morethanonedirection.blogg.se

Sophies perspektiv.

Jag andades in luften inne på arenan med djupa andetag. Jag höll inte räkningen på hur många konserter jag hade varit på med killarna, men många var det. Denna konserten skulle vara deras comeback efter att Louis hade legat i koma. Luften vad laddad med förväntningar. 
Killarna hade fixat en plats till mig långt fram på läkaren. När jag hade gått och letat efter min plats hade många blickat landat på mig. Folk hade kollat och viskat och vissa hade kommit fram och velat ta bilder eller autografer. Jag hade glatt ställt upp på bilden och skrivit några autografer. Det var fortfarande väldigt ovant för mig att ens bli igenkänd. Men det värsta var  alla blickar fansen gav mig. De kollade på mig under lugg och viskade någonting till personen brevid. Jag kunde bara ana vad det var dom viskade om och det var inga roliga saker..

När ljusen släcktes och killarna kom ut på scenen blev arenan helt galen. Alla ställde sig upp och skrek. Killarna stod länge på scenen och bara kollade. Jag förstod att det var ett stort ögonblick för dom att få komma ut på scenen igen efter ett så långt uppehåll. Att få komma tillbaka och göra det dom älskar.Jag tänkte på det Liam hade sagt. Är deras glädje inte riktigt sann?

Harrys perspektiv.

Jag log mot Louis. Hans ögon glittrade när han kollade ut över den fullsatta arenan. 22.000 skrikande fans. Det var en fin syn. Jag fick en varm känsla i kroppen. Jag kollade mig tacksamt omkring på killarna som hade förändrat mitt liv. Niall stod och vinkade till några fans på första raden, Zayn kollade storögt på den stora arenan samtidigt som han rättade till sitt hår. Louis stod längst ifrån mig och jag kunde känna hans värme flöda ända fram till mig. Liam stod vänd mot en av de närmaste läktarna. Jag såg att han vinkade till någon. Jag scannade snabbt av läktaren och såg ett välbekant ansikte. Jag vinkade snabbt till Sophie och fansen på läktaren vinkade tillbaka. Jag flinade mot henne.

Med ett leende kickade vi igång konserten. Även fast det var flera veckor sedan vi sjöng så gick allting utan problem. 
Under mitt tal innan "more than this" slängde jag en blick på Sophie. Det var under den låten jag hade tagit upp henne på scenen första gången. Hon log mot mig. Några fans på raden längst fram sträckte ut sina händer när jag kollade på dom. Dom ville att jag skulle ta upp någon på scenen igen. Jag kollade frågande på Joe. Han skakade bekymrat på huvudet. Jag gick fram och sträckte ut min hand och fansen trängdes för att få röra mig. Jag log mot dom. Dom skrek när dom hörde att Louis började prata. Eftersom det var Louis första konsert sedan skadan hade vi förberett ett speciellt tal.

Louis pratade om att aldrig ge upp. Om att stötta varandra i dåliga och bra beslut. Om att våga stå för den man är. Han slängde en snabb blick på mig. Jag kunde se att han hade tårar i ögonen. Jag log försiktigt mot honom. När han uttalade den sista meningen i hans tal böjde han ner huvudet. Jag såg hur några tårar droppade ner på golvet. Jag tog försiktigt några steg mot honom. Joe skakade fort på huvudet nedanför scenen. Jag kollade förtvivlat på Louis. Han stod och kollade ner i marken medan fansen skrek. Jag gick snabbt fram till honom och slog armarna om honom. Kamerorna nedanför scenen blixtrade till och jag strök honom försiktigt över ryggen. Kramen varade bara i några sekunder och efteråt låtsades vi som ingenting hänt. Som vanligt. Som vi alltid har behövt göra.

Joe var besviken på oss. Han skakade bekymrat på huvudet när jag försökte förklara vad som hade hänt.
- Harry, you know the deal. Okey? I'm not going to punish you this time, but one more time.. Han avslutade inte mening. Jag nickade igen. 
- Talk about how you're going to do this, okey? You need to stop this whole Larry thing.
Han hade samlat allihopa i Nialls hotellrum. Jag slängde en mörk blick på honom innan han gick ut från hotellrummet.

Zayn kollade på oss med lysande ögon.
- I know what to do. I've found a way to get rid of Joe. I can't tell you right now, but after our little "pause" i'll tell you. Louis and Harry, be prepared to in a couple of months be a public couple. Jag kollade på honom med misstrogen blick.
- Are you sure?
- I am. Trust me, okey? I'll do it after the pause.
- Do what? Niall kollade oroligt på honom. 
- Something. Han kollade besvärat på oss. I'll tell , okey? I just need to fix some things before. I know it sounds impossible, but i'll make it. Promise.
Jag kollade spänt på Louis. Var vi redo för dethär? 
- Are you sure you want to do this Harry?
Jag nickade.
- What am i going to say to Sophie? It'll break her heart..
- If everything goes as planned, maybe you should tell her after the pause. She's going home, right? Maybe she doesn't need to come back here at all.. Tell her the truth Harry. Don't lie to her. Louis kollade på mig med ett svagt leende. You can do it Harry.
Jag nickade försiktigt. 
- I'll try. 
Liam kollade bekymrat på oss.
- What will happen to us the? Is there any chances we'll get a new manager? We can't make it on our own you know..
Vi blev tysta.
- I don't know. Zayn sänkte blicken. I'll figure it out, okey? 
Vi nickade.
- It might get better, and maybe it'll be really bad. We don't know, but we have to give it a try? Niall kollade bestämt på oss.
- Let's do this. Jag tog försiktigt Louis hand. Han log mot mig.

- You're already on twitter. Niall höll upp sin mobil. En bild där jag kramade Louis syntes under texen "Is Larry Stylinson back?!" Jag suckade. Vi hade funnits här hela tiden.
- I'm going to sleep now. Zayn kollade på oss. Are we sure, we'll do this now? We don't want Joe to be our manager anymore, right?
Vi nickade långsamt.
- Right.

Om vi bara hade vetat om vad vi skulle ställa till med..