Kapitel 2 - vart är jag?

Sophie vaknade med ett ryck. Hon hade drömt att hon hade varit på konserten men Niall hade inte varit där för han var sjuk och sedan hade hela scenen ramlat ihop precis när Niall skulle sjunga sitt solo i "little things" men han kunde ju inte sjunga för han var inte där..


- Nu är tåget framme vid sin slutdestination Smestad. Vi på tåget hoppas att ni har haft en trevlig resa.
Sophie gnuggade sig i ögonen. Smestad? Men hon skulle ju till Oslo! När konduktören gick runt för att se så ingen satt kvar så satt Sophie på sin plats och grät. 
- Det är dags att gå av nu, tåget går inte längre. Konduktören kollade snällt på henne och klappade henne på axeln. 
Sophie svalde och viskade
- men jag ska till Oslo.. Jag ska gå på One Directions konsert och jag måste köa och checka in på hotellet och jag kan inte vara här..
- Ta det lugnt , du har råkat åka en station för långt och det går ett tåg tillbaka till Oslo om en timme. Konduktören tog fram en tidtabell där det stod när alla tågen gick. Men du måste faktiskt gå av tåget nu för det ska vidare till städ-centralen nu. Hoppas att du hinner till konserten.
Sophie följde motvilligt av konduktören av.


utanför såg hon den tråkigaste stationen hon sett i hela sitt liv. Det enda som fanns var en pressbyrå som var stängd och 2 bänkar där det satt fullt med ungdomar om rökte och skränade. Hon suckade och satte sig på marken brevid en av bänkarna. Här var alltså platsen hon skulle spendera den senaste timmen, när hon istället kunde ha legat i sin hotellsäng och tagit det lite lugnt innan konserten, köpt lite mat att äta och..
Plötsligt kände hon att någon knackade henne på axeln. Det var en av killarna som satt på bänken brevid.
- Varför sitter du här alldelles ensam? Väntar du på någon eller har du kommit fel? Han kollade på henne med stora bruna ögon.

- Jag skulle till Oslo och jag råkade somna så jag åkte en station för långt.. Sophie fick svälja några gånger innan hon fortsatte för att inte gråta. Jag ska gå på One Direction's konsert helt själv. Jag har ingen att åka med eller gå på konserten med så jag har inte så jättebra koll på någonting. Vet ni vart Oslo's stadhotell ligger? Jag har ingen aning eftersom jag aldrig har varit i Oslo.

Killen vände sig mot sina kompisar igen och frågade dom om de hittade. En kille med blont hår och ett snällt leende lutade sig fram mot Sophie och viskade 
- jag önskar att jag också skulle på One Direction. Men säg inget till dom andra..
Han avbröts av att killen med de bruna ögonen vände sig om mot henne. 
- Först och främst vill jag presentera mig. Jag heter Simon, och dethär är Charlie, Pelle, Gustav och Hampus. Han pekade på de andra killarna. Jag hittar inte till hotellet, men Charlie gör. Har du en penna så kan vi rita en karta till dig.
-Nej jag har tyvärr ingen penna.. Sophie var besviken. Hon hade visst en penna, men den var hemma. Hon hade glömt den när hon skrev ONE DIRECTION stort i pannan. 
Den blonda killen som hette Gustav vände sig mot de andra.
- Varför kan vi inte åka med Sophie till Oslo? Så kan vi visa henne vägen. Det är väldigt lätt att planka på tåget till Oslo.
De andra killarna nickade och höll med. Helt plötsligt var det bestämt att hon skulle spendera tågresan och promenaden till Hotellet tillsamans med 5 Norska killar som hon knappt kände. 
Är ni säkra på att ni vill det? För min skull? Sophie var lite nervös för att få höra svaret..
De berättade för Sophie att det fanns inte så mycket att göra i Smestad. Det roligaste var när MCdonals var öppet och det var bara varannan dag.

Den närmaste halvtimmen gick snabbt. Sophie satt hela tiden och snackade med killarna och skrattade. Så efter vad som kändes som 1 sekund anlände tåget. Sophie gick på först, stämplade sitt kort och gick och satte sig. Killarna kom tätt efter och satte sig mittemot henne. 

- Hoppas att dom inte går runt och kollar korten idag.. började Simon säga innan de hörde en harkling bakom sig. Där stod konduktören och bad om biljetterna. Sophie visade sin biljett direkt men när det blev killarnas tur så visste dom inte vad dom skulle göra. 

- Jag är ledsen killar, men jag kan inte låta er åka gratis. Då vill alla andra också åka gratis och det går inte..Var det enda konduktören hade att säga. Så killarna blev avslänga på nästa station innan dom hade hunnit rita en karta till hotellet. 

Underbart tänkte Sophie, ensam påväg till Oslo utan att hitta till hotellet..

Resan till Oslo gick snabbt och efter att ha ringt och pratat lite med sin mamma ropade Sophie in en taxi som tog henne till hotellet. 

Hotellrummet var fint, riktigt lyxigt jämfört med Sophies gamla rum hemma. Men hon hann inte kolla så mycket på hotellet för taxin väntade utanför för att ta henne till arenan där killarna skulle uppträda. 

När hon satte sig i taxin mådde hon illa av spänning, tänk om Niall inte alls la märke till henne?

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0