon stod.
- I wanna sing to her.

Jag gick in mot scenen igen och såg vakten lyfta upp tjejen. Niall gick bort för att hjälpa henne upp på scenen och leda henne bort till mig. Hennes händer skakade när jag tog dom i mina. 
-Don't worry honey . Viskade jag men jag tror inte hon hörde det.
Jag sjöng mitt solo till henne och försökte få henne lugn. När det var klart vände jag mig mot pubilken med henne.
- What's your name sweetie? viskade jag i hennes öra.
- Sophie. Hennes andedräkt var varm mot mitt öra. 
- Can everybody give a hand for Sophie? 
När publiken började applådera kände jag hur hon sjönk ihop i mina händer. Jag försökte desperat hålle henne uppe men hon drog med sig mig ner på golvet. Alla såg vad som hände men ingen hann reagera. Jag slog lite lätt på hennes kinder innan jag ropade på de andra 
- Can i get a little help here?! She fainted. We need to get her to the hospital.
Niall kom springade samtidigt som han tog fram sin mobil. 
- I don't know the number to a ambulance here in norway? 
- We have already called. En vakt kom upp på scenen.
Jag, Niall och vakten böjde oss över henne.
Niall strök henne över håret och viskade 
- Did you do something? That made her faint i mean? 
Jag kollade på honom med förbryllad blick.
- NO. What makes you think that? 
- I don't know. It's just so wierd. Niall kollade på mig med granskade blick. Jag suckade och tog hennes hand. Den var iskall så jag försökte värma den.
- The ambulance is here now. 
Tre ambulansmän kom upp på scenen. De la över henne på en bår och tog in henne i ambulansen. Jag följde efter dom in i ambulansen.
- No Harry you can't go. Liam kom springade emot ambulansen. Wee need to keep the consert going, mangament want us to.
Jag vände mig mot en av ambulansmännen.
- She's going to be okey, right? 
Han kollade på mig och log. 
- Yes, she just fainted. But i feel bad for her who misses the whole consert. She'll be so sad when she'll wakes up and we tell her what happened.
Jag ger henne ett sista blick innan jag går ur ambulansen.
När ambulansen åkt förbereder de andra sig för att fortsätta konserten. Jag vänder mig om mot ljuset och alla fans igen och börjar sjunga. Hela konserten flyter på utan fler olyckor.

När konserten är slut och vi går av scenen tar Louis mig åt sidan.
- Why did you do it? 
Jag hinner inte svara förrens Joe ur mangament ställer sig emellan oss. 
- Did you take her name? Maybe we can use her as your beard?
Jag stelnar till när jag hör orden. Jag kollar på Joe med mörk blick.
- No i didn't take her name and i don't want to use her as a beard. I don't know if i can do this anymore. Avslutade jag med innan jag gick förbi Joe och Louis. Jag gick ut på scenen igen där jag hade suttit med henne i mina armar. Några paprazzi's började direkt fota och ställa massa frågar.
- Why did you take her on stage? Did you fell for her? 
- Are you going to take up a girl on every consert or was it just today? 
Jag kollade på dem med trött blick innan jag gick tillbaka in bakom scenen. Direkt när jag kom in bakom scenen kollade Niall, Liam, Louis och Zayn på mig. 
-what are you holding in you hand? Niall kollade på mig med nyfiken blick.
Jag gick bara förbi dom. När taxin släppte av mig vid hotellet möttes jag av tusentals skrikande fans. Men jag gick bara rätt in på hotellet och in på mitt rum.
När jag hade öppnat twitter och svarat på några frågor om jag hade tagit upp tjejen på scenen för att hon var snygg, eller för jag tyckte synd om henne vågade jag öppna handen. Ringen som låg i min hand hade gjort stora märken i handflatan. Det var en liten ring där det stod "niall" på ena sidan och "Sophie" på andra. Så hon var en Nialltjej alltså. Jag log lite medans jag tänkte på Niall och hans problem med att hitta den rätta. Jag lade ner ringen i min plånbok medan jag tänkte på mitt och Louis nattsamtal vi skulle ha. Som varje gång vi skulle ha ett samtal hoppades jag att han hade bestämt sig för att han ville gå ut med våra känslor.
Det sista jag gjorde innan jag stängde av datorn var att skriva ett direktmedelande till Louis. 
"when do you want to go? Can't stop thinking about that little girl, do you think she is hurt or anything?"
Det hann bara gå några sekunder innan Louis svarade "When the fans outside are gone. No i don't think she is hurt. Forget her, Harry. Or do you like her? "
Jag skrev snabbt ett svar tillbaka.
" The only one i like in this world is you."

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0