Kapitel 3 - Äntligen

När Sophie kom fram till arenan kollade hon sig storögt omkring. Överallt kryllade av tjejer och killar som letade efter sin rätta kö eller för att hitta sina kompisar. Nästan alla av de som var där hade "one direction" skriver i pannan eller tröjor, armband och halsband med killarna på.

Sophie tackade chaufören för skjutsen till arenan och började sedan gå mot kön där det stod att hennes sektion var. Eftersom det var två timmar kvar tills de började släppa in så var det inte jättemycket folk där än, men det satt redan ett tiotal ungdomar som köade.
Sophie gick dit, hälsade på de som satt närmast och slog sig ner. Hon tog fram sin tidning hon hade med sig för att läsa men avbröt sig när hon hörde en harkling framför sig.
- Hej, jag heter Clara och jag är ordningsvakt här i kön. Om du behöver en paus eller gå på toa så får du 1 timmes fri pass. Du får skriva upp på en bricka när du går och sedan måste du visa upp den igen för att få komma in i kön igen.
Sophie tackade och tog emot brickan. Eftersom hon inte hade några pengar kvar så hade hon inga planer på att gå ut från kön ändå.


Efter en och enhalv timme i kön var Sophie rejält törstig och uttorkad. Men hon vågade inte fråga någon annan i kön om hon kunde få någonting att dricka så hon höll tyst. Det hann bara gå några minuter innan hon hörde massa skrik från slutet av kön. Alla reste sig och kollade bakåt och där kom Niall och Harry gående utanför stängslet. De var på väg fram emot de som var längst fram i kön, med massa kartonger i händerna. Alla i kön skrek och grät. Sophie bara stod helt förstelnad och stirrade på Niall. Så detta var killen i hennes drömmar? Var det verkligen såhär han ser ut?
Niall och Harry stannade några meter innan henne och började dela ut varsin dricka och en macka till tjejerna brevid henne. När de kom fram till henne log Niall mot henne.
- Do you want cheese on your sandwish? Niall log så hela kön suckade.
- umh yes please.
Harry tog en ostmacka och en cola och räckte fram till henne. Sophie skakade lite när hon tog emot den och Harry log mot henne.
- Don't worry. I hope you'll have a great time. See you inside! Sa han och log med sina fina ögon innan de gick vidare.
Sophie sjönk på marken igen. Det tog lång tid innan hon tog sitt första bett av smörgåsen. Den var fortfarande formad efter Harrys fingrar.
När hon hade ätit upp började de släppa in. När hon väl var inne i arenan kollade hon sig storögt omkring. Stolarna, golvet, scenen och alla ljus. Hon andades in lukten av allting innan hon gick och satte sig. 
Efter bara en timme släcktes alla ljus och alla började skrika. 
En ensam strålkastare tändes på scenen och där stod killarna. Sophie stod så när att hon nästan kunde sträcka ut handen och ta på killarna. Sedan drog allting igång. Låtar efter låtar spelades och Sophie bara stod helt förstelnad. Hon kunde inte slita blicken från killarna.
Sedan lugnade allting ner sig.
Ljuset dämpades en aning och en ensam strålkastare tändes och Harry stod där. Han kollade ut över arenan och började prata. Sophie stod så nära att hon kunde se hur han skakade. Scenen såg så stor ut jämfört med Harrys smala figur. Harry pratade om att älska någon påriktigt, om att aldrig låta någon annan bestämma över hur man känner. När han sa sin sista mening kollade han ner i marken och Sophie såg tårar i hans ögon. När han kollade ner såg han rätt in i Sophies ögonen. Han kollade bara i några sekunder, innan han förbryllat kollade bort mot en av vakterna. Han viskade och pekade mot Sophie och hennes hjärta slog så hårt att hon trodde att det skulle synas utanpå.
När Liam drog igång första solot i "more than this" så kom en av vakterna gående mot Sophie. 
- Du ska upp på scenen. Sa han samtidigt som han tog tag i hennes armar för att hjälpa henne över.

Sophie skakade när hon tog tag i scenkanten för att häva sig upp på scenen. Niall kom gående mot henne för att hjälpa henne upp. När hon ställde sig upp och såg ut över arenan blev hon alldells yr. Alla skrek och grät. Niall tog hennes hand och leddde henne in mot scenen där Harry stod och tog emot henne. Sophie kände att hon gick som i sömnen, hon visste inte om hon drömde eller om det var verklighet.

Harry tog med henne till kanten av scenen. Han ställde sig mitt emot henne och tog tag i hennes händer medans han sjöng sitt sista solo. Hon hoppades att han inte skulle känna hur mycket hon skakade i händerna. Sophie hörde ingenting av vad han sjöng men eftersom hon kunde låten utantill så kunde hon förstå ungefär vart de var i låten.

När låten var slut lutade han sig fram emot henne och sa.

- What's your name sweetie?
Sophie darrade på rösten när hon svarade.
-Sophie.
Harry tog tag i hennes hand och vände sig mot publiken. 
- Everyone, give a hand for Sophie!
Sophie såg hur Harrys ansikte försvann och hon kände hur hon föll och föll.
Sedan blev allting svart.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0