Kapitel 1 - en dag kvar

- Har du fixat allting med packning och biljett? Vi vill inte att du ringer och klagar för att du har glömt någonting. 
Sophie suckade och öppnade sin dörr. Utanför stod mamma med sin nya klänning på sig. Den satt tight över brösten så Sophie förstod att hon skulle ut med Tony idag igen.
Sophie stönade och förklarade för mamma för tionde gången idag att hennes packning hade varit klar i en vecka och att hon hade kollat en gång i timmen att hon hade allting med sig.

 

 

Det var nästan ett år sedan Sophie hade suttit och gråtit utanför Ticnet. Hon hade köat i 7 timmar men biljetterna tog slut direkt. Då trodde Sophie att hela livet var slut, att hon aldrig skulle bli lycklig igen , men en dag kom hennes mamma hem med en biljett till konserten i Norge. Detta betydde att Sophie själv skulle ta tåget ifrån stockholm över till norge, checka in på hotellet själv och gå på konserten själv. Ingen trodde att hon skulle klara det, men hon hade bestämt sig för att visa dom. Allt för att få se Niall och de andra killarna i bandet. 
Det bästa var att hon hade så bra platser också, längst fram vid scenen. Sophie har aldrig förstått hur mamma kunde få tag i biljetterna, men hon vågar inte fråga. Det viktigaste är att hon får gå på konserten och att hon skulle få sitta så långt fram att hon skulle kunna se Niall i ögonen. Så långt fram att om hon hade tur, kanske få röra Nialls hand..

Hon avbröts i sitt tänkande av att mamma skrattade åt henne.

- Vad sitter du och tänker på Sophie? 
- Hur lycklig jag är över att jag åker imorgon. Sophie kom på sig själv med att svara med lite suckande romantisk. 
- Du är rolig du gumman, skrattade mamma innan hon rufsade om Sophie i håret och gick ut

.

Det sista Sophie gjorde innan hon skulle sova var att kolla packningen en sista gång. Hon hade redan förberett sig på att inte få någon sömn på natten, därför hade hon förberett sig med att ladda ner massa filmer. Men det blev inte av att hon kollade på dem, utan hon satt hela natten och lyssnade på Niall och de andra killarnas fina röster.
När solen gick upp hade hon fortfarande Nialls solo i "Little thing" i huvudet och hon visste, fastän dagen inte ens hade börjat, att hon började leva den bästa dagen i hennes liv.

 

Efter en natt utan sömn och en dålig morgon satt Sophie äntligen på tåget mot Norge. Morgonen hade börjat med att Sophies mamma hade kommit in och skrikit på henne för att hon skulle åka och lämna mamma själv. Sophie hade försökt förklara för mamma att hon skulle kommma hem redan dagen efter och att mamma kunde ringa på hennes mobil om det krisade. Men Sophies mamma hade inte förstått och gått in på sitt rum för att sova vidare istället. Sophie hade lättat skyndat sig att ta med sig sin väska, packa ner lite frukost och börjat gå mot tåget. När Sophies mamma har druckit så är det bäst att hålla sig undan har Sophie lärt sig.

 Ibland önskar Sophie att hon hade en pappa, en pappa som kunde hjälpa henne med läxorna, fixa i hennes rum, köra henne till kompisar och ha en trygghet i huset. Minnet av hennes pappa som lämnade henne finns fortfarande kvar inom henne.


Det var en helt vanlig julafton 2005. Sophie hade precis öppnat det stora paketet som hon hade väntat på så länge, och ut hade det skuttat den finaste hundvalpen hon hade sett. Hon hade blivit så glad att ögonen hade tårats och kramat om pappa med lysande ögon. 
Av mamma hade hon fått en ny väska som hon var jätteglad för också, men fanns det någonting i världen som slår en hundvalp?
Den kvällen hade hon legat vaken länge brevid sin nya hund, som hon hade döpt till Bruno. Hon hade legat och tänkt på hur bra livet skulle bli nu, att hon inte skulle vara ensam mer utan hon hade sin älskade Bruno.
En vecka senare gav sig pappa av. Mamma berättade aldrig varför men Sophie vet att mamma trodde att Sophie gillade pappa mer än mamma. Sophie önskar av hela sitt hjärta att pappa skulle komma tillbaka och ta med sig henne tillbaka..


Sophie vaknade upp av sitt tänkande av att konduktören knackade henne på axeln. 
- Din biljett tack!
Sophie hade haft biljetten i handen hela tiden för att hålla koll på den så det var inga problem med att visa fram biljetten. När konduktören gått så kollade hon sig omkring och insåg att flera runtomkring henne kollade lite konstigt på henne. Men hon slöt bara ögonen och satte på sin favoritlåt igen. När Nialls solo började spelas i öronen log hon lite för sig själv, tänk att idag skulle hon få se killarna som har räddat hennes liv i så många år...


- Tåget anländer snart till oslo och vi som har jobbat ombord hoppas att ni haft en trevlig resa.. Ropade de ut i högtalarna. Men Sophie var redan inne i drömmen då och inget skrik i hela världen kunde få henne att vakna från sina drömmar..

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0