morethanonedirection.blogg.se

Harrys perspektiv.

- I just can't believe it's time to go back already. Louis kollade på mig med sorgsen blick. Vi hade också bestämt oss för att åka tillbaka en dag tidigare för att reda ut allting med Sophie. 
- Do you think Liam told her? 
Louis kollade besvärat på mig.
- I don't know. Maybe, but you were going to tell her anyway, right? And maybe she just wanted to talk about this whole "sophie is pregnant" thing, you know that Sophie and Liam are friends, maybe she just felt lonley and wanted him to come and hang out. And by the way, he's driving her to London in his new car. He told me he'd been practicing, so he wouldn't hurt anyone with his bad driving. 
Jag skrattade. 
- Well i guess it was a good decicion, right? He's really a terrible driver. 
Louis nickade.
- Are you ready? I think it's time. We need to go to the airport.
Jag nickade.
- I don't know if i want to. It feels like everythings going to change, with Joe och Sophie and everything. Jag kände tårarna trycka på. I'm scared Louis.
Han kom fram och kramade mig.
- It'll be alright Harry. I promise. Everything will be alright. We just need to fight to get there.
Jag nickade försiktigt.

Han tog min hand och vi gick ner för trappan. Mamma kollade sorgset på mig.
- I can't believe you're leaving already. Jag släppte Louis hand och höll om henne.
- Mum, we'll be back soon. I promise. Hon snyftade. Be careful Harry. I don't want anything to happen. Okey? Promise me that.
Jag kollade förvånat på henne. Hade hon hört oss prata om Zayn?
- What do you mean mom?
- Nothing. I just got a feeling.
Jag strök henne över håret och försökte le.
- You're just tired mom. It's really early in the morning. Go back to sleep now. Hon nickade trött. 
- I'll take care och Harry. Louis höll om mamma. Han var mycket kortare än henne. Jag försökte kopiera den synen så jag kunde minnas den länge.
- So i guess we're going now. Jag öppnade dörren. 
- Bye honey! Call me when you get there, okey?
Jag vinkade till henne innan dörren slogs igen. Louis tog min hand på vägen till bilen. Jag kände tårarna trycka på igen när vi hade satt oss tillrätta i bilen. Louis strök min hand. 
- It's okey Harry. 
Jag nickade sammanbitet samtidigt som jag startade bilen.

Det tog bara några minuter att ta oss till flygplatsen. Som vanligt var det fullt med folk. Säkerhetsvakterna fick smuggla in oss bakvägen och när vi väl satt i planet tryckte sig fansen mot rutan som vette ut mot flygplanet.
Louis skrattade.
- They're just crazy.
- Yea. Jag fnissade. I wish i could tell them how much i love them, really.
Louis nickade.
- I hope they're understand that.
När planet startade klamrade jag mig fast vid Louis. Jag var så himla flygrädd. Louis strök mig lugnande över håret.
- Don't worry. See, we're up now. Han lyfte upp mitt huvud som hade vilat på hans axel. Jag kollade försiktigt ut genom fönstret. Vita moln flög snabbt förbi utanför fönstret. Det skulle bara ta en timme att flyga tillbaka till London.

När planet landade begravde jag mitt huvud i Louis axel för andra gången. Han skrattade åt mig. 
- Harry, we're down. Don't worry. Jag höll mitt huvud på hans axel ända tills folk började gå ut från flygplanet. Louis tog bestämt mig hand och guidade mig ut ur flygplanet. När vi kom in på flygplatsen möttes vi av massa skrik. Fotografera tog hundratals bilder medan de skrek på oss.
- Is Larry really back?! Why are you coming together?

Jag suckade och drog med mig Louis mot dörren en av vakterna pekade mot. Den ledde rätt ut till parkeringen där en taxi skulle möta oss om några minuter. Jag andades in den friska och klara luften. Louis log mot mig.
- I can't wait to meet Niall, Liam och Zayn.
- I'm going to call them and see where they are. Jag startade snabbt mobilen. Den började plinga till. Och igen. och igen. Jag kollade chockat på Louis.
- Did some fans found you number again? 
Jag kollade på telefonen. Det var ett och samma nummer som hade ringt mig flera gånger. Jag gick nervöst fram och tillbaka medan jag ringde tillbaka.

- Is this Harry Styles? Jag kände svagt igen rösten.
- Yes?
- I'm calling from Londons hospital. Your girlfriend Sophie have been in a accident, and your bandmate Liam too. They were in the same car.
- Are they alright? Louis kollade oroligt på mig. 
-It's critical Harry. especially for Liam. Sophie is in coma.. I really think you should come Harry, Niall och Zayn are already here.
Jag kastade mobilen i marken.
- Fuck! 
Louis kollade oroligt på mig.
- We need to go to the hopsital now. Jag viftade till en taxi som snabbt kom körande emot oss.
- Harry, what's happening? 
Jag kollade förtvivlat på honom när vi satt oss i taxin.
- Liam and Sophie have been in a accident. It's critical. especially for Liam. 
Louis kollade chockat på mig.
- Oh my god. Harry.

