Kapitel 36 - For you.

Harrys perspektiv.

Jag ryckte till när dörren till Liams rum slogs upp. En doktor med bekymrad min kom in. Jag sträckte försiktigt på mig där jag satt på stolen. Vi hade suttit brevid Liams säng hela natten och tillslut hade vi somnat i stolarna. Min kropp kändes stel och ryggen gjorde ont. Jag kollade försiktigt på maskinerna som visade om Liams hjärta slog fortfarande. Den pep fortfarande. Doktorn gick fram och tryckte på en av maskinerna.
- How.. How is he doing? Jag kollade oroligt på doktorn.
- His body doesn't work. But his heart still does. 
Jag kollade frågande på doktorn.
- He's going to wake up again, right?
Doktorn kom fram och satte sig försiktigt framför oss.
We're going to do some studies before we can make sure what's going to happen. But i'm sorry that i'll have to say this to you, but there's no chance that he'll wake up again. We don't know what happened to Liams body, but we'll need to check this. Maybe there's a chanche we can make him wake up for a little time, but that will coast so much for Liam.
- So.. He's going to die? Louis uttalade långsamt orden jag haft i huvudet länge. 
Doktorn kollade besvärat på oss.
- I'm sorry. 
Det blev svårt att andas. Niall flämtade brevid mig samtidigt som han snyftade. 
- We're going to take him out for a investigation now. Han och de andra doktorerna tog försiktigt tag i Liams säng och började rulla den mot dörren. Det satt små hjul under sängen som gjorde att den lättare kunde ta sig fram. Vi satt tysta i rummet när dörren slogs igen.


- I.. need to have some fresh air. Zayn kollade på oss med tårar i ögonen.
- I'll go with you. Louis reste sig för att följa efter Zayn ut. Niall reste sig hastigt.
- Me to. Han böjde ner huvudet och skyndade sig mot dörren som ledde ut på balkongen. Jag kollade försiktigt ner på mina händer. De skakade. Jag började hastigt att putta på rullstolen mot dörren. Mina händer kändes svaga när de rullade på hjulen som hjälpte rullstolen att ta sig frammåt. Korridoren var tom, klockan var bara halv sex på morgonen. Jag rullade snabbt mot Sophies rum innan någon såg mig.


Hennes fönster var fortfarande öppen och gardinerna fladdrade i vinden. Hon låg likadant som hon gjort i en vecka. Jag rullade försiktigt rullstolen fram till hennes säng. Hennes hår växte ut lite för varje dag. Jag strök över den korta stubben som täckte hennes blåmärken på huvudet. 
- I.. I just wanted to talk to you. Jag stammade på rösten. I.. Liam is dying. I.. I just wanted you to know. He liked you, he really did. I don't know if you'll survive this but if you don't, i.. i just wanted to ask. Mina tårar började rinna. Can you please take care of Liam in heaven. He's so lonley. I don't want him to be that. I don't even know if there's a heaven in this world. 
Jag fick svälja några gånger.
- I just don't know what to do. It's my fault. I never wanted this to happen, to any of you. I broke your heart, i don't know if you can hear be but i just wanted to say this to you again. I'm really really sorry Sophie. Jag fick svårt att andas. Gråten var som en stor klump i halsen. t.It's.. It's all my fault. If it wasn't for me, this never would have happen. I don't want you to die Sophie. I'm so sorry that i did this to you but i really want you to wake up. Be happy. But i know you won' Jag lade försiktigt mina händer på hennes mage. Jag kände hur barnet sparkade i magen. Det verkade oroligt. Jag lutade mig försiktigt mot Sophies mage.

- Don't worry.. I'm here. Dad Harry is here. I'm going to make you proud, i promise. I won't let you go, ever. Nobody is going to hurt my little baby. I.. I hope you'll like Louis. He is a really nice dad. Or i think he'll be. I.. I just wanted to say that i'm going to take care of you. You don't need to worry, everything will be fine, just fine. Mina tårar droppade ner på den bara magen. Jag satte försiktigt min hand mot magen igen. Mina händer skakade när jag försökte torka bort tårarna som ramlade ner på magen. En lite spark träffade lätt min hand. Don't worry. Dad is here.


Dörren slogs upp och Niall kom in. Han kollade på mig med rödgråtna ögon.
- Harry, it's time to say goodbye. 
Jag lade försiktigt täcket om magen igen. Niall kom fram och ställde sig bakom rullstolen och började putta mig mot dörren. Jag slängde en sista blick på Sophie och bebis. Jag hade bestämt mig.


Liam låg blek och liten i sin säng. Doktorerna hade sagt att det inte gick att göra någonting, han var hjärndöd. Det var bara hans hjärta som fortfarande slog lågt. De fanns ingenting att göra mer än att stänga av maskinerna. Låta honom gå. 
Liams mamma satt brevid hans säng. Hon kollade på oss med tårar i ögonen.
- I'm done. Vi kollade frågande på henne.
- I've said goodbye now. I don't want to see him drifting away. Jag strök henne försiktigt över handen.
- Stay with him. Hon viskade. Stay with him to the end. Jag nickade försiktigt. Hon snyftade till och gick snabbt ut genom dörren.


- Do you think he can hear us? Louis strök försiktigt Liam över pannan.
- I don't know Louis. But he's heart is still beating. Jag kollade på maskinen som pep långsamt, den visade att hans hjärta fortfarande slog.
- I'm going to miss him so much. Niall grät. Zayn strök honom försiktigt över handen. 
- I think we all will miss him. But he'll always be a part of us, right? 
Jag nickade.
- He'll always be there with us. On every consert, right? Everywhere we'll go. 
- Louis tog försiktigt Liams hand och tryckte den. 
- We're here Liam. We'll stay with you to the very end. 
- Niall vände sig försiktigt om och torkade sig om ögonen. Han flämtade till. 
- Look. Han pekade mot fönstret.


Jag sträckte på mig för att se. Utanför sjukhuset stod det hundratals med folk. Hela parkeringen var full och folkmassan stod och kollade upp mot Liams rum. Hans rum låg på andra våningen så deras snyftningar hördes ända upp till oss. 
- They're here. The fans. Zayn kollade chockat på oss. How did they know?
- They know everything. Jag försökte le men det kom bara mer tårar.


Louis gick försiktigt bort och öppnade fönstret. Han kollade ut över folkmassa som stod nedanför. Ingen skrek. Hela parkeringen var alldelles tyst, bara några snyftingar hördes då och då. Jag tog försiktigt tag i Liams hand och höjde det lite.
- They're here Liam. Can you hear them? They're screaming for you. Ett öronbedövande skrik letade sig in genom fönstret. Niall log med tårar i ögonen.
They love you Liam, you know that? They'll stay with you til the end. They've been here with you from the begining. They'll stay with you forever, and we'll do that to. Fansen tystnade utanför. För första gången kunde fansen höra vad vi sa utan att behöva använda en mikrofon.


- Goodbye Liam. Niall kramade försiktigt om Liam. Hans tårar rann okotrollerat ner och gjorde små blöta fläckar på Liams vita sjukhuströja. I'll never forget you. Niall lutade huvudet i händerna och grät okontrollerat.


- You'll always be in my heart, forever. I'll make you proud Liam, i promise. Zayn darrade på rösten när han böjde sig fram och kramade Liam en sista gång. Han reste sig hastigt och gick fram till fönstret och kollade ut över de hundratals fansen.
Jag strök Liam försiktigt över håret. Jag försökte få fram någonting att säga men inga ord kom över mina läppar.
- We'll make you proud Liam. Promise. You'll always be a part of One Direction, in every conserts. Nobody is going to take your place. Louis tog försiktigt min hand samtidigt som han böjde sig fram och kramade Liam.
We'll tell our child about you Liam. We're going to tell him about how brave you were. Mina tårar droppade ner på Liam när jag kramade om honom. Hans kropp var lätt och livlös. Louis kollade på mig med tårar i ögonen.


Jag knackade försiktigt på väggen som var ett tecken till doktorn som stod och väntade utanför. Han kom försiktigt in i rummet. 
- there's a lot of people outside. Han kollade på fansen med tårar utanför.
- They're here for Liam. Jag nickade sammanbitet.
Doktorn gick försiktigt fram till maskinerna vid Liam.
- Have you said Goodbye? Vi nickade. Han började trycka på några knappar.
- Wait. Louis avbröt honom. Han gick snabbt fram till fönstret.


- Listen to the fans Liam? They're here for you. Han signalerade till fansen. Ett öronbedövande skrik hördes över rummet. Men det var ingen hysteriskt skrik. Det var smärtsamma skrik, snyftningar och höga gråt.
- They're screaming for you. Louis signalerade till doktorn. Han nickade långsamt innan han drog ur den sista sladden. Han ställde sig försiktigt i ett hörn av rummet. Jag kunde se att han hade tårar i ögonen.


- Listen Liam. Jag tog försiktigt hans hand. They're screaming because they love you.
De små pipen som fortfarande pep långsamt överröstades av fansen skrik. Pipen blev långsammare och långsammare och Liams hjärta slutade slå till ljudet av fansens skrik.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0