Vi var tysta resten av resan till sjukhuset. Jag var rädd för vilka syner som skulle möta mig på sjukhuset. För andra gången detta året sprang vi genom den långa sjukhuskorridoren. Jag letade frenetiskt efter rum 207 där Sophie skulle ligga. Liam var för dålig för att någon skulle få besöka honom än.

Inne hos Sophie satt en kvinna jag aldrig sett förut. Hon presenterade sig som Sophies mamma. Jag försökte att hålla blicken borta från Sophie där hon låg i sängen men tillslut lät jag min blick landa på henne. Hennes hår var bortrakat och stora blåmärken tornade sig fram på hennes lilla huvud. Hennes ansikte var fullt med blåmärken som skiftade emellan rött och blått. Jag svalde. Louis gick fram och strök henne försiktigt över pannan. 
- She didn't tell you, right?
Sophies mamma kollade frågande på mig.
- What?
- That she's pregnant? 
Jag ryckte till. Sophies mamma drog bort lite av filten som täckte Sophie och visade mig hennes mage som hade blivit ganska stor. Jag suckade.
- No she didn't. Jag lade min hand på magen. Jag ryckte till när jag kände en liten spark mot min hand. Mina tårar droppade ner på magen.
- She's going to be alright, right? Sophies mamma kollade sorgset på mig.
- I don't really think so Harry. But i don't know. The baby is still alive Harry. They're working on a idea how they're going to get it out alive. If you want to. I know Sophie would have want to. 
Jag nickade långsamt på huvudet.
- But she CAN be alright? There's a chance, right? Jag kollade frågande på henne. Hon gav mig en sorgsen blick.
- There's always a chance Harry. But i wouldn't hope. I'm so sorry Harry. I knew you loved her. Jag ryckte till. Hon kollade på mig med tårar i ögonen.

- Yes..

- i really wish she could just wake up. But we'll need a miracle..Hon strök försiktigt Sophie över håret.
Dörren slogs upp. Niall och Zayn kom in med rödgråtna ögon.
- Harry, we can see Liam now.

- I'll stay with Sophie. Sophies mamma log ett svagt leende mot mig.

Jag kollade en sista gång på Sophie och hennes mage. Mitt barn. Vårt barn.

Liam svamlade. Han var till skillnad från Sophie vaken, vilket gjorde att hans tillstånd var ännu mer kritiskt. Han såg så liten ut där han låg i sängen. Hans läppar var torra och hans halva hans hår var bortrakat. Stora slangar gick in i hans näsa och i hans mage. 
- I-it was my fault. Liam försökte uttala orden på sina torra läppar. Hans ögon var slutna och han andades tungt. Han pekade på sin mage utan att öppna ögonen.
- I'm.. I'm broken. Guys. My body is broken. It really hurts. If you only knew. It's worse than when i got hit in the balls with a shoe. Han försökte le men hans läppar stramade. Vi försökte skratta åt hans skämt men det gick inte. Jag tog försiktigt Liams hand. Han ryckte till.
- Sophie? 
- No, it's me, Harry. 
- Cant you sing to me? Jag kollade på de andra killarna. De nickade långsamt.
- What do you want us to sing?

Hans läppar rörde sig men inga ljud kom fram. Jag lutade försiktigt mitt huvud närmare honom.
- More.. more than this. Hans röst var svag. 
Jag tog första tonen. Liams solo var först. Jag sjöng långsam och kollade på Liam. Hans läppar rörde sig men inga ljud hördes.

I never had the words to say
But now I’m asking you to stay
For a little while inside my arms
And as you close your eyes tonight
I pray that you will see the light
That’s shining from the stars above
På zayns solo började det rinna tårar från Liams ögon. Jag strök försiktigt bort dom från hans kinder. Zayn snyftade till. Jag kollade på Louis och Niall och de kollade på mig med röda ögon. Jag sträckte försiktigt upp Liam hans mot taket.
- Can you hear them Liam? They're screaming for you. The whole arena. They love you.
Han försökte le.
- I hear them Harry.
Zayn tog Liams andra hand och höll pekade med den. 
- Look at that sign Liam. 
- I can see it. Han rörde försiktigt handen fram och tillbaka och jag förstod att han vinkade.

- Thank you for an amazing show tonight. Niall försökte göra sin röst hög. It was amazing, thank you so much.
- Can you hear them screaming Liam? Louis blåste lätt i Liams öra.
- I can hear the wind. I can hear them screaming.
- They're screaming for you Liam. 
Liam svarade inte. Jag lade försiktigt ner hans hand på sängen igen. Jag kände försiktigt på hans mage. Hans andning var långsam.
- He fell asleep.

Jag lutade försiktigt huvudet i mina händer. Gråten kom som ett hårt slag i min mage. Jag fick svårt att andas.

- What will happen now? Jag snyftade. What's going to happen with us? I have a child. It's Sophies child, how could she leave me like that? I've never had a child, i can't take care of it. What if she dies, what'll happen? What if Liam can't make this? What if he dies? What will happen to us? Jag kände Louis starka armar omkring mig. Han skakade av gråt. Niall och Zayn kom fram och höll om mig. Louis tröja blev alldelles blöt av mina tårar som ramlade ner på hans axel. Han strök mig försiktigt över kinderna. 
- Harry. I wish that i could say that everything will be alright. But i don't know this time.